CITAT (Bengalow @ 26-04-2013, 18:52)

Jubbe063 - vari består skillnaden mellan hållning av katt resp hund, enligt lagen?
Att katthållare skiter i all hänsyn mot omgivningen är absolut inget som rättfärdigar dom - tvärtom, så ser man på alla som har katt som idioter, som bara släpper ut dessa vind för våg, när dom skall på arbete. Katter utnyttjar andras mark för sina behov - dom är så smarta nog att skita på andra ställen än hemma. Just idag upptäckte vi, att vår hund rullat sig i kattskit på vår tomt. Det säger jag bara, hade jag fått fatt i katten, eller hellre ägaren, så hade det inte varit mycket kvar att identifiera mer än kattskiten!!! Fy fan för dessa s.k. "husdjur" som dräller omkring.
SJVFS 2008:5, Jordbruksverkets Allmänna råd till 1 kap. 23 § Djurskyddslagen- Katter som levt utomhus och är förvildade bör inte tvingas leva inomhus.
7 § Katter får inte hållas bundna (till skillnad från hund som får vara bunden viss tid)
Lag om tillsyn över hundar och katter SFS 2007:1150 fastslår minimikrav på tillsyn. Hundhållning regleras i denna lag, jaktlagen, djurskyddslagen och allmänna råd väldigt detaljerat med när och var hundar får vara lösa och under vilka förutsättningar. När det kommer till katt finns inte mycket skrivet i övrigt, vilket innebär att katthållning inte är så uppstyrt. Finns inga lagar som säger att katt måste vara under uppsyn som det finns för hund. Finns ingen reglering för förutsättningar för katt att vara ute vilket finns för hund. Bristen på lagutrymmen visar på att inga förbud finns för att ha katter lösa utan uppsyn.
Jordbruksverkets skrift om Djurskydd för katt (JO11:3) Där de kommenterar Djurskyddslagen, lagen om tillsyn över hundar och katter samt djurskyddsförordningen nämner utekatter och stall och ladugårdskatter. Jämfört med deras skrift om hundar framgår.
- Om du har en katt som får gå ute kan du erbjuda den mat på regelbundna tider, minst 2 gånger om dagen. (Hund får inte hållas som utehund utan uppsikt)
Enligt Vardagsjuridik från Björn Lundén Information(ISBN: 978-91-7027-734-4), är rättsläget som följer:
- Miljödomstolen har i en uppmärksammad dom fastslagit att en kattägare i princip inte kan ställas till svars om katten springer på någon annans mark och lämnar sin avföring där.
- En fastighetsägare klagade hos kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd över att grannens katter återkommande förorenade i hans rabatter och framkallar allergi hos medlemmar av hans familj. Han vädjade till nämnden att med stöd av miljöbalken förelägga kattägaren att se till att katterna inte längre ges denna möjlighet. Nämnden vidarebefordrade klagomålen till kattägaren och menade att man inte kunde vidta fler åtgärder.
Grannen klagade över nämndens beslut varför ärendet hamnade hos länsstyrelsen
som avslog överklagandet. Länsstyrelsen menade att det ”i ett villaområde som det nu aktuella är det inte ovanligt att folk har katter och katter får vistas ute. Tåligheten är när det gäller katter enligt rättspraxis att en familj kan ha upp till några stycken katter. Att dessa har möjlighet att röra sig fritt utomhus är också accepterat. Att katterna därvid vistas såväl på ägarens som på andra fastigheter är också accepterat…”
Beträffande att katterna tog sig in i grannens hus och framkallade allergibesvär hos några av familjemedlemmarna konstaterade länsstyrelsen att:
”Ifråga om katter som tränger in i fastighetsägarens hus torde det vara familjens sak att freda sig genom att hålla fönster och dörrar stängda om katterna enkelt kan komma in genom dem.”
Grannen överklagade länsstyrelsens beslut till miljödomstolen och yrkade att kattägaren skulle förbjudas att släppa ut sina katter. Miljödomstolen delade länsstyrelsens uppfattning och avslog överklagandet. Miljödomstolen mål nr M 398-00 (överklagad till Miljööverdomstolen som dock inte beviljade prövningstillstånd)
Robertsfors kommun (
http://www.robertsfors.se/default.aspx?di=4240) har kommenterat rättsläget de med. De hänvisar med till Miljödomstolens beslut ovan. I övrigt ger de bara råd om folkhyfs och jämkning för att bevara grannsämjan som att kattägare bör fråga sina grannar om katten stör och hålla katt inne eller under uppsikt om grannar upplever katten som störande. Men några regler eller lagrum finns inte, utan bonnförnuft får råda för att hålla grannsämja.
För de som har problem med katter ger kommunen råden:
- Prata med kattägaren! Ofta tror ägarna att just deras katt håller sig på tomten eller alldeles i närheten, och vet inte om att den besvärar någon.
- Om du vill försöka att bidra till att minska problemen så kan du täcka över sandlådor när de inte används, schasa bort och spruta vatten på katterna och kanske testa något avvisande medel som finns att köpa i zoobutiker.
Enligt kommentarer från Juridiska rådet kring Lagen om tillsyn över hundar och katter (2007:1150) sägs bland annat:
- (1 §) I lagens portalparagraf slås fast att hundar och katter ska hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter. (Min kommentar: Skiljer i bevisbörda och praktisk tillämpning, se nedan och Miljödomstolens dom som nämnts tidigare)
- Ersättning för skador orsakade av hundar (19 §) Liksom i 1943 års tillsynslag (6 §) har hundägare och -innehavare strikt ansvar för de skador som hunden orsaka. Det strikta ansvaret gäller ej katt. För skador orsakade av katter gäller de allmänna reglerna i skadeståndslagen där det krävs uppsåt eller oaktsamhet för rätt till skadestånd. De skador som ersätts är person- och sakskador. Att kategorisera olika typer av skador vållar oftast inga problem. Det kan dock påpekas att oönskad betäckning ses som en sakskada (NJA 1990 s. 80), se också Hellner/Johansson: Skadeståndsrätt, 6 uppl., sid. 99 och 181.
- Övergivna eller förvildade katter (21 §) Den enda bestämmelsen utöver 1 § som gäller katter återfinns i 21 §. Bestämmelsen kommer ursprungligen från jaktlagstiftningen men överfördes 1988 till 7 § gamla tillsynslagen, och är oförändrad sedan dess. Den innebär att en jakträttshavare eller någon som företräder denne får avliva en katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad. Jakträttshavare är som huvudregel fastighetsägaren (10 § jaktlagen). Det är alltså inte fritt fram för var och en att skjuta en katt på tomten eller i skogen. Inte heller får kommunen bedriva ”kattjakt” om det inte är kommunal mark eller fastighetsägaren/jakträttshavaren har godkänt det. Inom tätbebyggt område krävs tillstånd från polismyndigheten för att få avliva en övergiven eller förvildad katt. I en dom den 19 oktober 2005 har Kammarrätten i Göteborg (mål 220-05) klargjort att tillstånd krävs för varje enskild katt; generella tillstånd kan alltså inte utfärdas. Att uppsåtligen eller av oaktsamhet avliva en katt utan att ha sådant tillstånd är belagt med böter i 23 § 1 st 3 p. Att avliva någon annans katt som inte är övergiven eller förvildad kan bedömas som skadegörelse enligt 12 kap 1 § brottsbalken. Det är dock ett uppsåtligt brott, så det räcker inte för straffansvar att inte ha haft skäl att tro att katten var övergiven eller förvildad (NJA 2001 s. 115).
Se vidare:
http://www.viivilla.se/Villa/Juridik/Nar-k...far-valja-42362http://www.sjobo.se/files/Bygga,%20bo%20oc...pa_hemsidan.pdfhttp://lawline.se/answers/15028http://lawline.se/answers/15174http://lawline.se/answers/15392