Vi lever i en tid när romantik, fantasi och allmän okunskap får ersätta realism och kunskap gällande naturen och arterna. Situationen är mycket oroande, men vi får väl trösta oss med att människorna för det mesta brukar återfå förnuftet i sista sekunden eller litet senare.
Att så är fallet får vi väl skylla på försämrad biologiundervisning, televisionens romantiska fantasivärld samt på att majoriteten av befolkningen i övrigt ser naturen endast genom bilfönstret. Plockar man svamp och bär så vågar man sig knappast längre bort i vildmarken än att man fortfarande kan se bilen. Dethär ger en idealisk grogrund åt fanatismen.
Ingen art i vår natur bör i princip utrotas även om jag hittills inte sett några allvarligare kampanjer för bevarandet av vår mycket hotade binnikemask, människoloppa och klädlus.
För litet över trettio år sedan fridlystes vargen i största delen av vårt land men avskjutningstillstånd gavs vid behov utan några större ceremonier. Systemet fungerade bra. Det fanns ju ingen orsak till att kategoriskt skjuta bort varenda varg utan vi kunde gått behålla dem som livnärde sig på småvilt och fallvilt längs vägarna.
Mot slutet av 1980 talet ändrades politiken. Vargen blev helig. En internationell propaganda startades och i den sparades det inte på medel. Stora ekonomiska intressen döljer sig bakom. Vargen skulle återinföras i hela Västeuropa och en gränslös och orealistisk pro-varg propaganda startade.
I den propagandan har naiva och okunniga människor gränslöst utnyttjats. Målet är att fördriva och omöjliggöra liv och utkomst för människorna i glesbygden i Finland, Sverige och Norge samt i mellan och södra Europas bergstrakter.
Människan urbaniseras och främjas från naturen och dess realiteter. Fantasin och önsketänkandet tilltar samtidigt som kunskaperna minskar.
Vi kan gott upprätthålla en gles och välkontrollerad vargstam i vårt land men den måste då verkligen kunna kontrolleras och beskattas normalt och effektivt. Närgångna vargar bör systematiskt skjutas bort likt alla vargar som ger sig på tamkreatur eller åstadkommer orimligt stora viltskador. Landsortsbefolkningens möjligheter till utkomst och existens måste tryggas och grundrättigheterna respekteras.
Sverige har inget ansvar vad det gäller den eurasiska skogsvargens existens som ras och ännu mindre som art. Vårt land utgör endast randområdet för en skogsvargspopulation som förekommer i ett sexsiffrigt antal genom Ryssland! Med kunskap, realism och sunt förnuft kan vi tillåta oss en och annan varg men nu håller situationen på att glida oss ur händerna och katastrofen är mycket nära förestående!
CITAT
Rovdjur ska jagas
Olof Liberg är vargexpert och koordinator för vargforskningsprojektet Skandulv. Han säger att vargen är ett spännande och vackert djur, men att jakten på dem tyvärr är nödvändig.
Naturen kan inte reglera beståndet själv.
– Naturen är inte så väldigt naturlig längre. Människan är överallt. Att släppa en vargstam fri vore katastrof. Vargar är enormt smarta djur och ett stort rovdjur och de skulle ta sig allt närmare bebyggelse. I ett modernt, civiliserat samhälle går det inte att släppa en rovdjursstam fri. Vi har jagat rovdjur i alla tider och måste så fortsätta att göra, säger Olof Liberg.
Källa:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12057586.abUr EU's Art- och HabitatdirektivCITAT
Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.
Källa:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUri...92L0043:SV:HTMLI sitt svar till kommissionen betonar regeringen att den anser att licensjakterna under 2010 och 2011 har varit förenliga med art- och habitatdirektivet. Den anser även att vargstammen inte begränsats av jakten utan snarare har den haft en positiv effekt iom att den genetiska statusen har förbättrats. I svaret konstaterar regeringen att den ställer in licensjakten 2012 i syfte att främja dialogen med kommissionen för att uppnå en samsyn på hur Sverige bäst uppnår gynnsam bevarandestatus genom att politikens alla delar inkl. införlivandet av nya vargar kommit på plats och har en rovdjurspolitik med accept. Det svenska svaret är i sin helhet ett starkt försvarstal för licensjakt och vargförvaltningen där regeringen anser sig ha handlat i enlighet med art- och habitatdirektivet.
CITAT
Varning för vargkramaren
SÖDRA FJÄLL, EDA, VÄRMLAND. Vargkramarna håller på att krama ihjäl vargarna. Rabiata naturskyddare med Mikael Karlsson i spetsen driver vargarnas sak med en hätskhet och en kompromisslöshet som till sist kommer att drabba vargarna hårt.
Det hände häromveckan att Angelica Mortensen i Smolmark, mitt mellan Årjäng och Koppom, skulle släppa ut sin hund Texas i trädgården. Då kom en varg och tog hunden och sprang till skogs med den.
Texas var av blandras och ingen stor hund, Angelica stod bara några meter ifrån när vargen högg, och hon skrek och schasade och sprang efter men vargen försvann in i skogen med en skrikande Texas i käften.
Det är inte lätt att tycka gott om vargarna efter en sådan händelse, ändå säger Angelicas man Per Gustavsson att han inte har något emot dem, bara de inte går inpå knuten.
Men det är dessvärre vad de gör och inte så sällan. Min granne fick sin hund biten i trädgården för några år sedan, samma sak hände i Årbotten och på andra ställen.
Vargen är ett speciellt rovdjur och ska folk kunna leva med vargar krävs också speciella åtgärder.
Rätten att döda vargen om den angriper ens djur, skyddsjakt och licensjakt är några sådana åtgärder. De har fungerat som lugnande besked och dämpat den ilskna stämningen i vargreviren.
Jag vet det, för jag bor sedan 30 år i det äldsta vargområdet i västra Värmland och har följt skiftningarna i stämningsläget - från ett kompakt hat till ett, om inte välvilligt, så i varje fall nyfiket intresse.
Och det är helt klart att den nya lagen om nödvärn - så att vi nu får skydda både får och kor och hundar - generösare tillstånd till skyddsjakt samt licensjakten har spelat en stor roll för att lugna känslorna.
Men Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson tycks bo i en helt annan värld, och kan inte för sitt liv fatta att vargstammens överlevnad också hänger samman med människors levnad.
Det är inte bara en principiell fråga om att följa EU:s art-och habitatdirektiv och upprätthålla en gynnsam bevarandestatus, utan det handlar om klok och inkännande förvaltning och om politisk psykologi - alla berörda i habitatet måste känna delaktighet och förståelse.
Men tanken att en allmän vargjakt skulle kunna öka toleransen för vargen har avfärdats med det formella argumentet att jakten strider mot EU:s direktiv - som goddag, yxskaft ungefär.
Och när regeringen nu, inför hotet att bli fälld i EU-kommissionen, ställer in licensjakten i vinter och dessutom höjer taket på högst 210 vargar, är inte Mikael Karlsson nöjd och driver på för att få Sverige dömt i EU-domstolen, för att därmed "stänga dörren i Sverige för framtida licensjakt på rovdjursstammar som inte är livskraftiga".
Men efter två licensjakter är den svenska vargstammen livskraftigare än någonsin i modern tid, med över trehundra individer. I Finland däremot, som fällts i EU-domstolen i ett liknande fall, har stammen minskat till hundrafemtio individer.
Och förklaringen är förstås en ökad tjuvjakt.
I Sverige däremot har tjuvjakten minskat kraftigt, enligt en rapport från Världsnaturfonden: från upp till 20 vargar om året till så där en fem vargar om året. Trendbrottet kom år 2005 och det är ingen avancerad gissning att ökad skyddsjakt och besked om kommande licensjakt haft en avgörande betydelse.
Något som Mikael Karlsson och vargkramarna inte tycks begripa.
Källa:
http://www.expressen.se/ledare/1.2543188/v...or-vargkramarenNu förstår till och med skvallertidningen Expressen att det har gått för långt...
Beslut om vargjakt klart
19-08-2011, 10:40
