Att köpa hus i dag =kontantinsats :( Alternativ

[KRT]

En av mina systrar köpte nyligen en helt okay villa för under 400.000kr. Då borde kontantinsatsen ha blivit 60.000kr. Klart överkomligt.

Var då?
__________

Utan att lägga några som helst värderingar i billiga hus, kontantinsatser eller rimliga sådana, så är det ju så att de flesta "måste" skaffa en bostad i hyfsad närhet av arbete, och ofta finns arbete i närheten av eller i städer och där blir priserna högre. Självklart beror det på vad man har för yrke, men för väldigt många unga finns deras yrke, ett befintligt jobb, i en större ort. Även om man kan byta jobb för att flytta till en mindre ort där huspriserna är lägre så är väl frågan om man ska välja arbete efter bostadsort eller bostadsort efter arbete?

[Anma]

En av mina systrar köpte nyligen en helt okay villa för under 400.000kr. Då borde kontantinsatsen ha blivit 60.000kr. Klart överkomligt.

Jag köpte mig ett hus för 345000:- i början av 2000-talet. Det var rimligt. Men inte alla städer har sådana priser på hus och alla kan ju inte flytta till en liten by i uppland.

Förresten så såldes det huset för drygt en miljon nyligen.

Redigerat av Anma: 18-02-2012, 09:25

[Huggorm]

Var då?
__________

Ödeborg

Jag köpte mig ett hus för 345000:- i början av 2000-talet. Det var rimligt. Men inte alla städer har sådana priser på hus och alla kan ju inte flytta till en liten by i uppland.

Förresten så såldes det huset för drygt en miljon nyligen.

Gratulerar, men det blev väll mycket skatt att betala när du gjorde sådan vinst?

[Anma]

Ödeborg
Gratulerar, men det blev väll mycket skatt att betala när du gjorde sådan vinst?

Det var inte jag som gjorde den vinsten. Jag sålde för knappa 600000:-. Det blev en del vinstskatt då också, men det är så reglerna ser ut och de pengarna räknade jag bort redan vid försäljningen.

[*Stintan*]

Max bottenlån 85 %, dvs 1,7 miljoner på ett hus för 2 miljoner...
Då återstår 300 tusen.. Med betslningsförmåga kan man nog få ett topplån på 100-200 tusen, återstår 100-200 tusen... Kanske kan man låna lite privat av föräldrar eller motsvarande... Kanske kan man köpa ett lite billigare hus...

Dessutom har man stabil ekonomi så går det alltid att förhandla med bankerna. Såna kunder vill banken ha. Det finns vägar att få topplån även om dessa är lite dyrare.

Det bedrövliga tycker jag är att det inte finns hyresbostäder tillräckligt så att enda chansen för många att få en egen bostad är att köpa en.

[Huggorm]

Det bedrövliga tycker jag är att det inte finns hyresbostäder tillräckligt så att enda chansen för många att få en egen bostad är att köpa en.

Hade det lönat sig att bygga hyresrätter så hade det nog funnits tillräckligt många...

[Gunilla T]

Hade det lönat sig att bygga hyresrätter så hade det nog funnits tillräckligt många...

Exakt och det är därför vi behöver statlig och kommunal styrning ibland så att inte endast marknaden får styra utan även människors behov

[Huggorm]

Exakt och det är därför vi behöver statlig och kommunal styrning ibland så att inte endast marknaden får styra utan även människors behov

Statlig i såna fall, kommunerna verkar ofta ganska ointresserade av att ha en massa billiga hyreslägenheter. Det får inte finns fler lägenheter än att kommunerna kan välja de bästa hyresgästerna från ett stort gäng sökande. Skötsamt folk som betalar in kommunalskatt skall det vara, inte en massa problemfolk som bara ställer till oreda och kostar pengar.

[*Stintan*]

Exakt och det är därför vi behöver statlig och kommunal styrning ibland så att inte endast marknaden får styra utan även människors behov

Statlig i såna fall, kommunerna verkar ofta ganska ointresserade av att ha en massa billiga hyreslägenheter. Det får inte finns fler lägenheter än att kommunerna kan välja de bästa hyresgästerna från ett stort gäng sökande. Skötsamt folk som betalar in kommunalskatt skall det vara, inte en massa problemfolk som bara ställer till oreda och kostar pengar.

Det finns gott om skötsamma människor som inget hellre önskar än en egen hyreslägenhet. Kommunerna förlorar skatteintäkter när unga skötsamma tvingas flytta till andrahandslägenheter i andra kommuner.

[Gunilla T]

Statlig i såna fall, kommunerna verkar ofta ganska ointresserade av att ha en massa billiga hyreslägenheter. Det får inte finns fler lägenheter än att kommunerna kan välja de bästa hyresgästerna från ett stort gäng sökande. Skötsamt folk som betalar in kommunalskatt skall det vara, inte en massa problemfolk som bara ställer till oreda och kostar pengar.

Fast det är där kommunen kommer in eftersom de har ett ansvar även för de som "ställer till oreda och kostar pengar"

[Elisabeth-Västku...]

Jag tycker det är riktig att man måste ha en viss kontantinsats när man köper hus eller lägenhet. Hur skall man ha råd med hus när man inte kunde spara innan?

Många köper/bygger ju hus ett nummer för stort. Och när man lånar så lånar man lite till till annat också, t.ex. bilbytte.

Och huspriserna går alltid upp och ner igen, då sitter sedan många med höga lån och får ett lägre pris när dom av en eller annan anledning måste säljas.

Elisabeth

[Meriona]

På pricken Elisabeth.
Jag har vänner som byggde för stort hus i början av nittiotalet, sedan blev de arbetslösa båda två och fick sälja huset till underpris och har fortfarande lån kvar att betala för nåt de inte äger.

Alla behöver inte köpa det dyraste och största, har man inte råd med det får man köpa nåt man HAR råd med. Och en del yngre människor lever som om alla dagar vore den sista, de sparar ingenting till varken pension, boende eller konsumtion, allt köps på avbetalning. Och med yngre människor menar jag inte tonåringar, utan 25-30-åringar. Det är precis som om de inte anser sig vara vuxna ännu, eller nåt?

[KRT]

Det är klart att man inte behöver ha det största och/eller dyraste, men vad gör man om alla bostäder inom rimligt avstånd kostar för mycket? Skaffa bostad man har råd med, säger många - men om det innebär att man måste ha bil och pendla 2 h enkel resa per dag? Eller ska man säga upp sig från sitt jobb och hoppas att man hittar ett nytt i någon by i avfolkningbygden?
Jag inser att jag hårddrar och provocerar lite, men det ÄR så väldigt lätt för personer i mina föräldrar generation (säg 40-talisterna) att generalisera och moralisera. "Kan man inte spara ihop pengarna så ska man inte köpa", unga idag bara lånar och lånar, unga idag sparar inte, alla idag ska ha så stora hus som möjligt etc. Det är så generaliserande så det är inte sant! I många fall handlar det om att man vill ha en bostad. Man kanske har eller vill skaffa familj och vill gärna ge barnet ett eget rum? Man kanske vill flytta till en område med bättre skolor, grönområden eller mindre trafik? Man kanske vill flytta till något eget? De flesta kan säkert spara ihop pengar, MEN hur lång tid tar det? Man kanske inte kan/vill/orkar vänta 5 eller 10 år? Hyresrätt är inte gratis att bo i, ens om man kan få tag på en, och bostadsrätt kostar både i inköp och månatlig avgift.

Tolka mig inte fel - jag tycker det är bra att man måste sätta in en viss summa i kontantinsats, men jag skulle önska att bankerna gör en individuell prövning av lånetak. Att man ser på arbetssituation, utbildning, bostadsområde, övrig lånebild etc. Säger sig själv att personer som tjänar 30 000 per månad tillsammans inte har samma möjlighet till återbetalning som några som tjänar 60 000 (om man bara ser till inkomsten, andra faktorer spelar självklart också in...), och jag kan ibland tycka att det var FÖR lätt att få lån för några år sedan. Däremot är det ett faktum att de nya riktlinjerna gör att många unga och nyutbildade har SVÅRT att skaffa ett hem, om de inte har haft turen att äga en bostadsrätt som ökat i värde, fått ett arv eller vunnit på lotto....

Redigerat av KRT: 18-02-2012, 11:53

[Meriona]

KRT, det är säkert olika på olika platser i Sverige. I storstadsområdena är det ju en helt annan situation än i mindre orter. Men jag ser ju hur folk i min omgivning lånar och lånar och lånar. Alla "hemmaprogram" tror jag inte är av godo alla gånger, även den som inte har ekonomin blir sugen på att ha det där flashiga lyxiga köket osv.... Jag menade bara att man får skruva ner sina krav en aning, och i de flesta orter (storstadsområdena borträknat) finns tillräckligt med hyresrätter och även hus som inte är i 2miljonersklassen. Man kanske får välja bort de allra populäraste områdena möjligen.

Och man kan oftast få topplån på en större del av kontantinsatsen, så även om man inte sparat men har betalningsförmågan så måste det inte bli tvärstopp.

[*Stintan*]

Det är klart att man inte behöver ha det största och/eller dyraste, men vad gör man om alla bostäder inom rimligt avstånd kostar för mycket? Skaffa bostad man har råd med, säger många - men om det innebär att man måste ha bil och pendla 2 h enkel resa per dag? Eller ska man säga upp sig från sitt jobb och hoppas att man hittar ett nytt i någon by i avfolkningbygden?
Jag inser att jag hårddrar och provocerar lite, men det ÄR så väldigt lätt för personer i mina föräldrar generation (säg 40-talisterna) att generalisera och moralisera. "Kan man inte spara ihop pengarna så ska man inte köpa", unga idag bara lånar och lånar, unga idag sparar inte, alla idag ska ha så stora hus som möjligt etc. Det är så generaliserande så det är inte sant! I många fall handlar det om att man vill ha en bostad. Man kanske har eller vill skaffa familj och vill gärna ge barnet ett eget rum? Man kanske vill flytta till en område med bättre skolor, grönområden eller mindre trafik? Man kanske vill flytta till något eget? De flesta kan säkert spara ihop pengar, MEN hur lång tid tar det? Man kanske inte kan/vill/orkar vänta 5 eller 10 år? Hyresrätt är inte gratis att bo i, ens om man kan få tag på en, och bostadsrätt kostar både i inköp och månatlig avgift.

Tolka mig inte fel - jag tycker det är bra att man måste sätta in en viss summa i kontantinsats, men jag skulle önska att bankerna gör en individuell prövning av lånetak. Att man ser på arbetssituation, utbildning, bostadsområde, övrig lånebild etc. Säger sig själv att personer som tjänar 30 000 per månad tillsammans inte har samma möjlighet till återbetalning som några som tjänar 60 000 (om man bara ser till inkomsten, andra faktorer spelar självklart också in...), och jag kan ibland tycka att det var FÖR lätt att få lån för några år sedan. Däremot är det ett faktum att de nya riktlinjerna gör att många unga och nyutbildade har SVÅRT att skaffa ett hem, om de inte har haft turen att äga en bostadsrätt som ökat i värde, fått ett arv eller vunnit på lotto....

De som generaliserar och moraliserar mest är nog de som redan har sitt på det torra snarare än att det är en generationsfråga. I övrigt håller jag med dig

Redigerat av *Stintan*: 18-02-2012, 12:05

[KRT]

De som generaliserar och moraliserar mest är nog de som redan har sitt på det torra snarare än att det är en generationsfråga. I övrigt håller jag med dig

Det är möjligt att du har rätt.... Fast jag har sällan hört någon i min ålder kommentera detta med lån, spara och kontantinsatser. Förmodligen för att de flesta i mon umgängeskrets och ålder är just i den fasen då man kämpar för att kunna skaffa ett eget boende. Så ja, du har nog helt rätt i att det är de som redan passerat denna "fasen" som moraliserar och generaliserar

[Azur]

Som jag trodde.... men det är klart.... man måste kanske ha ett hus för 2-3 mille när man är i 30-årsåldern för att känna sig jämlik om man är moderat.... eller....??

Det är vad ett normalt hus kostar i storstadsregionerna. Det är bara på landsbygden man kan köpa villa för under miljonen.

Jag försökte kolla vad minsta kontantinsats är vid köp av hus, och det verkar skilja mellan banker - hittade allt från 5% av köpesumman till 15% av köpesumman, med de flesta på 10%.

Redigerat av Azur: 18-02-2012, 13:29

[malcolm]

I stockholmspmrådet får man knappt en sommarstuga för 2 miljoner, knappt en bostadsrätt heller för den delen, inte ens i förorterna ett par mil utanför sta´n.

[*Stintan*]

Det är vad ett normalt hus kostar i storstadsregionerna. Det är bara på landsbygden man kan köpa villa för under miljonen.

Det är en viss skillnad på "under miljonen" och 2-3 miljoner.

[Huggorm]

I stockholmspmrådet får man knappt en sommarstuga för 2 miljoner, knappt en bostadsrätt heller för den delen, inte ens i förorterna ett par mil utanför sta´n.

Det är helt sjukt. Ändå köper sig folk ett så dyrt boende, och sedan får de jobba ihjäl sig för att klara avbetalningarna. Vad är det för liv?