Juholteffekten uteblev nästan helt.. Alternativ

[Huggorm]

Ja, du har nog rätt. Det är skönare för samvetet att inte se allt elände och alla orättvisor. Det är synd att det ska vara på det viset för vi är ju alla beroende av varandra i slutändan.

Är vi verkligen alla beroende av varandra? Nämn en enda person som skulle påverkas av att jag försvann, exempelvis? Vissa personer har stor påverkan på sin omgivning, de flesta har det inte. Det finns ständigt andra som kan ta vid när någon försvinner.

[Anma]

Är vi verkligen alla beroende av varandra? Nämn en enda person som skulle påverkas av att jag försvann, exempelvis? Vissa personer har stor påverkan på sin omgivning, de flesta har det inte. Det finns ständigt andra som kan ta vid när någon försvinner.

Din närmaste familj skulle påverkas om du försvann. Kanske inte ekonomiskt, mer än indirekt men ändå.
Men du pratar egentligen om en helt annan sak än vad jag gör.

[Törnsångare]

Lösning på problemet med privatskolor är att göra de överflödiga. Inför ordning och reda i de vanliga skolorna, tyst i klassen och bra undervisning. Ge lärarna tillbaka sin myndighet. Det är väll klart att folk flyttar sina barn till friskolor när de vanliga skolorna ser ut som de gör i TV-serien "klass 9A". Det är trots allt ungarnas framtid det handlar om.

Äntligen någon från "andra sidan"(?) som kan inse problematiken! Tack för det. Nu kan man börja diskutera problemlösningar, för den kommunala skolan har problem. Men det kanske är en annan tråd...

[Anma]

/.../ Men det kanske är en annan tråd...

Spelar nog inte så stor roll, den här trådens ämne egentligen är Juholt-effektens vara eller ickevara.

[Törnsångare]

Är vi verkligen alla beroende av varandra? Nämn en enda person som skulle påverkas av att jag försvann, exempelvis? Vissa personer har stor påverkan på sin omgivning, de flesta har det inte. Det finns ständigt andra som kan ta vid när någon försvinner.

Ja, jag vill påstå att vi alla är beroende av varandra. Hur skulle det gå om alla tänkte att "jag är oviktig"?

Alla är ju med och bygger ett samhälle, arbetar och betalar skatt osv. Alla behövs och har en funktion att fylla, även du Huggorm.

Spelar nog inte så stor roll, den här trådens ämne egentligen är Juholt-effektens vara eller ickevara.

Hehehe...ja, det är inte lätt att hålla sig till ämnet alla gånger.

[Huggorm]

Äntligen någon från "andra sidan"(?) som kan inse problematiken! Tack för det. Nu kan man börja diskutera problemlösningar, för den kommunala skolan har problem. Men det kanske är en annan tråd...

Men detta är också en känslig fråga. Min lösning är att skicka iväg stökiga elever till specialklasser, så kan de härja med varandra där. Visserligen sjunker deras chanser att lyckas ytterligare lite, men alla vanliga elever får det åtminstone lättare då. Det blir helt enkelt inte bra att blanda exempelvis barn med ADHD som har ett ständigt behov av att höras i en vanlig klass.

Ja, jag vill påstå att vi alla är beroende av varandra. Hur skulle det gå om alla tänkte att "jag är oviktig"?

Alla är ju med och bygger ett samhälle, arbetar och betalar skatt osv. Alla behövs och har en funktion att fylla, även du Huggorm.

Det är en vacker tanke, men jag har ingen fuktion att fylla i det här samhället, jag är överflödig. Jag tillför i princip inget, och samhället skulle klara sig precis lika bra utan mig. Och jag är inte ensam om det.

[Törnsångare]

Men detta är också en känslig fråga. Min lösning är att skicka iväg stökiga elever till specialklasser, så kan de härja med varandra där. Visserligen sjunker deras chanser att lyckas ytterligare lite, men alla vanliga elever får det åtminstone lättare då. Det blir helt enkelt inte bra att blanda exempelvis barn med ADHD som har ett ständigt behov av att höras i en vanlig klass.
Det är en vacker tanke, men jag har ingen fuktion att fylla i det här samhället, jag är överflödig. Jag tillför i princip inget, och samhället skulle klara sig precis lika bra utan mig. Och jag är inte ensam om det.

Jag tror att det handlar om resurser. Mindre klasser och högre lärartäthet. Satsa mer pengar på skolan och mindre pengar på något annat (militären?). Låt den kommunala skolan bli mer flexibel, alla människor fungerar inte på samma sätt. Det är ju alldeles för förenklat förstås. Men i stora drag. (Jag vågar inte skriva mer för då åker jag väl på moppe för att jag totalt har lämnat ämnet)

Vacker tanke eller inte - ingen är överflödig. Alla är lika mycket värda och har lika stor rätt att få finnas. Hur skulle världen se ut annars? Hur många tyranner och despoter har inte försvarat sina handlingar med "den starkes rätt", "överflödiga människor", "lägre stående raser" osv?

[Huggorm]

Vacker tanke eller inte - ingen är överflödig. Alla är lika mycket värda och har lika stor rätt att få finnas. Hur skulle världen se ut annars? Hur många tyranner och despoter har inte försvarat sina handlingar med "den starkes rätt", "överflödiga människor", "lägre stående raser" osv?

Naturligtvis har alla samma rätt att finnas, men det betyder inte att alla är nödvändiga. Radera Fredik Reinfeldt och du får märkbara konsekvenser för nästan alla i landet. Radera mig, och 99,99999% av befolkningen skulle inte ens märka att jag försvann.

[Törnsångare]

Naturligtvis har alla samma rätt att finnas, men det betyder inte att alla är nödvändiga. Radera Fredik Reinfeldt och du får märkbara konsekvenser för nästan alla i landet. Radera mig, och 99,99999% av befolkningen skulle inte ens märka att jag försvann.

Var jag tvungen att välja att radera dig eller FR skulle jag välja den sistnämnde.

Nä, förlåt mig alla ni som är känsliga.

Att ett lands invånare har en hög utbildningsnivå och en jämn inkomstfördelning gynnar landet generellt rent utvecklingsmässigt. Kanske lite på sidan av vad jag egentligen vill säga: att alla små pusselbitar är viktiga för det slutgiltiga resultatet.

Se på Indien t.ex. där ett enstaka människoliv inte betyder speciellt mycket. Hur är deras sociala och ekonomiska standard?

[Red Top]

Naturligtvis har alla samma rätt att finnas, men det betyder inte att alla är nödvändiga. Radera Fredik Reinfeldt och du får märkbara konsekvenser för nästan alla i landet. Radera mig, och 99,99999% av befolkningen skulle inte ens märka att jag försvann.

Det finns nog många, som skulle vilja efterträda Fredrik. Den mest kännbara förlusten skulle drabba hans närmaste familj. Inte svenska folket, ekonomin eller EU.

Men du Huggorm, vad vore världen utan dig? Trist och tråkig, framförallt här på Odlas forum. Här skulle förlusten av dig bli märkbar. Jag skulle sakna dig väldigt mycket. Alla människor påverkar någon på ett eller annat sätt. Och alla människor lämnar ett tomrum efter sig, när de försvinner. Ett tomrum, som är svårt att fylla med annat innehåll.








Edit: stavfel

Redigerat av Red Top: 03-04-2011, 07:25

[herkules]

Är vi verkligen alla beroende av varandra? Nämn en enda person som skulle påverkas av att jag försvann, exempelvis? Vissa personer har stor påverkan på sin omgivning, de flesta har det inte. Det finns ständigt andra som kan ta vid när någon försvinner.

alla människor behövs, till och med du huggis!

[Aqvakul]

alla människor behövs, till och med du huggis!

[Gita]

alla människor behövs, till och med du huggis!

Fast ingen är oersättlig, varken du, jag eller Fredrik Reinfeldt. Skillnaden är väl snarare att somliga är lite lättare att ersätta än andra.
Gita

[*Stintan*]

Fast ingen är oersättlig, varken du, jag eller Fredrik Reinfeldt. Skillnaden är väl snarare att somliga är lite lättare att ersätta än andra.
Gita

Tänk jag tror du har fel Gita. Såklart vi är oersättliga, åtminstone tills vi blivit klonade. Fråga din man eller dina barn om det går att ersätta dig.

[Huggorm]

Men ni vägrar ju förstå. För samhällets fortlevnad är ingen av oss oersättlig, och de flesta är inte ens speciellt värdefulla. Det är som en myrstack, det produceras ständigt nya individer som tar vid där den förre faller ifrån. Och det går i princip automatiskt, det märks oftast inte ens när någon försvinner, det bara fylls på med en ny, likvärdig individ.

[Törnsångare]

Men ni vägrar ju förstå. För samhällets fortlevnad är ingen av oss oersättlig, och de flesta är inte ens speciellt värdefulla. Det är som en myrstack, det produceras ständigt nya individer som tar vid där den förre faller ifrån. Och det går i princip automatiskt, det märks oftast inte ens när någon försvinner, det bara fylls på med en ny, likvärdig individ.

Jo, jag förstår hur du menar. Men se det inte så snävt. Tänk på tsunamin eller Estoniakatastrofen. Visst gick livet vidare och visst "fylldes" det på med människor så småningom, men tänk vad mycket sorg och saknad som katastroferna innebar. Om man talar i rent krassa ekonomiska termer måste det har kostat samhället enorma summor i form av sjukskrivningar, specialchartrade plan till Thailand, psykologihjälp m.m. m.m.

Intressant filosofisk fråga är det ju onekligen...men jag hävdar fortfarande att:

"No man is an Island" - John Donne

[Cacki]

Men ni vägrar ju förstå. För samhällets fortlevnad är ingen av oss oersättlig, och de flesta är inte ens speciellt värdefulla. Det är som en myrstack, det produceras ständigt nya individer som tar vid där den förre faller ifrån. Och det går i princip automatiskt, det märks oftast inte ens när någon försvinner, det bara fylls på med en ny, likvärdig individ.

Helt krasst, i världshistorien, så är det väl så men vi lever faktiskt här och nu. Kanske ska man räkna över generationer hur "stort märke för eftervärden" man sätter.

I yrkeslivet tror jag att man överskattar sej själv om man öht. går och inbillar sej att man är så "oersättlig". Om ett företag gör sej så sårbart att det står och faller med en enda person, utan att man har sett till att det alltid finns någon som kan hoppa in om det skulle krisa, ja, då har man skött sitt företag dåligt. Det behöver ju inte ens handla om att man dör. Det räcker ju med att man skulle råka bli sjuk i saå fall. (Nu talar jag inte om korttidssjukdomar, bör kanske tilläggas)

Hur värdefull man är beror helt och hållet på hur ens medmänniskor uppfattar en, inte efter prestation. Man får själv bestämma om vilken människa man vill vara och hur man vill att människor ska minnas en. Går man över lik för sin egen vinnings skull så lär man i alla fall inte ha särskilt många som kommer att sakna en.

[gnon49]

En partiledare, hur bra eller dålig h*n än är, sätter ofta en prägel på vanliga människors vardagsliv. Mona t.ex har satt sin prägel såtillvida att partiet nu omprövar sin politik, vilket påverkar samhället. Socialdemokratins tidigare politik är nu historia tack vare två valförluster i rad. Så även en svag partiledare kan påverka utan egen förskyllan.

[Bengalow]

Kon Fu Tse (Konfucius) sade redan för länge sedan: "-Så viktig är du, som det märke du lämnar efter dig, när du dragit upp din hand ur en bringare med vatten".
Men man kan inte dikutera hur viktig varje individ är för ett samhälle. Hade alla försvunnit så hade samhället också försvunnit - det viktiga är ju att vi finns där som individer i en grupp, och hjälps åt att bygga det samhälle vi skall trivas i. Att det sedan finns olika teorier om hur det samhället skall se ut, ja det är en annan fråga. Då är vi tillbaka vid "pudelns kärna" - Juholt vs Reinfeldt...

[Blomstertanten]

"Blåjeans. Kanske en liten blå kofta. Rosa topp. Håret uppsatt i hästsvans. Och gärna ett par pärlörhängen, som Mickan i Solsidan.
”Den looken funkar. Den är väldigt, väldigt gångbar”, säger Wilhelmina Wachtmeister. Hon är personalchef på Nannyakuten, ett företag som hyr ut barnvaktshjälp till bättre bemedlade.
Kundkretsen är övre medelklass, överklass och adel, som Wachtmeister beskriver det i ett reportage i Svenska Dagbladet i veckan.
För att personalen riktigt ska smälta in hålls kurser, så att överklassens tjänstefolk ska förstå hur de förväntas bete sig.

Jag vet precis när jag slutade titta på Solsidan, succéserien på TV4. Det var i avsnittet när Mickan bjuder sin polska städerska på middag. Vidrigheten i den scenen var inte att Mickan föreslår att Dusanka ska åka på semester till Bahamas, trots att hon vet vad hon tjänar. Vidrigheten var hur tydligt det blev att Mickan tycker att Dusanka är en helt annan sort. Eftersom jag tillhör den ironiska generationen fattade jag att det var meningen att jag ska skratta ironiskt. Men det gick inte.

I Sverige ökar klyftorna mellan människor. Hundratusentals barn lever i fattigdom. Arbetskraftsinvandrade utnyttjas skamlöst för timlöner på 6 till 7 kronor. Samtidigt kryllar det av nya tusenlapparna i fickorna på de med de högsta lönerna.
Moderaterna har vunnit två val på att inte i ord utmana den svenska välfärdsmodellen, vars kärna är jämlikhet.
Samtidigt är själva fundamentet i moderaternas politiska idé ökad ojämlikhet. Inte genom direkta attacker på skolan eller vården, utan genom att steg för steg öka inkomstskillnaderna. Hittills har det skett genom att sabotera a-kassan och sänkta skatter. Jobbskatteavdrag för de som tjänar mycket. Sänkta anställningskostnader för lågbetalda tjänstejobb genom ett generöst RUT-avdrag. Resultatet: Solsidans ekonomiska styrka ökar, den ekonomiska tryggheten för de utan jobb undergrävs, samtidigt som nya vanor och beteenden etableras.
Det är inget fel med städjobb, eller att betala för att få städat. Men en samhällsmodell vars syfte systematiskt är att öka andelen som lever på Skuggsidan och gynna dem på Solsidan bör kallas vid sitt rätta namn. Klassamhälle, till exempel.

Nu kommer nästa steg, som är avgörande. Anders Borg sa i veckan i klartext det han hittills förnekat. Lägstalönerna ska ner. Nyanställda i kommuner och landsting tjänar för mycket, tycker han. Ingångslönerna är 16 070 kronor.
”Om jämlikhet inte är möjlig, då rustar sig medborgarna för ojämlikhet i sin vardag”, sa Håkan Juholt i sitt installationstal. Det är det som händer nu.
Samtidigt instruerar propagandaminister Per Schlingmann opolitiska tjänstemän i regeringskansliet hur de ska beskriva ”bilden av Sverige som ett reformland” och ”den svenska individualismen”.
Det Schlingmann försöker sälja är idén om att alla kan bli vinnare i ett system som bygger på ojämlikhet. Problemet är att det inte stämmer.
I USA håller den amerikanska drömmen nere fattiga människor i ett individuellt helvete. Lögnen om att alla kan lyckas sitter så djupt att gemensamma lösningar inte blir ett alternativ. I verkligheten är klassresor ovanliga i det förlovade landet. Inte för att skatterna är för höga, utan för att tillgången till vård, utbildning, kulturellt kapital och självkänsla är så ojämnt fördelade.
Det är svårt att ta politisk strid om människors drömmar. Stödet för RUT-avdraget är stort, trots att det utnyttjas av ett litet fåtal med höga inkomster. Kanske för att det för många blivit en del av idén om ett bättre liv, som en bättre bostad, mer tid för familjen eller möjlighet att resa. Att avskaffa det har troligen blivit en politisk omöjlighet. Och borgerligheten kan nog inte tänka sig något bättre än att reducera diskussionen om ett framväxande två tredjedelssamhälle till att handla om RUT-avdrag. Men frågan är större än så.

Anders Borg drömmer om ett låglöneproletariat som ska hålla nere arbetslösheten och inflationen. Han ser individer, utan andra drivkrafter än pengar. Vad hans samhälle gör med människans drömmar, självkänsla och faktiska möjligheter struntar han i.
Socialdemokratins kamp har handlat om frihet. Genom utbildning, många möjligheter, öppna dörrar. Genom anständiga löner och rättigheter på jobbet, inte bara som garant för en okej levnadsnivå, utan för själva människovärdet. Det ska gå att välja en annan väg än att slava hos överklassen, det ska inte krävas pärlörhängen eller hästsvans för att få ett jobb. För att det är förnedrande, för att det är ofrihet. För att människan inte är en vara.
Det sägs att barn på dagis har börjat leka Solsidan. Man undrar hur många som anmäler sig för rollen som städerskan Dusanka. Inte så många, skulle jag tro. Och knappast Anders Borgs barn."
Dagens ledare av Karin Pettersson i Aftonbladet
Aftonbladet:En nanny går genom Sverige
Så bra skrivet och beskriver hur det ser ut i dagens Sverige och åt vilket håll vi är på väg!
Människor har reducerats till handelsvaror, som helst ska tiga och vara tacksamma för det lilla de "får". Allt handlar om pengar och det framställs ungefär som att pengar är allt. Och pengar gör naturligvis skillnad, men enbart pengar gör ingen lycklig. Och hur lycklig blir man på någon annans bekostnad?
Ett samhälle där klyftorna ökar ger otrygga männsikor! Det blir otryggt både för dem som inget har och för dem som har allt.
Valfrihet är bra! Men valfrihet för bara ett fåtal på bekostnad av dem som inget val har är förödande för samhället i stort.