gamla gravplatser, Hur länge ska man behålla? Alternativ

[Monaxe]

För min släkt är det annorlunda alla mina förfäder är jordbegravna och vi har hållt fast vid det i århundraden ,jag själv vill bli jordbegraven då det hör till den Kristna tron som jag har .Att kremeras är ett nyare tänk och har oftast med Atteismen att göra ,tror man inte på en gud eller något annat så låter man sig kremeras och blir då lagd i Urna i en minneslund.Har man en kristen grundtro så vill man ha en jordbegravning.Att brännas är en ganska ny företelse i Sverige om man ser tillbaks i tiden .

Nej Motti, man är verkligen inte ateist för att man vill kremeras!
Om man har en kristen tro så förstår man att det inte är den förgängliga kroppen som går vídare, utan själen!

Vid kremering kan man välja urnnededsättning på en markerad gravplats, alltså en vanlig grav, eller att spridas i en minneslund. Finns också de som vill ha sin aska spridd på annat sätt, ex över havet.

Så nytt påfund vet jag inte om det är, den första kremering i Sverige gjordes på 1800 talet.

Snarast är det så att jordbegravning är mycket vanligare på landsbygen, förmodligen beroende på gamla traditioner. I och runt storstäder är kremering det absolut vanligaste. Även bland kristna!

Redigerat av Monaxe: 30-07-2011, 08:05

[aanderss]

Min farmor o farfars grav har funnits i 60 år och för 10 år sedan skrev vi på för 25 år till. från början var de för tid o evigt men de trodde kyrkan ej gällde trotts att min pappa hade gravbrevet kvar i från 1951

min farmor dog 1951

[Berith]

--- Varje år så hör man att det är din tur att lägga på kransen till allhelgonahelg och sedan kan man glömma till nästa allhelgonahelg
Det verkar för många bli ett tvång att graven ska skötas och alla ska göra sitt år. ---

Det där låter för mej lite konstigt... Det är väl den som har gravrätten som har ansvaret för skötseln? Och det är väl bara en person som har gravrätten? Jag är gravrättsinnehavare av fyra gravar, en går ut 2039, en 2022 och två 2025.

Hur länge en grav ska få finnas? För "alltid" tycker nog jag.

[Klint]

Men Motti var får du allt ifrån var och en gör som de vill men kom inte och säj att ett sätt är mer kristet än ett annat, ta inte illa upp men det är helt befängt!

[Bengalow]

Svar till Myosotis, om de grekiska sedvanorna...

Med ordet begravning menade jag ritualen - inte jordbegravning. I Grekland lägger man ned kistan i en stensarkofag, och lägger ett stenlock ovanpå. När tiden är inne, 3-7 år, så lyfter man upp kistan, tar upp kvarlevorna, och tvättar dom, och sedan efter den beskrivning jag gav förut. Allt klart för "näste man" i kön, i samma sarkofag. Det är alltså inte fråga om att gräva ner någon, och således ej heller att gräva upp någon.

Man kan tycka vad man vill om andra folks ritualer och seder, men detta har växt fram ur deras kultur, och helt naturlig för dessa människor.

Ibland grävs ju folk upp här, av t.ex. polisiära eller akeologiska skäl. Det är väl också "gravskändning", eller att störa i "sista vilan"...

[Eva i Skåne]

Det där låter för mej lite konstigt... Det är väl den som har gravrätten som har ansvaret för skötseln? Och det är väl bara en person som har gravrätten?

Berith. Det handlar nog om att man är syskon, kusiner eller nåt som har delat upp så man ansvarar för gravarna var sitt år.


Svaren här visar, som jag anade, att man har så olika uppfattning och jag tycker inte nåt är mer rätt eller fel utan varje familj/släkt ska göra som dom vill.
När man ser alla misskötta gravplatser där det kanske inte finns nån anhörig kvar som ser till den så tycker jag det är dags att avsluta. Jag tror inte det handlar om att gräva upp gamla rester. Är det inte så att det i jorden har förmultnat/sjunkit ihopa och man lägger nästa "omgång" ovanpå? Gravplatserna står väl ofta tomma ett antal år innan dom används på nytt.

Sen finns ju historiska gravar och en rundvandring på en gammal kyrkogård (gärna med guide) kan var mycket intressant... så det är inte helt lätt att var konsekvent i tanken heller

[*Stintan*]

För min släkt är det annorlunda alla mina förfäder är jordbegravna och vi har hållt fast vid det i århundraden ,jag själv vill bli jordbegraven då det hör till den Kristna tron som jag har .Att kremeras är ett nyare tänk och har oftast med Atteismen att göra ,tror man inte på en gud eller något annat så låter man sig kremeras och blir då lagd i Urna i en minneslund.Har man en kristen grundtro så vill man ha en jordbegravning.Att brännas är en ganska ny företelse i Sverige om man ser tillbaks i tiden .

Du slutar aldrig att förvåna Motti. Inte mycket som blev rätt där. Rent skitsnack att det ena eller det andra idag har med kristen tro eller atteism att göra. Kyrkan har för länge sedan frångått att jordbegravning är en trossak. Det är nog bara på enstaka orter i nån sekt det fortfarande kan ses så, men svenska kyrkan anser inte att kremering är fel. Urnor grävs inte heller ner i minneslundar, dom grävs ner i gravar modell mindre eller i befintliga familjegravar. I minneslundar strös askan + den lilla medföljande brickan ner i ett uppgrävt litet hål i marken. Ingen ser sen vem som är strödd var.

Att brännas är en urgammal företeelse i Sverige som förekom långt innan landet blev kristnat. Att det sen i slutet av 1800-talet började ske i mer ordnade former i krematorier är en annan sak.

[Berith]

Berith. Det handlar nog om att man är syskon, kusiner eller nåt som har delat upp så man ansvarar för gravarna var sitt år.---

Jo så kanske det är uppgjort, men det är ju ändå den som har gravrätten som har ansvaret för att graven sköts.

[Aqvakul]

Jag vill kremeras och hamna i en urnlund, om inte mina anhöriga har någon annan uppfattning. Minneslund blir väldigt anonymt och en gravplats blir lätt betungande för de efterlevande, tror jag..

[mamamaggan]

Hur länge man vill att graven ska var kvar måste man nog känna efter själv.

Mina föräldrar är båda kremerade och ligger i en urngrav med gravsten. Har inte funderat över hur länge jag vill att den ska få vara kvar som den är , det är jag som sköter den eftersom min bror inte bor i närheten.

En av mina söner finns kvar i trakten men jag har alltid sagt att de inte ska sköta min föräldrars grav som tvång. Inte heller vill jag att de ska känna så när jag går bort. , att man måste ha en grav som ska skötas.

Har inte varit till min systers grav sedan begravningen för 20 år sedan, visserligen är hon begravd nästan 20 mil härirfån , men jag behöver inte besöka graven för att minnas henne.

Själv vill jag brännas och helst att askan ska strös ut över havet , vill mina söner något annat så gör de som de vill fast kremering är ett fast villkor. Begravning och ev grav är till för de efterlevande inte för mig när jag är borta.