Att bli räddad till livet, vilket hemskt öde! Alternativ

[ingrid fuxwall]

Tror att det är 1114 dagar sedan sambon dog men blev räddad till livet, ”vi har bestämt oss för att sätta in resurser” sa de och så satte de in alla tänkbara livsuppehållande åtgärder och det ska Ni veta att idag är det inte alltid så lätt att dö

Har sedan länge insett att det är egoistiskt att önska få ha honom kvar, själv lider han av att leva – det kan vara ett hemskt öde att bli räddad till livet för att sedan bli vanvårdad till döds – det är tyvärr väldigt vanligt i dagens Sverige. På sjukhus och boende – under dessa år har jag sett så mycket att jag blir mörkrädd.

Nu kräver jag att han ska bli rehabiliterad men de tycker inte att han är tillräckligt träningsvillig/motiverad – undrar om så många skulle ha varit det efter tre lunginflammationer på 2½ månad och efter lika lång tid på rygg i en säng.

Nyss fyllda 64 år, nog borde han haft många år kvar eller så kunde han fått dö och sluppit dessa sista tre hemska år.
Jag har blivit en hemsk människa som fått bråka om varje rättighet han har och som lärt mig att omgivningen tycker att jag är pest och det är jag Har jag blivit tvungen att bli

[netha]

Tror att det är 1114 dagar sedan sambon dog men blev räddad till livet, ”vi har bestämt oss för att sätta in resurser” sa de och så satte de in alla tänkbara livsuppehållande åtgärder och det ska Ni veta att idag är det inte alltid så lätt att dö

Har sedan länge insett att det är egoistiskt att önska få ha honom kvar, själv lider han av att leva – det kan vara ett hemskt öde att bli räddad till livet för att sedan bli vanvårdad till döds – det är tyvärr väldigt vanligt i dagens Sverige. På sjukhus och boende – under dessa år har jag sett så mycket att jag blir mörkrädd.

Nu kräver jag att han ska bli rehabiliterad men de tycker inte att han är tillräckligt träningsvillig/motiverad – undrar om så många skulle ha varit det efter tre lunginflammationer på 2½ månad och efter lika lång tid på rygg i en säng.

Nyss fyllda 64 år, nog borde han haft många år kvar eller så kunde han fått dö och sluppit dessa sista tre hemska år.
Jag har blivit en hemsk människa som fått bråka om varje rättighet han har och som lärt mig att omgivningen tycker att jag är pest och det är jag Har jag blivit tvungen att bli

Nej .. du är ingen pest! Du är en Kämpe! och det ska du vara stolt över! Ge aldrig upp!

[Peztis]

Usch och fy!
Det där måste vara en mardrömssituation för både anhöriga och den som ligger där!
Vad oerhört jobbigt det måste vara att behöva slåss mot allt och alla. Antar att man ibland även slåss med och emot sig själv och det som man en gång trodde man stod för men som man nu måste ombepröva.

[Meriona]

Usch för sjukvården ibland, när det blir som i ert fall. Vad är etiskt? Inte vanvård iallafall, och det känns ibland som om både patient och anhöriga vanvårdas i livets slutskede, helt i onödan. Sorgen bara skjuts upp, förlängs och förvärras.

Heja dig Ingrid!

[ingrid fuxwall]

Usch och fy!
Det där måste vara en mardrömssituation för både anhöriga och den som ligger där!
Vad oerhört jobbigt det måste vara att behöva slåss mot allt och alla. Antar att man ibland även slåss med och emot sig själv och det som man en gång trodde man stod för men som man nu måste ombepröva.

Du förstod vad jag menade

[Olle A]

Usch vad jobbigt. Jag kan bara hålla med Netha, kämpa på och ge inte upp!

Olle

[ingrid fuxwall]

Usch för sjukvården ibland, när det blir som i ert fall. Vad är etiskt? Inte vanvård iallafall, och det känns ibland som om både patient och anhöriga vanvårdas i livets slutskede, helt i onödan. Sorgen bara skjuts upp, förlängs och förvärras.

Heja dig Ingrid!

Precis varför kan inte slutskedet komma tidigare

Usch vad jobbigt. Jag kan bara hålla med Netha, kämpa på och ge inte upp!

Olle

Det har jag inte gjort ännu och på måndag ska jag bråka med läkarna men man undrar ibland varför

[Anma]

Jag känner igen mig allt för väl, i mitt fall handlar det om äldre släkting. Det är så hemskt. Och den där önskan att han kunde få gå bort och dö i frid istället för att lida här i ett ovärdigt liv han inte önskade sig. Och det dåliga samvetet för att man önskar att någon man älskar kunde få dö.... samtidigt som man tror att han önskar det samma, i alla fall för det mesta.


Redigerat av Anma: 12-02-2011, 22:15

[netha]

Jag känner igen mig allt för väl, i mitt fall handlar det om äldre släkting. Det är så hemskt. Och den där önskan att han kunde få gå bort och dö i frid istället för att lida här i ett ovärdigt liv han inte önskade sig. Och det dåliga samvetet för att man önskar att någon man älskar kunde få dö.... samtidigt som man tror att han önskar det samma, i alla fall för det mesta.

Man ska heller aldrig ta för givet att "döende" önskar sig bort ... just när det "gäller"
Tror att alla svårt sjuka, precis som jag, tar varje halmstrå och kämpar in i det sista.♥
Många gånger är det jobbigast för anhöriga att se en nära kämpa.

[Anma]

Man ska heller aldrig ta för givet att "döende" önskar sig bort ... just när det "gäller"
Tror att alla svårt sjuka, precis som jag, tar varje halmstrå och kämpar in i det sista.♥
Många gånger är det jobbigast för anhöriga att se en nära kämpa.

Så är det ju så klart.
Samtidigt är denna person djupt olycklig. Tappat förmågan att ta hand om sig själv, dessutom talförmågan.

[netha]

Så är det ju så klart.
Samtidigt är denna person djupt olycklig. Tappat förmågan att ta hand om sig själv, dessutom talförmågan.

Förstår inte riktigt vad du menar?

[anne-li i olofst...]

Ingrid! Du vet att jag förstår och lider med er båda, fast mest med dig! Du är ingen pest! Du är en varm och underbar människa som har fått gå igenom alldeles för mycket för en enda person!!!! Jag har många gånger tänkt på dig och dn situation... faktum är att jag har en kompis som går igenom precis samma sak.... Jag kan inte säga mer, men vet att jag finns om du behöver! Tänker på dig! Kram vännen!

PS Efter lite mer tankar så tror jag att det är värre för dig än för honom!!!! Sååå, var rädd om dig!!!!

Redigerat av anne-li i olofstorp: 12-02-2011, 22:54

[Aqvakul]

Tänker på dig!

[Anma]

Förstår inte riktigt vad du menar?

Jo, jag förstod.

Edit: Läste fel först, lästa att du skrev om jag inte förstod vad du menade!

Självklart tar man inte för givet att någon vill dö. Det var inte så jag menade.

Det är svårt att förklara hur och vad jag menar. Det är ett svårt ämne.
Men när man ser den anhörige som inte är döende, men som inte lever ett värdigt liv i sina egna ögon, som "gett upp" livet men ändå inte dör för att hjärtat bara slår och slår. Som slutar att äta i de djupare depressionerna och ändå överlever. Fast det så klart finns ljusa stunder också, med skratt och glädje.

Man önskar att den personen kunde ha sluppit de senaste åren, kunde ha fått dö då när sjukdomen slog till och det var så nära. Nu med facit i hand alltså. När ingen bättring finns. Då önskar vi anhöriga att personen fick gå vidare, samtidigt får man dåligt samvete för de tankarna för att det är fult och tabu att önska livet av någon.

Ungefär så.


Redigerat av Anma: 12-02-2011, 23:36

[anne-li i olofst...]

Man ska heller aldrig ta för givet att "döende" önskar sig bort ... just när det "gäller"
Tror att alla svårt sjuka, precis som jag, tar varje halmstrå och kämpar in i det sista.♥
Många gånger är det jobbigast för anhöriga att se en nära kämpa.

Netha!
jag vill bara säga att det inte är så att man som anhörig, vän eller bara berörd önskar livet ur en sjuk medmänniska.... Bara att det kan vara så att när inget längre kan bli bra, när sinne och kropp inte längre fungerar utan att den anhörige är ett "paket", då kan man fundera på vad som är livskvalitet!!!
Ta inte illa upp! Sjuka människor har ett lika stort livsberättigande som alla andra, men när livet egentligen är slut, men man på konstgjord väg, och ofta emot sin egen vilja tvingas kvar i en icke människovärdig existens då måste man som anhörig få lov att fundera på vad som är rätt och fel.......

[Överbölingen]

När min far som aldrig rökt i hela sitt liv drabbades av lungkanser vid 90 års ålder och avled några månader efter diagnosen så hade jag ett samtal med läkaren på onkologen på akt. lasarett. Detta var under han sista dagar.
Diverse medicinsk information lämnades helt korrekt och förklarades så långt jag förstod. Som avslutning meddelade läkaren följande – Om en lunginflammation inträder kommer vi inte att åtgärda den.

Det är det klokaste beslut jag har hört en läkare yttra.

Varken mamma, jag eller min familj hade någon som helst anledning att hålla en icke kontaktbar människa vid den åldern vid liv. Människor föds, lever och dör. Det är bara så. Syniskt? Vulgärt? Nej, döden är en del av livet. Bara det att det är den sista upplevelsen.

[lilla mamma]

Så mycket och så väl jag känner och känner igen det du skriver.
Hos oss har det ju börjat vända men du ska banne mej vara frisk för att orka vara sjuk och du ska inte heller vara ensam.

Jag känner med och för er.

[fuchsian]

Min far gick hastigt bort i sjukhemmet. Ena stunden var han uppe men blev trött och hittades död i sängen som lugnt sovande. Det var ett bra slut för en människa och det sade jag till mina syskon som tyckte att det var säkert något de missat, men nej då, hans tid var över och det kändes bra, även att det kom som en chock för oss alla.
Min mor hade skilts sig från honom ca. 15 år tidigare och enl. henne kom pappa undan för lätt. Hon blev rasande och under begravningen kom hon helt vitklädd, när begravningsbyrån hade sagt att mörk klädsel gäller. Mor var bitter länge efter detta.

För sin egen del hoppades hon att vi inte håller henne vid liv med alla medel, hon ville inte bli som en "grönsak". Men det var precis det hon blev efter sin massiva hjärtinfarkt. Hon bad om att få dö och fick bindas fast för att alla livsuppehållande maskiner inte revs ner. Hon blev till en "grönsak", kände inte igen oss och sköttes som sådan paket hon var tills döden kom.

Ursäkta mitt OT i er sorg och önskan att inte er anhöriga behöver leva med tvång eller att de slipper lida, men när jag läste i tråden, kom jag tänka på mina föräldrar ..... hur kan man önska den andre ont och tro att slippa själv ----hur egoistiskt kan man bli!!! .... jag hoppas för min del att det som sker det kommer att ske när det är dags, är inte orolig för det minsta för min egen del, men jag lider med er alla ---- må ni få det bra ....Fuchsian ......

Redigerat av fuchsian: 13-02-2011, 18:27