läs och lär!
I vargtäta Minnesota i USA tillåts ingen licensjakt, men de hårdaste motsättningarna mellan människa och rovdjur är historia. ”Folk har utvecklat en tolerans”, säger vargexperten Dan Stark.
Den amerikanska delstaten Minnesota är ungefär hälften så stor som Sverige och har drygt hälften så många invånare. Delstatens vargstam är hänvisad till ett skyddat område som ungefär motsvarar det svenska vargområdet.
Men det finns en viktig skillnad: Minnesota har 3.000 vargar och Sverige 200.
Trots det stora antalet djur är gråvargen i Minnesota är fortfarande uppsatt på en rödlista över hotade arter. Så länge den är det får den inte jagas, annat än i skyddssyfte.
När vargen väl stryks från rödlistan, vilket tidigast tros ske i slutet av det här året, kommer vargstammen att övervakas i minst fem år innan licensjakt kan tillåtas. Under den tiden vill myndigheterna försäkra sig om att vargarna förökar sig som de ska.
Minnesotas vargar finns i den norra delen av delstaten, där befolkningstätheten i allmänhet är mycket låg (över hälften av delstatens invånare bor i storstadsområdet Minneapolis-St Paul i söder).
Det finns dock några städer även i norr, och det finns en landsbygdsbefolkning. Men förekomsten av flera tusen vargar i markerna verkar inte väcka särskilt starka känslor.
– Nej, jag skulle inte säga att det är kontroversiellt. Men det finns vissa konflikter. Ungefär hundra gårdar dokumenterar vargangrepp på sina tamdjur varje år, berättar vargexperten Dan Stark, som är ansvarig för administrationen av Minnesotas vargpolicy, för DN.se.
Som svar på vargangreppen skyddsjagas årligen runt 150 vargar av tjänstemän från delstatens naturresursdepartement.
Ibland kan det räcka med en dödad hund eller en riven kalv för att ge tillstånd till skyddsjakt, men ibland räcker inte det. Det beror på hur utsatt den drabbade gården varit tidigare och hur nära vargen befinner sig andra människor och andra tamdjur.
– Däremot, säger Dan Stark, är det kontroversiellt att man inte tagit bort vargen från listan över hotade arter. Det finns dubbelt så många vargar nu som man sagt behövs för att säkra stammens fortbestånd. Att den är kvar på listan har med juridik att göra, inte biologi.
Får ni arbeta med folks attityder gentemot vargen?– Folk har efter hand utvecklat en tolerans för att det finns vargar i landskapet. Bönder och andra landsbygdsbor accepterar att rovdjuren finns där så länge de vet att de får ersättning för skadade och dödade tam- och husdjur, berättar Dan Stark.
– Och vi har ju flexibiliteten med skyddsjakt.
– En del jägare tycker i och för sig att vargarna dödar för mycket hjort. Men det finns inga bevis för att vargarna har någon särskild påverkan på hjortbeståndet.
Det är inte så länge sedan Minnesota var en gles vargstat. När antalet var på sin lägsta nivå, på 1950-talet, fanns det några hundra, alltså ungefär lika många som i Sverige i dag. På den tiden var det fortfarande skottpengar på varg, och jakt från luften var tillåten.
– Så snart jakten förbjöds började populationen växa, säger Dan Stark.
Är du förvånad över att folk vant sig så väl?– Jag kan inte säga att det varit lätt. Vi hade motsättningar när vargen först blev listad som hotad. Det har gått i några cykler. Frågan lyfts när det är någon ny policyförändring på gång kring vargen.
Känner du till fall där vargar gett sig på människor?– Inget som orsakat några skador. Inget som registrerats de senaste hundra åren. Inte i Minnesota.
– Det har rapporterats aggressiva vargar, men det har oftast handlat om närkontakt med hundar.
Dagens Nyheter idagCITAT (Jonny @ 05-02-2011, 09:07)

Blir lite konfundersam nu....När du brukar ord som "idiot"...i din tolkning av ord så kan det möjligens betyda nått särdeles positivt?

.....hälsningar en viltvårdare
du är plump människa du.