Språkpoliser hjälp mig reda ut Alternativ

[NilaM]

Grejen är väl att man inte vet vem folk är på ett forum. Det finns en del dyslektiker och de har helt enkelt svårt för det, just e/ä kommer jag ihåg att min fd sambo som var dyslektiker hade svårast med. Så om du påpekar att någon stavar fel så riskerar du att såra en dyslektiker som gör så gott h*n kan, det är inte så bra för självförtroendet. Men visst, jag "halkar med ögonen" jag också när stavningen är uppåt väggarna, hatar särskrivningar och en del annat. Det kan vara riktigt svårt att förstå ibland och man måste läsa meningen flera gångar, det ska man väl inte behöva egentligen. Många är inte dyslektiker utan skiter helt enkelt i att stava rätt eller bryr sig inte om att läsa igenom det de skrivit för att upptäcka eventuella stavfel. Mina fingrar trycker också på fel tangenter hela tiden men då får man ju kolla och rätta. Man kan också skriva i word, använda stavningskontrollen och sen kopiera in texten här.

Visste inte att e och ä var bland det svåraste för dyslektiker. Jag tror nog att om man hade lite bättre koll på hur dyslexi visade sig i skriven text så skulle jag med flera säkerligen ha mer överseende med de delarna. Jag vill verkligen inte såra någon.
Nu var det väl det att jag känner folk som jag vet inte har dyslexi men, som du skrev, "skiter helt enkelt i att stava rätt". Det är väl det som gör det det så knepigt. Så ska man eller ska man låta bli att påpeka för folk? Eller ska man bara nämna stavfel för de man för säkert vet inte har dyslexi?

Annars är ju tangent-trycknings-fel något jag själv känner väl igen och som knappt någon väl reagerar mot?

Redigerat av NilaM: 08-06-2011, 12:11

[*Stintan*]

Jag tycker att det märks rätt väl om det är någon som totalt struntar i hur det dom skriver ser ut eller om det är någon som har skrivsvårigheter. Jag antar att man skriver inlägg för att andra ska läsa dom och inte för sig själv. Ibland förtar slarvet innehållet i inläggen.
Bryr mig inte om ett och annat slarvfel eller dom, mej och dej men lite kan man väl anstränga sig för att göra inläggen läsliga.

Något annat jag personligen tycker är jobbigt är när man tror att alla är bekanta med olika dialektala ord/uttryck. Överbölingen t.ex. är fena på att stoppa in norrländska uttryck i sina texter och jag begriper inte varför. Det blir svårläst och får till följd att jag ofta hoppar över att läsa inläggen.

Redigerat av *Stintan*: 08-06-2011, 12:48

[Törnsångare]

Är det inte typiskt lärare att säga att om barnen inte lär sej (!) nåt i skolan så beror det på att dom (!) inte har föräldrarnas stöd hemifrån!

Vilken annan yrkesgrupp skyller på andra när dom själva gör ett dåligt jobb?

Det är väl självklart att det är föräldrarnas sak att uppfostra barnen så de fungerar såväl i skolan som i samhället i stort. Jag tror att många av dagens problem i skolan härrör sig från att föräldrarna har abdikerat från sin roll. Dagens vuxna vill inte växa upp och ta ansvar, det är problemet. Det är ett evigt förhärligande av ungdom och frihet, mindre av ansvar och vanligt hyfs.

[*Stintan*]

Det är väl självklart att det är föräldrarnas sak att uppfostra barnen så de fungerar såväl i skolan som i samhället i stort. Jag tror att många av dagens problem i skolan härrör sig från att föräldrarna har abdikerat från sin roll. Dagens vuxna vill inte växa upp och ta ansvar, det är problemet. Det är ett evigt förhärligande av ungdom och frihet, mindre av ansvar och vanligt hyfs.

Det där var väl ändå en grov generalisering och jag skulle också vilja påstå fördom i kvadrat. Har det inte alltid varit så att den äldre generationen tycker att den yngre gör det mesta sämre än de själva gjorde. De allra flesta yngre tar både ansvar och visar hyfs och har lärt sig både läsa, skriva och räkna. Varje generation kommer någon gång att säga "annat var det när jag....." eller har ni missat uttrycket "det var mycket bättre förr". Ja var det så mycket bättre? Nej det tycker jag inte men det var annorlunda.

[Berith]

Det är väl självklart att det är föräldrarnas sak att uppfostra barnen ---

Jag pratade inte om vem som ska uppfostra barnen, utan om vem som ska lära barnen läsa och skriva. Helst också stava rätt och veta skillnaden på det ena och det andra.

Och jag håller fast vid att det är typiskt lärare att säga att om barnen inte lär sej det dom förväntas lära sej - av läraren!! - i skolan så är det för dåligt stöd hemifrån.

[mamamaggan]

Jag pratade inte om vem som ska uppfostra barnen, utan om vem som ska lära barnen läsa och skriva. Helst också stava rätt och veta skillnaden på det ena och det andra.

Och jag håller fast vid att det är typiskt lärare att säga att om barnen inte lär sej det dom förväntas lära sej - av läraren!! - i skolan så är det för dåligt stöd hemifrån.

Ja du tog nästan orden ur munnen på mig. Visst är våra barn och deras uppfostran/utbildning ett gemensamt projekt men utan engagerade lärare så funkar det inte. Har en kompis som har varit lärare i många år , hon är numera rektor .

Det har inte på något vis gått att diskutera med henne , en lärare gör aldrig fel !!!! Utom nu när hon är rektor fast då rör det sig aldrig om sådana fel som t ex föräldrar påpekar !! Ganska konstigt , nästan lustigt , eller hur ?

Varför försvarar man sig så som lärare ? Något jag har svårt att förstå. Alla får väl någon gång ( minst !!!) under sitt arbetsliv kritik för hur man sköter sitt jobb ?! Det får man ta åt sig och fundera över , oavsett hur mycket man åläggs att göra i sitt jobb.

Om vi aldrig tar åt oss av kritik så kan vi väl aldrig vidareutvecklas ?!

[Christa]

Bättre att fråga än vara en idiot resten av livet.Tyvärr ser folk en tillrätta visning som ett lömskt påhopp och en inte som en en möjlighet att förkovra sig.

Ja det där är ett märkligt fenomen. Om man berättar för någon att dom använder ett ord på fel sätt så slipper dom ju att framstå som obildade inför fler personer.

Det borde vara mer pinsamt att säga fel än att någon vänligt berättar vad som är rätt.

Redigerat av Christa: 10-06-2011, 07:33

[Cacki]

Bättre att fråga än vara en idiot resten av livet.Tyvärr ser folk en tillrätta visning som ett lömskt påhopp och en inte som en en möjlighet att förkovra sig.

Då ska jag be att få tillrättavisa en liten sak i ditt inlägg. Tillrättavisning ska inte särskrivas utan skrivas som ett ord.

Ja det där är ett märkligt fenomen. Om man berättar för något att dom använder ett ord på fel sätt så slipper dom ju att framstå som obildade inför fler personer.

Det borde vara mer pinsamt att säga fel än att någon vänligt berättar vad som är rätt.

...åsså menar du nog någon och inte något...

Äsch , jag bara larvar mej lite...

[Anma]

Då ska jag be att få tillrättavisa en liten sak i ditt inlägg. Tillrättavisning ska inte särskrivas utan skrivas som ett ord.
...åsså menar du nog någon och inte något...

Äsch , jag bara larvar mej lite...

[Christa]

Då ska jag be att få tillrättavisa en liten sak i ditt inlägg. Tillrättavisning ska inte särskrivas utan skrivas som ett ord.
...åsså menar du nog någon och inte något...

Äsch , jag bara larvar mej lite...

Ja det var ju ganska kul (Har rättat till det nu.)

[Monica zon 1]

Vilken rolig tråd - att jag inte varit inne här tidigare!

I egenskap av "äkta skåning" och kanske inte dyslektiker precis men lite svårt för att stava har jag (främst skilja på vissa bokstäver) så känner jag igen mig både här och där i era små inlägg....

Flera av mina felstavningar kan jag nog bortförklara med det dialektala, vet att det inte heter cykelen eller nyckelen och har lärt mig att ta bort det lilla extra e:et, men sen blir det ibland cyklen och ibland cykeln - på skånska blir det cykel i bestämd form vilket som......

Har även svårt för u eller y också det säger mina närmsta är dialektalt hos mig!

Hade dock en lärare i mellanstadiet i skolan (sent 70-tal) som var ÄKTA SPRÅKPOLIS, tur är väl det så jag i alla fall har lärt mig att var är beskrivning av en plats och vart är beskrivning på i vilken riktning......
Men å andra sidan så vill jag gärna citera Fredrik Lindströms fantastiska bok "Världens dåligaste språk"
Språket handlar om ett gemensamt sätt att kommunicera och göra sig förståd, där i ryms både felstavningar, fel syftningar och mycket annat, förstår vi inte så får vi väl fråga vad den andre sa/menade.

Jag har också stött på en längre förklaring på "Överbölingens" svar på varför vi skåningar använder så många ord i förhållande till norrläningar, det har helt klart med klimatet att göra. I Norr är det så kallt att man måste spara energin till att värma sig medan här i varmare lägen så behöver vi släppa ut så mycket värme som möjligt och då är munnen konstant öppen (vissa säger att det är därför den gamla skåningen var både glad, pratsam och rund om magen, pratade han inte så åt han).....

Ha bra!

[Törnsångare]

Det där var väl ändå en grov generalisering och jag skulle också vilja påstå fördom i kvadrat. Har det inte alltid varit så att den äldre generationen tycker att den yngre gör det mesta sämre än de själva gjorde. De allra flesta yngre tar både ansvar och visar hyfs och har lärt sig både läsa, skriva och räkna. Varje generation kommer någon gång att säga "annat var det när jag....." eller har ni missat uttrycket "det var mycket bättre förr". Ja var det så mycket bättre? Nej det tycker jag inte men det var annorlunda.

Ja, det var en generalisering, det kan jag hålla med om. Det var absolut inte bättre förr. Men jag vidhåller att en del föräldrar inte tar sin föräldraroll på allvar. Det kanske låter som att jag är lastgammal eller inte har egna barn eller är en reaktionär häxa med nypor av järn. Icke så.

Jag har tre barn, den yngste har precis avslutat åk 6. I åk 4 tränade några pappor i klassen pojklaget i fotboll. I omklädningsrummet bredvid där flickorna bytte om kunde man höra genom väggen hur dessa pappor skrek på sina 10-åriga söner att "ni spelar som ena dj-a fi-or". Ansvarsfullt? Hur var samtalstonen mellan eleverna i den klassen?

I samma klass, en mamma med fem barn och en ovilja att ta hand om dessa barn men mycket bra på att anmäla skolan till skolverket upprepade gånger. Moget? Hur fungerade dessa barn i skolan?

För att en vettig undervisning ska kunna genomföras krävs en vettig arbetsmiljö där barnen är lugna, trygga och litar på de vuxna och sina kompisar. Till syvende och sist är det vi föräldrar som från början ger barnen grunden som de ska stå på för att kunna utvecklas, i skolan såväl som i livet i stort. Naturligtvis ska/måste vi föräldrar hjälpa till med läxläsning osv. det är väl inget konstigt? Att man sedan har fullt upp själv och glömmer gympapåsen eller eng.läxan någon gång är väl inte hela världen.

Det finns väl knappast någon yrkesgrupp eller institution som man klagar så mycket på som skolan/lärare. Det klagas från föräldrar ända upp till regeringen. Inte undra på att ingen vill utbilda sig till lärare. Visst finns det bra och dåliga lärare som i vilken yrkesgrupp som helst, men jag är allergisk mot den systematiska nedsablingen av lärarna där man inte ser sin egen roll som den absolut viktigaste personen i egenskap av förälder, med allt vad det innebär.

[Överbölingen]

Visst finns det brister i lärarleden. De värsta är brist på nivåacceptans och det näst värsta är att inte lyckas att nå eleven. Eller tvärt om. Pedagokiken höjstill skyarna. Men notera att den är bara teori.
Didaktik och metodik i samklang med barn och ungdomspsykologi är vägen att nå eleverna. Själv anser jag att jag lärt mig mer inom scoutrörelsen och militära skolor om hur jag skall /skulle leda mina elever till kunskap än via högskolestudier.
Återkommer som alltid till att utbildning är ensak. Men att sedan kunna praktisera utbildningen det är det som är kunskap.
Enstusiasmera eleverna och stötta dem är första steget. Inte: Nu skall ni... gör det...
Själv har jag haft ett flertal hyperbra no-läraqre under min skoltid. Men under min egen lärartid så dalade förtroendet för gruppen. (Förlåt mig). Men jag förstår reaktionen. No, vare sig det gäller matematik, fysik, kemi eller biologi är ju det enda i skolvärlden som är exakt. OK då, 6 november 1632, men det ligger ju i första hälften av 1600-talet. Inte underkände jag en elev för att denne inte fixade årtalet för Gutenbergs boktryckaruppfinning. Jag har vidriga exempel påatt procenträkning ibörjan på en kurs stjälpt elever trots att senare delar av kursen bygger på procenträkning och den har eleven klarat.

Men utan acceptans som sagt så begriper jag att precis ämnen har svårt att ses som en helhet. Men hade jagvarit no-lärare så antar jag att jag hade varit lika kategorisk. Klara siffror, fällningar eller krafter.

Respekt för individen när oerhört viktig. Men dagens skola ges inte lärarna en chans att hinna med både undervisning och elevstöd. Alla kringuppgifter tar bort tid från det vi som lärare är/var ämnade för. Kraften räcker inte till. Frugan gick i väggen och jag gick i halvpension. Klaga inte på lärarna. Kritiken skall riktas till politiker i olika nivåer och ett antal rektorer som inte fattar att lärarna är deras medarbetare.

Föräldrarna då! Visst är det givet att det går sämre för en elev som inte har stöd från hemmet. Men har läraren tid så kan han/hon hjälpa eleven. Men i dag har inte läraren tid. blanketter, rapporter, möten och samtal avlöser varann och dessutom skall lektioner förberedas. Påstå inte att enäldre lärare har allt förberett. Det är fel. Skall man funka som lärare måste man hela tiden ha färska letioner. Eleverna genomskådar skåpmat inom 15 sekunder. Det är bara på universitet och högskolor som det funkar.

Vi skall nog inte skälla vare sig på lärare eller föräldrar och framför allt inte på barn och ungdomarna. vi skall i stället se till hur vi kan hjälpa varandra till ett bättre resultat.

Att skylla på lärare, föräldrar eller ungdomar är lite besservissermetoder och de funkar inte. Inte ens för politiker.

Det är inget fel på någon av parterna men men samvekan krävs och det är en liten bit av den demokratiska processen.

För övrigt så undrar jag vart den här tråden är på väg?

Redigerat av Överbölingen: 11-06-2011, 21:20