Verkar ju väldigt dumt att chipmärka och sedan inte registrera. Tanken slog mig att det kanske är en utländsk katt, den hittades ju faktiskt på en camping och efterforskningar utanför gränserna kanske man inte lägger ner några resurser på.
Det där med flera register kan ju verkligen ha sina sidor. För många år sedan när vi var nyinflyttade i huset så köpte vi en unge från katthemmet. Lille Sixten var helvit och helt bedårande men tyvärr ganska vild av sig och visade sig sakna dom spärrar som katter normalt har. Han var både högt och lågt och helt orädd. Nära att bli inlåst en gång då en av grannarna skulle åka till sommarstugan och kom på att hon hade glömt en sak. Låste upp, gick in i sovrummet och där låg Sixten och sov i godan ro. Mycket smörj fick han av katterna runt omkring och en morgon i maj, när han var närmare två år, promenerade han ut och kom aldrig mer hem. Vi grät och förtvivlade, annonserade i tidningen och delade ut lappar i alla postlådor i närheten och utlovade en skaplig hittelön.
En dag ringde maken till jobbet och sa "Nu får du komma hem, en kärring kom hit med en vit katt i cykelkorgen och lämnade den här, men jag tror inte att det är Sixten". Jag kastade mig hem och i köket stod en visserligen vit katt och mumsade kattmat, men där slutade likheten. Stor och gammal var han och hade en mycket otydlig tatuering i örat som vi försökte att tyda trots att han inte var särskilt samarbetsvillig. När vi till slut tyckte att vi kommit fram till ett resultat ringde jag till länsveterinären som var mycket hjälpsam och kom fram till att katten måste komma från Gotland! Vi hade nämligen tolkat det första tecknet som ett I, vilket ju är deras länsbokstav. Kombinationen med siffrorna gav ingen träff. Då började vi ana ugglor i mossen eftersom katten var upphittad bara några kvarter bort och vägen till Dalarna från Gotland är ju några mil. Fick rådet att söka hos den lokala veterinären eftersom det kunde finnas ett eget register där. Vi kollade örat igen och kom fram till att det kunde vara ett otydligt W och eftersom katten verkade ha en del år på nacken kontaktade jag vår pensionerade veterinär och det visade sig att han hade sina gamla register kvar i källaren. Och där fick vi träff! Namnet på ägaren hade han men inga övriga uppgifter så det blev till att bläddra i telefonkatalogen. Ett passande namn hittades till en man som bodde i närheten där katten plockats upp av tanten.
Jo visst hade dom en vit katt, men Gustaf brukade vara ute så dom hade ju inte hunnit sakna honom ännu. Historien slutade med att vi fick knöka in Gustaf i kattburen och köra hem honom till ägaren. Så fick jag ringa till den beskäftiga tanten som helt sonika såg sin chans att tjäna en slant och kattnappade Gustaf och förklara hela historien för henne så att hon inte skulle tro att vi snuvade henne på en belöning.
Man kan ju hoppas att alla dessa privata register som har funnits/finns är ett minne blott, det gör ju inte saken lättare precis.
Var Sixten är idag vet vi inte, kanske irrade han bort sig och någon tog hand om honom. På den tiden hade man ju inte den möjlighet som finns nu att efterlysa via nätet och nå en större spridning.
Här är lille Sixten, nykastrerad och öronmärkt med bus i blicken.
IMG_0001.jpg ( 939.82k )
Antal nedladdningar: 28
Chipmärkt men går ej att spåra!
02-08-2012, 19:46
)
Stintan!
