I helgen pratade jag och några väninnor om att vi alltid är trötta. Vi har känt varandra i många år och satt och mindes all energi vi hade när vi hade småbarn. Jobb, dagis, föräldrarmöte osv men ändå hann man baka och koka sylt och sy. Idag träffas vi och pratar och fikar, men kakorna kommer från konditoriet, gardinerna köper vi färdigsydda och man orkar knappt ordna födelsekalas ens. Ibland tänker jag att jag är lat när jag inte kommer igång att göra nåt, skjuter upp till morgondagen eller väljer enklaste utvägen. På ett sätt vill jag ju, men ändå blir det inte av.
Hur tänker och känner ni andra?
|