Min bror ringde idag..., Inte så konstigt kanske men vår mor ligger på sitt yttersrá Alternativ

[malcolm]

Vår mamma är 94 år gammal och vistas sedan en tid på ett äldreboende, tidigare i somras bodde hon fortfarande. hemma men bröt lårbenshalsen och sedan dess har det bara gått utför. Personalen på hemmet hade frågat om de tycktre att hon skulle få kkomma till ett sjukhus nu men vad är det för mening med det, hon lär inte bli ung och vacker igen och har trots allt fått ett långt och förhoppningsvis lyckligt liv. Detta besked var inte överraskande på något sätt men ändå blev jag rätt skärrad, på något sätt tror man att ens gamla föräldrar kommer att leva för evigt men vad jag förstod av brorsan så kan det vara slut redan inatt. Visserligen kommer arvet efter henne att lösa många av mina ekonomiska problem men det är knappast det man tänker på när föräldrarna försvinner eftersom föräldrar är föräldrar trots allt. Pappa dog 1981 i cancer men jag tänker på honom ofta.

[Aqvakul]

Åk dit så fort du kan!

[malcolm]

Inget lär bli bättre av det och när jag och sonen var där på mors dag kände hon inte ens igen oss.

[Eva i Skåne]

Tragiskt , men hon har ju åldern inne om man säger så

Har du möjlighet så säger jag som Aqva, åk dit!!! Jag tror det känns bra om man hinner ta adjö av sina kära



-----
Tillägg

Såg precis ditt svar.
Det är ju ditt val. Jag kan bara prata för hur jag skulle göra.

Redigerat av Eva i Skåne: 16-08-2011, 16:25

[Kajsa i Arvika]

Givetvis avgör du det själv men upplever ändå att anhöriga till våra boende får ett bättre "avslut" om de får säga adjö..

[Peztis]

Jag blir så ledsen för din skull, förstår att det måste vara oerhört jobbigt att mamma är på väg att gå bort hur väntat det än är.
Jag kan inte ens föreställa mig sorgen att förlora någon så nära (peppar-peppar!)! Mina föräldrar är ju 20 år yngre men... Man vet ju aldrig med livet och vad som kan hända.



Om du har möjlighet så kasnke det kan vara bra för DIN skull att ändå åka till din mamma. Och är din bror där så kanske han inte ska behöva vara där ensam? Vissa saker gör am inte bara för andra utan för ens egen sinnesro och där måste du själv känna efter hur du vill ha det. Om du känner att du inte behöver träffa henne igen och att det är något du kan leva med resten av livet, ja då behöver du så klart inte åka. Men är du tveksam så tycker jag att du ska åka till henne.

[Aqvakul]

Inget lär bli bättre av det och när jag och sonen var där på mors dag kände hon inte ens igen oss.

Men för din egen skull, så skulle det nog kännas bättre..

Jag hann inte fram innan min far dog - det kändes förfärligt..

[ninnisky]

Åk dit- och som flera sagt tidigare- gör det för din egen skull. Även om hon inte känner igen dig så finns du där och kan hålla henne i handen en stund. Det känns tryggt för er båda!

[Cacki]

Jag råder dej också att tänka över igen om du inte ska åka dit ändå även om hon kanske inte känner igen dej längre.
Det som känns vettigt nu kan bli till något helt annat senare i sorgearbetet.
Om du bara visste som jag har ångrat att jag lyssnade på min pappa när han plötsligt fick åka in på sjukhuset för hjärtproblem. Han ringde och berättade att han blivit inlagd men att jag inte behövde komma samma kväll eftersom han kände sej trött och ville helst sova. Jag pratade med honom klockan halv nio på kvällen och klockan tio hittade nattpersonalen honom död i sängen. Jag kommer nog aldrig att kunna förlåta mej själv att jag inte åkte dit ändå och fick träffa honom en sista gång....
Så..åk dit om du har möjlighet, om inte annat för din egen skull.

[*Stintan*]

Men för din egen skull, så skulle det nog kännas bättre..

Jag hann inte fram innan min far dog - det kändes förfärligt..

Jag håller med... åk för din egen skull Malcolm! Jobbigt nu ..ja... men det kommer att vara lättare efteråt och du slipper dåligt samvete.

[Natur liv]

Synd det här med din mamma, men hon har i alla fall uppnått en rätt aktningsvärd ålder. Det här med vad man gör när någon nära drabbas och hamnar på sjukhus verkar vara väldigt olika.

Då min mamma för två år sedan vid 71 års ålder fick blodpropp valde min bror och jag att vaka vid hennes sida ända tills hon dog. Vi satt mest tysta, det tog drygt ett dygn efter läkarnas besked om att inget fanns att göra. Min syster ville tvärtom inte alls vara med. Vad som är rätt eller fel vet jag inte och antagligen var det sak samma för mamma. Hon sov hela tiden eftersom de gav henne mycket morfin för att slippa smärtor. Däremot var det viktigt för mig att få vara med hela tiden. För mig var det rätt att göra så.

Gör du vad som passar dig bäst, dina syskon kan välja andra sätt. Inget är fel eller rätt.

[Blomstertanten]

Skickar tröstekramar
Du måste göra det som känns rätt för dej! Vet att det kan vara svårt att i detta läge veta vad man vill eller hur man ska göra, men gör inget för att du känner att du måste för att andra förväntar sig det.

[Flemming]

Ta dig i kragen och åk dit med en gång!
Jag fick inte chansen att ta farväl av min mor så jag vet vad det betyder!

[batski]

Jag tycker ord alltid känns otillräckliga vid såna här situationer.. Jag vill inte ens tänka på den dagen mamma försvinner och jag är ledsen för din skull. Och jag tror också du borde åka dit för din egen skull.

[Myosotis]

[ingrid fuxwall]

Hur du gör / om du besöker henne eller ej beror enbart på hur du själv väljer men du får ursäkta mig om jag tycker att du verkar lite känslokall.

Vet ju inte hur långt bort hon finns men nog kan man besöka sina föräldrar även om de inte verkar känna igen besökarna.

Vi vakade hos sambon en vecka och han tycktes vara helt borta men visade på slutet att han kände av vår närvaro och mådde nog väldigt bra av att hunden var med och var lite stökig )

När sedan lilla mor några månader senare föll ihop och fick en massiv hjärnblödning så kom självklart alla barn, barnbarn och respektive till hennes dödsbädd - om inte så fick vi ta ett fint avsked av henne.

På samma sätt hoppas jag att det finns någon med när jag dör, som håller mig i handen - precis så som vi gjorde med sambon - vi följde med honom in i döden, vi gav vår tillåtelse till att låta honom lämna oss. Min sambo var inte gammal men helt dement pga sjukdom så jag vet vad jag talar om.

Berätta gärna hur du valde att göra

[Gossen Ruda]

Varje människa vet nog vad man själv tycker är bäst. Det kanske är ett stort problem att ta sig dit, att hitta nånstans att bo mm. Malcolm har ju beskrivit sina egna besvär ingående.

[Huggorm]

Jag var inte där när min mor dog, visserligen hade jag lite problem att hinna dit men det skulle ha gått om jag verkligen ville. Men jag träffade henne inte ens under de sista månaderna. Hon var helt enkelt inte samma person längre, efter att ha fått metastaser i hjärnan. Det var inte längre den personen jag ville minnas efteråt.

[ingrid fuxwall]

Varje människa vet nog vad man själv tycker är bäst. Det kanske är ett stort problem att ta sig dit, att hitta nånstans att bo mm. Malcolm har ju beskrivit sina egna besvär ingående.

Ok det har jag missat - får väll ursäkta mitt inlägg

[merlin68]

Styrkekramar till dig Malcolm Du vet noginnerst inne bäst hur du bör göra och om du ska åka dit eller ej. Har varit med om liknande situationer som din och kan förstå hur jobbigt du har det just nu.