SvD OpinionAtt EU-kommissionen nu inleder rättsliga åtgärder mot Sverige gör att vi måste ändra kurs i vargfrågan. Vi uppmanar regeringen att tänka nytt för att ta sig ur den återvändsgränd där vargpolitiken hamnat, skriver fyra organisationer gemensamt.
Regeringens vargpolitik är i kris. Förra torsdagen meddelade EU-kommissionen att man inleder rättsliga åtgärder mot Sverige med anledning av licensjakten på varg. Kommissionens kritik riktas inte – som regeringen hävdat – mot detaljer, utan mot bärande element i politiken. För att undvika att hamna inför EU-domstolen måste Sverige ändra kurs i vargfrågan.
EU-kommissionen kritiserar exempelvis den godtyckliga begränsningen av antalet vargar till 210 djur och att det saknas en förvaltningsplan för arten. Man menar att licensjakten genomförts utan att de stränga villkoren för undantag som lagstiftningen föreskriver uppfyllts. Jakt har tillåtits utan att de planerade åtgärderna för att flytta in nya vargar kommit till stånd.
EU-kommissionens beslut är ett resultat av den anmälan av licensjakten på varg som våra organisationer gjorde i mars förra året. Vi välkomnar självfallet kommissionens besked. Framför allt är det glädjande att kommissionen är beredd att försvara art- och habitatdirektivet som ett verktyg för att bevara den biologiska mångfalden. Om man inte ifrågasatt Sveriges licensjakt på varg skulle det i praktiken innebära grönt ljus för jakt på hotade djurarter runt om i Europa. Samtidigt som beskedet från EU-kommissionen kom lade regeringen ut tre olika uppdrag till Naturvårdsverket och ett antal länsstyrelser. Alla handlade om att på olika sätt förbereda utsättning av vargar från Finland eller från djurparker, i syfte att minska inaveln i vargstammen.
Planen är att det ska ske redan i år. Dessutom aviserade miljöministern ett tilläggsdirektiv till den arbetande rovdjursutredningen. Utredningen ska undersöka möjligheten för naturlig invandring av varg genom renskötselområdet.
Det är naturligtvis besvärande för regeringen att jakt genomförts två år i rad, medan den genetiska förstärkning av vargstammen som jakten skulle skapa acceptans för ännu inte kommit till stånd. Men flertalet av de brister i vargpolitiken som kommissionen skjuter in sig på kvarstår, även om uppdragen om inplantering verkställs inom de mycket snäva tidsramar regeringen satt upp. Det godtyckliga etappmålet på 210 djur ligger fast. Sverige vill fortsatt använda licensjakt i förvaltningen av ett utrotningshotat djur.
Att forcera fram en utsättning av vargar räcker alltså inte för att uppfylla de krav EU-lagstiftningen innebär. Utan rimlig tid för analys och förberedelser är dessutom risken för ett misslyckande stor, vilket i sin tur kan kompromettera denna möjlighet att förstärka vargstammen genetiskt för lång tid framåt. Dåligt förankrade utsättningsprojekt riskerar att skärpa motsättningarna i en redan alltför polariserad fråga. Vi uppmanar regeringen att överge detta panikartade försök att rädda ansiktet. Använd istället beskedet från EU-kommissionen som en möjlighet att ta svensk vargpolitik ut ur den återvändsgränd där den nu befinner sig.
Ett första steg i en sådan omorientering är självfallet att respektera de ramar som gäller. EU:s art- och habitatdirektiv ålägger Sverige att se till att vargen liksom många andra djurarter uppnår och bibehåller så kallad gynnsam bevarandestatus. Det förutsätter en starkare vargstam än den vi har i dag.
Ett omtag i vargfrågan måste också utgå från sansade bedömningar av problemet och av situationen i vargbygderna. Vargrivna tamdjur och hundar är i samhällsekonomiska termer ett ungefär lika stort problem som skadorna på växande gröda av betande gäss och svanar, och en bagatell jämfört med förlusterna av älgbete på växande skog. Det är ingen tröst för djurägare som drabbas och heller ingen ursäkt för att nonchalera problemet, men det behöver påpekas. Det finns inget sakligt stöd för utsagor om vargen som en ödesfråga för landsbygden. Det finns inte heller något massivt rovdjursmotstånd och ingen folklig vanmakt över den förda rovdjurspolitiken. Det framgår klart av de enda opinionsundersökningar som är tillräckligt omfattande för att tillåta slutsatser på regional och lokal nivå, nämligen de som gjorts av Göran Ericsson och Camilla Sandström vid Sveriges Lantbruksuniversitet, senast 2009. En stor del av befolkningen, åtminstone 40 procent, är över huvud taget inte särskilt engagerad i rovdjursfrågorna
Att i all hast släppa ut en handfull nya vargindivider i Sveriges skogar reder naturligtvis inte ut den här stökiga situationen. Vi uppmanar regeringen att gå till riksdagen med förslag om en ny vargpolitik, en politik som – till att börja med – är laglig.
MIKAEL KARLSSON ordförande Naturskyddsföreningen
HÅKAN WIRTÉN generalsekretare WWF
ROGER OLSSON ordförande Rovdjursföreningen
ÅSA HAGELSTEDT generalsekreterare Djurskyddet Sverige
Redigerat av herkules: 08-02-2011, 09:28
Beslut om vargjakt klart
08-02-2011, 07:21
)
Hur skall du ha det? Jag tror att du misstolkar undersökningar. Om en tidning lägger ut en omröstning är det bara en liten engagerad klick som svarar, kanske flera gånger. De flesta bryr sig inte och på vilken sida skall de räknas? Det fanns ju ett ställe där man kunde protestera och det var bara nån procent som skrev på. Med en opartisk belysning får man exempelvis inte använda värdeladdade ord som slakt utan det mer neutrala jakt.
...Bortsett från det så spårade jag en kopiöst stor Varghane idag...tiken han gick hop med verkade som rävspår till sammenlikning....
zon 1
Du var rätt säker på småkryp om jag har fattat allt rätt?
