Denna nuvarande hund som jag har, har varit väldigt lyhört redan som valp och har ett gott sinne, så det finns inga som helst beskymmer att möta andras hundar, om de är kopplade.
Hon vet också att hon tillhör i vår "flock" under fåglarna och det har inte hänt det minsta mellan dom. Trots att hunden var som valp glad i att slicka över näbben på den dåvande gojan, så lärde hon sig att det räcker om hon håller sin tunga i styr under tiden som gojorna hälsar på henne med ett smack på nosen (inget bett, men ett tydligt pussljud)......
Det har varit denna hundens uppgift att leta upp gojor om de är ur buren och på sina äventyr. Det räckte endast att be hunden markera var (namnet på gojan) den befann sig och då ställde hon sig rakt upp över fågeln som skämdes mellan hundens ben ......

det var sedan att plocka upp fågeln och allt var gott.....
Det dröjer nog inte längre nu innan hon få flytta till sitt "hundhimmel" till de gojorna vi förlorat under tiden. Jag hade ju dotterns fåglar hos mig rätt så mycket innan hon flyttade till Oslo.
Livet utan djur är nog inget liv als ---- så mycket ger de tillbaka under dagarna ......

Har sett en del av de program som ni tar upp och det är inte alltid så roligt att titta på........ det finns både och .....
Redigerat av Ugglemormor: 24-02-2012, 14:45