Gå på andras hundar., Hur tänker ni om detta? Alternativ

[pejori]

Jag tycker att man ska respektera koppeltvång som det faktiskt är i många kommuner idag. Tyvärr vet många hundägare inte ens att de bör kolla i kommunens lokala ordningsstadga vad som gäller utöver vad lagen säger.
Sen tycker jag att många generaliserar och drar alla hundägare över en kam och bara ser det som är dåligt. Det finns faktiskt massor av skötsamma hänsynsfulla hundägare!

Elisabeth det finns många hundklubbar som är ute i skolorna för att informera och lära barn hur man ska bete sig med hundar. Det borde göras mer sånt. Det är nog inte så förvånande att föräldrar som inte själva har någon hundvana inte kan lära sina barn hur dom ska bete sig. För oss med hunderfarenhet är det självklart men det är det inte för den okunnige. Då kan vi hjälpa till och lära barnen istället för att bara klaga på dom som inte vet.

Visst är det så.
Men det är dom "oansvariga" hundägarna vi alla får klä skott för tyvärr, men så är det ju med allt.

Försöker förklara för ungarna här, varför dom inte ska försöka klappa hundarna. Men när pappan i familjen tar yngsta dotter (två år) och kliver fram till staketet, är det svårt att få gehör.
Samt att träningen förstörs för mig och hund.
Får ofta börja om från början, när han blir skrämd.

[pejori]

Lite OT men jag tycker att Gula Hund är ett urdåligt förslag men det är en diskussion för sig.

I övrigt håller jag med.

Jag kanske ska sätta den gula rosetten på mig själv.
Gul rosett = kärringen är arg och bits!!!

[*Stintan*]

Visst är det så.
Men det är dom "oansvariga" hundägarna vi alla får klä skott för tyvärr, men så är det ju med allt.

Försöker förklara för ungarna här, varför dom inte ska försöka klappa hundarna. Men när pappan i familjen tar yngsta dotter (två år) och kliver fram till staketet, är det svårt att få gehör.
Samt att träningen förstörs för mig och hund.
Får ofta börja om från början, när han blir skrämd.

Ja knepigt är det när folk inte förstår.

Jag kanske ska sätta den gula rosetten på mig själv.
Gul rosett = kärringen är arg och bits!!!

hahahaha hade också den tanken när jag först hörde talas om Gul rosett.

[Ugglemormor]

Jag anser inte att det skulle vara min sak att lära andras ungar att låta min hund vara ifred. Det är nog föräldrarnas sak att se efter sina egna ungar........... men det finns ju dumma sådana.....

En god vän till oss fick igen ta hand om 2 hundar vilka polisen kom med igen. Han söker efter strängare regler åt dem som blivit av med sina hundar pga att de inte sköter dem. Efter andra gången skulle de få djurförbud med böter som följd om de ändå skaffade djur.
De 2 hundar som han vick nu åter att ta hand om, är så illa däran att han kan knappt gå in till dem, de är så vilsna o agressiva. Ägaren är känd missbrukare och det är inga småhundar h#n har.......
Och som det inte skulle räcka ---- födde den ena hunden 9 valpar och hunden släpper inte in honom. Nu väntar han på att polisen ska avgöra att avliva dessa båda och valparna........

När man upplever denna sida av djurens lidande på nära håll, så gör det väldigt ont. Den mannen har varit både i TV och tidningar med sitt budskap om våldet mot djur.........

[*Stintan*]

Jag anser inte att det skulle vara min sak att lära andras ungar att låta min hund vara ifred. Det är nog föräldrarnas sak att se efter sina egna ungar........... men det finns ju dumma sådana.....

Men hur ska föräldrar som aldrig haft hund och inte vet något om hundar kunna lära sina barn hur man ska vara mot hundar? Menar du att man är dum för att man saknar kunskap? Jag tycker nog att kan berätta för ungarna hur dom ska bete sig när de uppenbarligen inte vet det. Det har jag gjort för ungarna här runt omkring och det har både jag och min hund vunnit mycket på eftersom hunden fått vänja sig vid barn från det den var valp och därför inte är rädd för dom och ungarna slutade springa runt och skrika och reta hunden. Nu frågar dom alltid om dom får klappa och är väldigt försiktiga. Ibland säger jag också nej men inte alltid. Jag vill ha en trygg hund som fungerar i samhället så jag ser det också som en del i uppfostran av hunden att den får vänja sig vid barn (och vuxna) utan att bli helhispig och kanske göra utfall av rädsla.

[Ugglemormor]

Svårt att tro på att det finns föräldrar som inte vet så mycket att åtminståne fråga hundägaren om lov, eller om allmänt, när man bor i ett område där det finns massor av djur i familjerna........något folkvett har man väl hunnit att få innan de har barn........
Nästan lika dumt som om jag skulle peta på ungarna som ligger i sina barnvagnar..... lite grovt sagt, men du förstår nog vad jag menar.
Vår förra hund var van vid barn när den levde ihop med vår dotter och kunde vara med och leka med barnen, men endast på tomten.........där jag hade styr på dem så att hunden inte blev både grävt i sanden eller badad mot sin vilja...... hon hade sina gränser ... men gillade att vara med.

Den senaste var helt annorlunda, uppvuxen bland vuxna och helt annat kynne än den förra.......det fick man ta en viss hänsyn pga. att hon ville inte komma nära främmande personer, blev sakta vän med våra vänner.
Hon råkade ju illa ut som liten, opererades 2 ggr för brutna ben........

Jag kan hålla med dig vad du menar när man bor i stan där det inte finns så gott om djur..... då finge man ta ställning till det hela ur din synpunkt, så jag har endast mitt som jag upplevt här i byn.

[pejori]

Jag anser inte att det skulle vara min sak att lära andras ungar att låta min hund vara ifred. Det är nog föräldrarnas sak att se efter sina egna ungar........... men det finns ju dumma sådana.....

/:::/

Där håller jag inte med dig.
Alla har inte vuxit upp med hundar. (kanske hundrädda föräldrar) Och vet inte hur man visar barn tillrätta med djur.
Tycker nog att jag som hundägare har ett ansvar för att lära både okunniga vuxna och barn tillrätta och lära ut om hundvett..

Framför allt, för att skydda BÅDE barn och mina hundar.

[Cacki]

Där håller jag inte med dig.
Alla har inte vuxit upp med hundar. (kanske hundrädda föräldrar) Och vet inte hur man visar barn tillrätta med djur.
Tycker nog att jag som hundägare har ett ansvar för att lära både okunniga vuxna och barn tillrätta och lära ut om hundvett..

Framför allt, för att skydda BÅDE barn och mina hundar.

Jag håller helt med dej pejori. Man kan inte tänka att det är andras sak att lära barn hundvett, det vore oansvarigt gentemot den egna hunden. Det är en hundägares skyldighet att skydda sin hund från att hamna i utsatta och hotfulla situationer.

[*Stintan*]

Där håller jag inte med dig.
Alla har inte vuxit upp med hundar. (kanske hundrädda föräldrar) Och vet inte hur man visar barn tillrätta med djur.
Tycker nog att jag som hundägare har ett ansvar för att lära både okunniga vuxna och barn tillrätta och lära ut om hundvett..

Framför allt, för att skydda BÅDE barn och mina hundar.

Som hundägare har man inga rättigheter, oavsett man bor på landet eller i stan, man har bara skyldigheter. Det är absolut min skyldighet att skydda både barn och min hund. Skulle jag ha en hund som skadade ett barn så är det bara mitt fel och jag kan aldrig skylla på någon annan. Därför är det en win - winsituation att lära barn och okunniga vuxna hur man ska bete sig.

[Motti]

Håller med dig också

man kan inte utgå ifrån att alla älskar hundar !man måste visa respeckt som hundägare och tolerans .

[Motti]

vi min gubbe och jag var föresten och kollade på hund i lördags !så nu förväntar vi oss en valp till våren om allt går bra !Som hundägare har man ett annsvar mot andra också och mot sin hund .Man får styra upp hundägarnet så att alla trivs .

[Ugglemormor]

Håller fortfarande inte med er .......... jag har alltid min hund kopplad och nära mig på dessa gångvägar...
Sedan kommer en barnfamilj och modern säger ----"titta barn, så gullig och söt hund, gå och gosa med den!"Man rör inte andras djur, för även den lilla har sin egen vilja och kan bitas.......

Följden blir att mamman blir sur, en del av barnen går på min hund som börjar nästan att klättra upp på mina ben av rädsla..... och när jag lyfter upp min lilla "nystan" ---- får man höra att det var en sur tant det.bla..bla..

Helt annan sak med dem vuxna som går ensam med sin hund och man möter den kanske rätt ofta och har en hund av samma ras, så kan man stanna upp och prata en stund om sina hundar...... där råder det respekt, man rör inte den andres hund om inte våra hundar möter varandra med nyfikenhet........och oftast sätter man sig på huk med sina hundar, talar i samma nivå som hundarna

Lite av samma beteende som man kan se när en äldre kvinna stoppar en mamma med barnvagn och sedan hänger över ungen och klappar den utan att ens fråga om lov.......

Endast i större städer har jag varit varsam om min hund, den har fått vara med i en axelväska och spana runt därifrån. Någon gång har jag hört ett vilt rytande fr. min hund när en unge smygit bakom mig och stuckit händerna i väskan där hunden finns. ...... då får man höra alla de svärsorden de bara kan när man säger ifrån.......hoppas att ungen lärt sig det som föräldrarna missat!!!! !

[Pia L]

Mina två golvmoppar har tydligen ett inbjudande utseende och en inbjudande attityd till människor, men ack så olika dom är ändå. Mamma hund är översocial och älskar allt och alla (nästan) medan hennes ettåriga dotter är nyfiken på allt och alla men absolut inte vill bli klappad på, frågar folk om dom får klappa hundarna så säger jag ja till att klappa tjockisen men att dom inte får klappa den lilla förrän hon själv kommer fram och ber om det.
Båda hundarna hade kunnat vara exakt likadana i sin mentalitet, men där har jag som ägare brustit i den lillas sociala träning genom att mamma hund alltid var med oss vart vi än gick och när valpen blev kvar hos oss så har vi slutat att hälsa på hemma hos andra och motionen får dom på tomten genom att jaga och leka med varandra så nu träffar dom inte så mycket människor och ännu mindre träffar dom andra hundar..........jag måste ta mig i kragen känner jag nu när jag ser det i text :-(

[Ugglemormor]

Jag har ju haft yorkies, så de ser ju "gulliga" ut i mångas ögon. Har inte sett en enda mamma med barn att rusa fram till de stora hundarna, så nog finns det någonslags respekt och kunskap trots allt.

Jag är ju ansvarig som hundägare att se till att min hund inte skadar/skiter överallt/ osv. men jag vägrar att låta den bli "ett gossedjur" till okända barn man mött på promenader......

Samt har det varit besvärligt att låta den springa fritt på egen tomt, även att hunden vet var den får vara, men trots det har man haft oro för alla katter som väjer inte undan för hunden, utan ställer sig till anfall..
Borde det inte vara någon lag för dessa katter?
Nu finns endast en katt som har intagit vår trädgård för att vara ifred från sin barnfamilj.....

Jag tycker att det var höjden av elakhet fr. en familj vi besökt ofta och jag har haft mina fåglar med i en transportbur och frun i huset bär in kattfan och visar den ....."titta, vilken fin mumsbit det finns här"- stilen.
Sedan berättar hon om alla de dödade fåglar den har släpat in hos dem.
Hon vet att jag inte gillar katter, samt att jag är allergisk.
Ett år sedan dog deras sista katt!

[*Stintan*]

Håller fortfarande inte med er .......... jag har alltid min hund kopplad och nära mig på dessa gångvägar...
Sedan kommer en barnfamilj och modern säger ----"titta barn, så gullig och söt hund, gå och gosa med den!"Man rör inte andras djur, för även den lilla har sin egen vilja och kan bitas.......

Följden blir att mamman blir sur, en del av barnen går på min hund som börjar nästan att klättra upp på mina ben av rädsla..... och när jag lyfter upp min lilla "nystan" ---- får man höra att det var en sur tant det.bla..bla..

Helt annan sak med dem vuxna som går ensam med sin hund och man möter den kanske rätt ofta och har en hund av samma ras, så kan man stanna upp och prata en stund om sina hundar...... där råder det respekt, man rör inte den andres hund om inte våra hundar möter varandra med nyfikenhet........och oftast sätter man sig på huk med sina hundar, talar i samma nivå som hundarna

Lite av samma beteende som man kan se när en äldre kvinna stoppar en mamma med barnvagn och sedan hänger över ungen och klappar den utan att ens fråga om lov.......

Endast i större städer har jag varit varsam om min hund, den har fått vara med i en axelväska och spana runt därifrån. Någon gång har jag hört ett vilt rytande fr. min hund när en unge smygit bakom mig och stuckit händerna i väskan där hunden finns. ...... då får man höra alla de svärsorden de bara kan när man säger ifrån.......hoppas att ungen lärt sig det som föräldrarna missat!!!! !

Men vad gör det om en mamma blir sur för att du säger ifrån.Då får dom väl bli det. Det är väl bättre än att barnet kanske blir biten av din hund. Jag har då aldrig stött på någon som blivit sur för att jag sagt ifrån. Det går lätt att förklara att man t.ex. tränar just nu på att hunden inte ska gå fram till alla eller att hunden inte är så förtjust i små barn och kan bli lite arg så jag vill inte att ni klappar hunden och att det därför är bra om man frågar innan. Det har jag sagt många gånger fast det inte är sant för min hund gillar ungar men jag vill ändå inte att man kommer fram och klappar henne utan att först fråga.

Mina två golvmoppar har tydligen ett inbjudande utseende och en inbjudande attityd till människor, men ack så olika dom är ändå. Mamma hund är översocial och älskar allt och alla (nästan) medan hennes ettåriga dotter är nyfiken på allt och alla men absolut inte vill bli klappad på, frågar folk om dom får klappa hundarna så säger jag ja till att klappa tjockisen men att dom inte får klappa den lilla förrän hon själv kommer fram och ber om det.
Båda hundarna hade kunnat vara exakt likadana i sin mentalitet, men där har jag som ägare brustit i den lillas sociala träning genom att mamma hund alltid var med oss vart vi än gick och när valpen blev kvar hos oss så har vi slutat att hälsa på hemma hos andra och motionen får dom på tomten genom att jaga och leka med varandra så nu träffar dom inte så mycket människor och ännu mindre träffar dom andra hundar..........jag måste ta mig i kragen känner jag nu när jag ser det i text :-(

Ja Pia socialisering är viktigt! Men ta det succesivt i den takt du märker att vovven klarar av det. Det är alltid lättare om man gör det ifrån början innan hunden hunnit befästa eventuella rädslor.

[Pia L]

Med risk att gå lite OT Stintan så grundar hennes rädsla sig i att grannen var ihop med en tjej som hade en omplaceringsschäfer och valpen visste var tomtgränsen gick och sprang upp på våran slänt när dom släppte lös hunden och schäfern efter och högg henne över ryggen, efter det så blev mamman överbeskyddande och släppte varken fram hundar eller människor till valpen som är hur go o mysig som helst med oss, men är skeptisk för andra hundar och människor.
Folk hon träffar här hemma går det bra med, men ute är det värre, vi ska ut och träna på att det faktiskt finns snälla hundar och människor.....hon är ju i alla fall nyfiken på allt.

[Ugglemormor]

Alla blir ju inte sura, men det finns nog mer av den sura sorten i vår by, verkar det som, eller om de finns endast på denna sidan av byn.
När ett hövligt nej inte räcker, går jag min väg och oftast var dessa mina egna motionspass, så jag ville inte stanna upp.
Den äldre mannen som jag mötte ofta med sin yorkie berättade att där han bodde, kunde han inte låta sin hund springa fritt på tomten. barnen från gatan tog sig in till honom för att leka med hunden.
Mötte honom en dag när han sade att nu har man fått ryckte av sig att vara gatans surgubbe......
Han hade börjat tröttna på att ungarna kom innanför tomten och har sagt ifrån sig ........Han var rätt så lågmält och trevlig person, det lilla jag träffade honom, en änkeman och hunden hade varit deras allt under tiden de levde tillsammans.
Nog kan jag förstå honom att hunden hade blivit en god vän och även ett minne av frun.......

Redigerat av Ugglemormor: 11-09-2012, 10:11

[*Stintan*]

Jag har ju haft yorkies, så de ser ju "gulliga" ut i mångas ögon. Har inte sett en enda mamma med barn att rusa fram till de stora hundarna, så nog finns det någonslags respekt och kunskap trots allt.

Jag är ju ansvarig som hundägare att se till att min hund inte skadar/skiter överallt/ osv. men jag vägrar att låta den bli "ett gossedjur" till okända barn man mött på promenader......

Samt har det varit besvärligt att låta den springa fritt på egen tomt, även att hunden vet var den får vara, men trots det har man haft oro för alla katter som väjer inte undan för hunden, utan ställer sig till anfall..
Borde det inte vara någon lag för dessa katter?
Nu finns endast en katt som har intagit vår trädgård för att vara ifred från sin barnfamilj.....

Jag tycker att det var höjden av elakhet fr. en familj vi besökt ofta och jag har haft mina fåglar med i en transportbur och frun i huset bär in kattfan och visar den ....."titta, vilken fin mumsbit det finns här"- stilen.
Sedan berättar hon om alla de dödade fåglar den har släpat in hos dem.
Hon vet att jag inte gillar katter, samt att jag är allergisk.
Ett år sedan dog deras sista katt!

Du är rolig du. Såklaret att stora hundar ser mycket farligare ut än små sötnosar. Det är ju enkelt att säga ifrån och förklara varför så vet dom det till nästa gång.

Katter kan ju kanske vara ett problem men jmin hund är van vid katter men hon skulle säkert springa efter dom ute om hon hade möjlighet. Inomhus bryr hon sig inte om dom. Min dotter har 5 stycken hittekatter som inte är så hundvana men dom går undan fast dom är lite nyfikna också.

Jag hade då aldrig släpat med mig fåglar till en familj som har katt. Hon måste ha tyckt att det var roligt att reta dig lite den där frun och det kanske inte var så snällt men varför bry sig?

[*Stintan*]

Med risk att gå lite OT Stintan så grundar hennes rädsla sig i att grannen var ihop med en tjej som hade en omplaceringsschäfer och valpen visste var tomtgränsen gick och sprang upp på våran slänt när dom släppte lös hunden och schäfern efter och högg henne över ryggen, efter det så blev mamman överbeskyddande och släppte varken fram hundar eller människor till valpen som är hur go o mysig som helst med oss, men är skeptisk för andra hundar och människor.
Folk hon träffar här hemma går det bra med, men ute är det värre, vi ska ut och träna på att det faktiskt finns snälla hundar och människor.....hon är ju i alla fall nyfiken på allt.

Du kan ju börja med att bara sitta nånstans och bara kolla på andra hundar och människor utan konfronation och så småningom låta henne hälsa i sin egen takt så att hon själv får ta initiativet både med snälla hundar och människor. Det är ju inte fråga om att hon måste hälsa på allt och alla men att succesivt bygga upp hennes trygghet och få bort rädslan utomhus. Det underlättar ju att hon är nyfiken lillskruttan.

Alla blir ju inte sura, men det finns nog mer av den sura sorten i vår by, verkar det som, eller om de finns endast på denna sidan av byn.
När ett hövligt nej inte räcker, går jag min väg och oftast var dessa mina egna motionspass, så jag ville inte stanna upp.
Den äldre mannen som jag mötte ofta med sin yorkie berättade att där han bodde, kunde han inte låta sin hund springa fritt på tomten. barnen från gatan tog sig in till honom för att leka med hunden.
Mötte honom en dag när han sade att nu har man fått ryckte av sig att vara gatans surgubbe......
Han hade börjat tröttna på att ungarna kom innanför tomten och har sagt ifrån sig ........Han var rätt så lågmält och trevlig person, det lilla jag träffade honom, en änkeman och hunden hade varit deras allt under tiden de levde tillsammans.
Nog kan jag förstå honom att hunden hade blivit en god vän och även ett minne av frun.......

Jag skulle inte bry mig ett dugg om jag blev kallad surtant om jag därigenom kan förhindra att min hund skadar ett barn. Dom får väl tycka det då so what. Jag kan inte se det som ett problem.

[Ugglemormor]

Jovars, men när vi besökt dem ("kattfrun") så är avståndet rätt långt och de har sagt att ta med djuren för att de inte ska vara ensamma över hela dagen.
Maken var en bra kattvakt när vi var där.
Hon tillhär en församling dit vi gick endast en gång ..... berättade om det pågående "tungomålet" i den kyrkan som hennes släkt hade byggt pga att fadern blivit osams med byns präst, men denna far var inte bland de finkänsligaste som finns, tvärtom.
Min väninna brukar slå med bibelord när hon inte klarar sig i en diskussion, men min man brukar rera henne allt i god ton med skrattet i luften.
Jag blev lite av ett svart får, förlorad syndare osv. gm det jag sysslar med, men jag bryr mig inte och har inte heller bett henne att ändra på sig, så det får råda en aceptans.

Min dotter har 2 katter, men hon lämnar dem i sin övernattningslägenhet i stan och tar dem inte hit hem.