Få barn utan att veta vem pappan är, vad tycker ni? Alternativ

[smuleborg]

Vad du tar i. Vid all assisterad befruktning i Sverige bokförs vem fadern är. Inga krav kan ställas på denne men barnet har rätt att få ut uppgifterna om jag inte minns fel. Kvinnor som åker till Danmark för en insemination gör det självvalt. Kanske skulle de inte få chansen i Sverige av någon anledning. En anledning är att donatorn måste ge sitt tillstånd för lesbisk insemination och där är det ganska ofta stopp. Annars kan väl kvinnorna gå ut på krogen för ett one night stand. Så vitt jag vet kan även den mest lesbiska kvinna genomföra ett normalt samlag.

Ett "kliniskt samlag" kan kanske vem som helst genomföra och med vem som helst, om det verkligen krävs (i alla fall kvinnan).

Att donatorn (i Sverige) sätter P för just lesbisk insemination tror jag inte ett dyft på. Nästa fråga: Kan donatorn sätta P p.g.a. mottagarens sexuell läggning?

[*Stintan*]

On jag förstått saken rätt har just de regler som vi har här i Sverige, att barnet ska få reda på vem fadern är, lett till att antalet donatorer är försvinnande litet. Rätten till arvsmassa är väl just det man ger vid spermiedonation, men mer än så kanske man som donator inte vill åta sig. Inte heller att någon/några ungdomar står på tröskeln 19-20 år senare och vill ha nån slags bekräftelse och relation.

Har hört någonstans (betrakta det som rykte, inte statistik) att mellan 5 och 10% av alla människor i Sverige har en annan far än de tror och vad som är registrerat. Så detta ytterst lilla fåtal det här handlar om är (om ovanstående stämmer) ganska marginellt.

Strongt av de blivande föräldrarna att berätta det för släkten. Hoppas de inte sätter sog till doms.

Jag tycker att det är olyckligt om man överdriver vikten av hur viktigt det är att barn måste få veta sitt biologiska ursprung. Jag är övertygad om att barn som har en donator/okänd fader kan acceptera detta utan att det behöver påverka barnet negativt. Självklart är det inte det ultimata men om nu omständigheterna är sådana så tror jag faktiskt att dessa barn kan växa upp och må lika bra som rent biologiska. Det viktiga i sammanhanget är ju att man som förälder inte far med lögner utan talar klartext med barnet (när det blir gammalt nog att förstå).

Har en viss erfarenhet av detta.

[gnon49]

Jag tycker att det är olyckligt om man överdriver vikten av hur viktigt det är att barn måste få veta sitt biologiska ursprung. Jag är övertygad om att barn som har en donator/okänd fader kan acceptera detta utan att det behöver påverka barnet negativt. Självklart är det inte det ultimata men om nu omständigheterna är sådana så tror jag faktiskt att dessa barn kan växa upp och må lika bra som rent biologiska. Det viktiga i sammanhanget är ju att man som förälder inte far med lögner utan talar klartext med barnet (när det blir gammalt nog att förstå).

Har en viss erfarenhet av detta.

Visst har du rätt i det där med att berätta i tid. Fick själv tidigt reda på att min "mamma o pappa" egentligen var min farmor o farfar. Efter barnhemmet kom jag till dom vid två års ålder och därför är/var dom alltid mina goa föräldrar. Men visst är jag nyfiken på min biologiska mor och har släktforskat på den släktgrenen också.

[Gossen Ruda]

Att donatorn (i Sverige) sätter P för just lesbisk insemination tror jag inte ett dyft på. Nästa fråga: Kan donatorn sätta P p.g.a. mottagarens sexuell läggning?

Fram tills dess det blev ok med insemination för lesbiska kvinnor gjordes alla spermiedonationer med syftet att heterosexuella par skulle kunna få barn och där kvinnan var fertil. Efter klartecknet fick inte sådan sperma ges till lesbiska kvinnor utan donatorns medgivande. Exakt hur det är nu vet jag inte men jag tror att det måste till ett godkännande från donatorn och det är många donatorer som motsätter sig detta. Frågan är känslig, om fertilitetsklinikerna inte vill ge garantier för att sperman inte ges till lesbiska kanske donatorerna backar ur helt och donatorer växer inte på träd. Sen kan bara ett fåtal kvinnor få sperma från samma man, jag tror det är 4 st. Några häradsbetäckare finns inte.

[*Stintan*]

Fram tills dess det blev ok med insemination för lesbiska kvinnor gjordes alla spermiedonationer med syftet att heterosexuella par skulle kunna få barn och där kvinnan var fertil. Efter klartecknet fick inte sådan sperma ges till lesbiska kvinnor utan donatorns medgivande. Exakt hur det är nu vet jag inte men jag tror att det måste till ett godkännande från donatorn och det är många donatorer som motsätter sig detta. Frågan är känslig, om fertilitetsklinikerna inte vill ge garantier för att sperman inte ges till lesbiska kanske donatorerna backar ur helt och donatorer växer inte på träd. Sen kan bara ett fåtal kvinnor få sperma från samma man, jag tror det är 4 st. Några häradsbetäckare finns inte.

Väldigt vad du verkar tro dig sitta inne med kunskap om detta. Varför tror du att någon skulle låta sig insemineras med baktanken att fadern ska få förbli okänd? Faktiskt så tror jag att de de flesta vill veta om det är möjligt. Vi lever inte på 1800-talet så folk behöver smyga. Detta har inget at göra med om det är en homosexuell eller heterosexuell kvinna att göra. Jag förstår verkligen inte din koppling.

[Gossen Ruda]

Väldigt vad du verkar tro dig sitta inne med kunskap om detta. Varför tror du att någon skulle låta sig insemineras med baktanken att fadern ska få förbli okänd? Faktiskt så tror jag att de de flesta vill veta om det är möjligt. Vi lever inte på 1800-talet så folk behöver smyga. Detta har inget at göra med om det är en homosexuell eller heterosexuell kvinna att göra. Jag förstår verkligen inte din koppling.

Det var en hel del skriverier i pressen när lagen som gjorde det möjligt att inseminera lesbiska kom. Just risken att bli utan donatorer var något som oroade personalen på Sahlgrenskas inseminationsgrupp. Vet inte om det kan kallas för baktanke, men alla som låter sig insemineras anonymt i Danmark avsäger sig automatiskt att få reda på fadern. Vilken koppling, jag förstår inte?

En av svårigheterna för lesbiska eller andra som vill insemineras i Sverige är nog kravet på att det skall vara två som tar på sig föräldrarollen. Det går inte för ett lesbiskt par att flytta isär och den ickebiologiska föräldern skippar ansvaret, båda har underhållsplikt. En annan möjlighet skulle vara att en man donerar sperma privat till någon bekant och hon skriver på ett avtal om att avstå från att kräva underhåll. Det gäller inte, försäkringskassan är väl oroliga för att få ställa upp med underhåll till ensamma mammor. Det är bara via fertilitetsklinikerna som underhållsansvaret för donatorn tas bort.

[smuleborg]

Fram tills dess det blev ok med insemination för lesbiska kvinnor gjordes alla spermiedonationer med syftet att heterosexuella par skulle kunna få barn och där kvinnan var fertil. Efter klartecknet fick inte sådan sperma ges till lesbiska kvinnor utan donatorns medgivande. Exakt hur det är nu vet jag inte men jag tror att det måste till ett godkännande från donatorn och det är många donatorer som motsätter sig detta. Frågan är känslig, om fertilitetsklinikerna inte vill ge garantier för att sperman inte ges till lesbiska kanske donatorerna backar ur helt och donatorer växer inte på träd. Sen kan bara ett fåtal kvinnor få sperma från samma man, jag tror det är 4 st. Några häradsbetäckare finns inte.

Jag har svårt att tro att detta val/medgivande som donator (nu) är möjligt att göra, men jag har inte grottat i det.

[smuleborg]

Det var en hel del skriverier i pressen när lagen som gjorde det möjligt att inseminera lesbiska kom. Just risken att bli utan donatorer var något som oroade personalen på Sahlgrenskas inseminationsgrupp. Vet inte om det kan kallas för baktanke, men alla som låter sig insemineras anonymt i Danmark avsäger sig automatiskt att få reda på fadern. Vilken koppling, jag förstår inte?

En av svårigheterna för lesbiska eller andra som vill insemineras i Sverige är nog kravet på att det skall vara två som tar på sig föräldrarollen. Det går inte för ett lesbiskt par att flytta isär och den ickebiologiska föräldern skippar ansvaret, båda har underhållsplikt. En annan möjlighet skulle vara att en man donerar sperma privat till någon bekant och hon skriver på ett avtal om att avstå från att kräva underhåll. Det gäller inte, försäkringskassan är väl oroliga för att få ställa upp med underhåll till ensamma mammor. Det är bara via fertilitetsklinikerna som underhållsansvaret för donatorn tas bort.

Jag har fetmarkerat del av Gossens text.

Jag förstår inte riktigt problemet, det själva faktum att båda har underhållsplikt (och ansvar i övrigt) oavsett sexuell läggning. Donatorn har i vilket fall inget "ansvar".

[Aqvakul]

Jag tycker att det är olyckligt om man överdriver vikten av hur viktigt det är att barn måste få veta sitt biologiska ursprung. Jag är övertygad om att barn som har en donator/okänd fader kan acceptera detta utan att det behöver påverka barnet negativt. Självklart är det inte det ultimata men om nu omständigheterna är sådana så tror jag faktiskt att dessa barn kan växa upp och må lika bra som rent biologiska. Det viktiga i sammanhanget är ju att man som förälder inte far med lögner utan talar klartext med barnet (när det blir gammalt nog att förstå).

[*Stintan*]

Det var en hel del skriverier i pressen när lagen som gjorde det möjligt att inseminera lesbiska kom. Just risken att bli utan donatorer var något som oroade personalen på Sahlgrenskas inseminationsgrupp. Vet inte om det kan kallas för baktanke, men alla som låter sig insemineras anonymt i Danmark avsäger sig automatiskt att få reda på fadern. Vilken koppling, jag förstår inte?

En av svårigheterna för lesbiska eller andra som vill insemineras i Sverige är nog kravet på att det skall vara två som tar på sig föräldrarollen. Det går inte för ett lesbiskt par att flytta isär och den ickebiologiska föräldern skippar ansvaret, båda har underhållsplikt. En annan möjlighet skulle vara att en man donerar sperma privat till någon bekant och hon skriver på ett avtal om att avstå från att kräva underhåll. Det gäller inte, försäkringskassan är väl oroliga för att få ställa upp med underhåll till ensamma mammor. Det är bara via fertilitetsklinikerna som underhållsansvaret för donatorn tas bort.

Det här är ju inte en sak som bara berör homosexuella. De är säkert en minoritet i sammanhanget så jag fattar inte varför du spyr ut din homofobi på det här sättet. De allra flesta fallen är ju helt vanliga kvinna/man-förhållanden men du verkar inte förstå att även heteromänniskor kan ha svårt att få barn. Dina förutfattade meningar och fördomar är bedrövliga.

[Gossen Ruda]

Avstår från att gå vidare i frågan, jag har lite svårt att skriva ner så alla förstår och när någon dessutom inte VILL förstå utan bara vantolkar mina inlägg och lägger till egna tolkningar blir det knappast lättare.