" Medelsvensson ", litar alldeles för mycket på " överheten " ? Alternativ

[Gita]

Gita , jag har inte skrivit någonstans att de flesta har anledning att " bråka " utan jag undrar varför de som har en anledning inte står upp för sig själva och varför de inte gör det.

Ja, det är väl återigen det där med tid och i kanske ännu högre grad "ork". Sen finns det ju de som redan från barnsben fått lära sig att deras synpunkter inte är värda någonting, vilket naturligtvis är tragiskt.
gita

[Motti]

Man måste bråka ibland !finns fortfarande läkare som tror det vet bäst !avsade mig en valp till AT läkare på min Vårdcentral för jag orkar inte bråka med honom bla angående min infektionsastma får jag en infektion MÅSTE jag ha antibiotika annars får jag lunginfla antibiotika var ju "farligt" då slog jag näven i bordet och ville ha en annan läkares utlåtande ,jag fick min antibiotika till sist .Inte nog med det, jag bad honom förnya en del av mina recept han hade röjt ordentligt och ändrat dosseringar utagningsperiod mm mm ,när jag kom till Apoteket i juli och skulle ha ut min Astma medecin så skulle jag inte få ta ut ny för än i slutet på augusidå tog det hus i helsike kan jag säga ! Apotekaren ringde upp överläkaren på Vårdcentralen och framförde det orimliga !Överläkaren ändrade receptet direkt men tänk om de hade stängt för dagen !då hade jag fått klara mig utan Ventolin vilket jag inte kan AT läkare ska man hålla kort och ifåga sätta särskillt om pappa äger vårdcentralen .

Redigerat av Motti: 17-10-2012, 19:46

[Huggorm]

Och nu hör man på nyheterna att finska läkare misstänker att även ett vanligt influensavaccin kan ge narkolepsi. Men svenska myndigheter tror inte på det, och fortsätter vaccinera. Hur var det nu förra gången, var inte svenska myndigheter motsträviga in i det sista att medge sambandet med narkolepsi? Nej, jag litar inte ett dugg på "överhögheten", men så är jag kanske inte medelsvensson heller

[Anma]

Jag vill bara förtydliga. Jag kommer att bråka. Men inte genom att gapa och skrika och ta ton.
Just nu har jag en väldigt intressant diskussion per mail med en på regeringskansliet. Jag har fått svar hur hen (här använder jag hen för det har inte med saken att göra om det är en man eller kvinna jag mailar med) anser att vissa regler de utformat ska tolkas. Att FK tolkar dem annorlunda vill jag ha svar på vad det beror på. Och också hur många av de utförsäkrade som är nollklassade egentligen har rätt till sjukpenning och SGI.
Som systemet är idag är det inte bara dåligt, det är också totalt rättsosäkert. Bedömningarna är vansinnigt godtyckliga. Så ska det inte inte vara i ett rättssamhälle.
Jag trodde i min enfald att just i mitt fall hade jag åtminstone fått smaka på reglerna så som de är skrivna, men jag hade fel. Jag har dessutom blivit totalt felbehandlad. Det är inget jag bara tänker släppa, men redan har jag hört att "det där är ingen ide att bråka om, det som hänt har hänt...". Ja visst är det så, men det ska inte hända igen och igen. Jag har aldrig kämpat bara för min skull. Jag har kämpat för alla de drabbade.

[Motti]

Nu ska vi inte glömma att vi har en himmla massa bra läkare i Sverige också !men en del läkare och AT läkare tycks tro att de står över sina passienter och alltid vet bäst ! trots att vi som har har kroniska sjukdommar bet bäst vad som är bra för oss !

[mamamaggan]

Det där låter intressant Anma. Ska bli kul att få höra hur det går .


Man slåss aldrig för sig själv eller endast för en person anser jag. Genom att ta reda på hur det ska vara , hur det kan vara eller varför det blev som det blev så hjälper man ju faktiskt andra från att falla i samma " grop " .

Genom att tala /göra känt hur det t ex ska vara så hjälper du andra men det kan också vara så " enkelt " att den du påpekar saken för t ex läkaren inser att det har begåtts ett fel även om det kanske inte var så allvarligt. Då är det mycket möjligt att felet inte upprepas.

Man är faktiskt ingen ö som någon sagt , vi " sitter ihop " på det ena eller andra sättet allihop och allt man säger / gör eller inte säger/ gör påverkar andra .

Så gör något om ni orkar och kan , det gör skillnad inte bara för dig själv.

[Motti]

Sedan måste jag säga att det där med Medel Svensson har jag aldrig anamat ! förstår inte riktigt vad det har för betydelse ?

[Elisabeth-Västku...]

Men Anma och mamamaggan nu måste man också säga att inte alla människor orkar och klarar av att "bråka" och röja så mycket och det beror inte på flathet. Många människor vet inte hur göra eller gå tillväga eller har ingen ork kvar.

Man får vara väldigt stark för att göra det och det är inte alla människor.

[Anma]

Men Anma och mamamaggan nu måste man också säga att inte alla människor orkar och klarar av att "bråka" och röja så mycket och det beror inte på flathet. Många människor vet inte hur göra eller gå tillväga eller har ingen ork kvar.

Man får vara väldigt stark för att göra det och det är inte alla människor.

Det har du rätt i.

[Anki på Öland]

Men Anma och mamamaggan nu måste man också säga att inte alla människor orkar och klarar av att "bråka" och röja så mycket och det beror inte på flathet. Många människor vet inte hur göra eller gå tillväga eller har ingen ork kvar.

Man får vara väldigt stark för att göra det och det är inte alla människor.

Och då är det väl underbart att det finns dom som är!!

[*Stintan*]

Och då är det väl underbart att det finns dom som är!!

Ja och tur att dom finns

[Skruttis]

Det finns de som bråkar om minsta sak.
Finns de som vet sina rättigheter och har möjlighet att ta reda på de rättigheter som de inte vet och kämpar för dem.
Sen finns det de som gnäller och beklagar till vänner och bekanta men när man ber dem att ta tag i saken så blir det genast jättejobbigt och det tjänar ju ändå inget till... Den gruppen är enligt min erfarenhet störst.
Folk orkar inte, vågar inte, vill inte vara till besvär och tror inte att det tjänar nåt till.

Det här kan jag skriva under på. Fetmarkerade meningen som beskriver mig själv.



CITAT (Skruttis @ 17-10-2012, 16:44) Jag är uppfostrad/uppvuxen med att jag aldrig någonsin får visa vad jag känner och att ingen annan bryr sig ett dugg om vad jag känner/tycker.

Vilken tragisk uppväxt! Själv hade jag förmånen att växa upp med föräldrar, främst min pappa, som såg mig som en prinsessa och mina bröder som prinsar, värda bara det allra bästa. En fantastisk styrka att få med sig i livet.
Jag hoppas verkligen att jag lyckats föra vidare något av detta till mina egna barn

Oj vad jag saknar den starke, glade livsnjutaren som var min pappa.
Gita

Ja inte var det roligt och det är verkligen inget jag önskar att någon annan får uppleva.

Tyvärr misstänker jag att det är fler än man kanske tror som har varit/är med om liknande. Det verkar vara skamfyllt att erkänna att man inte "passar ihop" med sina släktingar och därför mörkas det en del. Det är dessutom allmänt "fult och fel" att bryta med släkten, i a f där jag bott och där jag lever.

Att jag ö h t berättar det här är för att jag vill be er alla som kanske inte vet vad det innebär att vara nertryckt i skoskaften, att ta i beaktning om ni blir irriterade/arga på personer som lägger sig platta i viktiga frågor, att det inte alltid är så enkelt att stå för sin sak.

Som jag skrev tidigare, fegt, javisst det kan man tycka, men inte är det enklare för det.

Jag säger bara, tack och lov för alla starka människor med självförtroende som vågar stå upp mot orättvisor. Ni är guld värda!

[gnon49]

Såg på Uppdrag granskning igår. Visserligen skönhetsoperationer som gått snett, men ändå operationer. Vikten av oberoende TV o media är viktigt. Media som kan lyfta fram orättvisor eller annat av intresse. Att få en platt mage kan ha sina risker. Undrar hur många "medelsvensson" som skäms över mindre lyckade skönhetsingrepp o lider i det tysta. Samhället verkar vara fullt av oseriösa aktörer som har medelsvensson som sin främsta målgrupp. Hälsokost o skönhetsindustrin vädrar guld.

[Ugglemormor]

Ensam och sjuk är inte starkast, det vet man ju ..... då man är så sjuk att man börjar lipa hos läkaren o inte få fram sitt budskap, då är det bra att ha en som är inte konflikträdd och kan gå igem nästan berg för att skaffa hjälpen man behöver.......Det med inskaffad info som underlag är också viktig sak när man tänker "köra över" någon som inte vill ta saken på allvar.

Gick med mor länge sedan till läkaren, blev verkligen förvånad när hon neg till när hon hälsade på doktorn..... sedan fick läkaren dra ur henne vad som var fel, och det tröttande han rätt så snart på. Följden blev att under hemvägen var mor så arg att läkaren inte kunde se alla hennes fel o vad skulle hon ha dessa piller för....bla...bla.....
Jag hade fått tillsagt att hålla tyst, så vågade inte att ingripa i det, men till mor sade jag att läkarna är inte tankeläsare, de vill ha din beskrivning och vad som du har ont ex.ex..

Men, nej, man fick inte vara oförskämd mot läkaren, för nästa gång skulle hon inte få något hjälp om hon hade varit "som en näbbjädda", ....... det gick inget att göra åt det invanda beteendet, så vad gör man?
Nu var ju det inget så akuta saker, men .......

Ingen mer än jag själv känner min kropp och vet att något är fel, är det en enkel sak så tar man tiden man får på sin VÅC och går då dit.
Värre blir det när det gäller mer akuta fall, då är man tacksam att han finns vid min sida och kan sakligt och bestämt att få igenom det man vill.....

Har ni lagt märke till att det gör skillnad om det är en man som kör det hårda reisset än som en kvinna blir man lite mer nonchalant behandlad, hur saklig man än är??????

[Blomstertanten]

Fegast är inte de som kniper käft. Fegast är de som kvirrar och gnäller, men aldrig protesterar öppet eller kommer med konstruktiva förslag....

Det är oftast den typen som förväntar sig eller i princip kräver att någon ska fixa allt som är fel! Någon är aldrig dom själva!

[Ugglemormor]

Jag vill ha klara besked, så långt det är möjligt och är inte rädd att ta upp det även att det blir irritation av läkaren som inget vill göra........ min egen husläkare är bra på att lyssna och tar inget med ett axelryckning och klar med svaren, även om han t talar om vad som är möjligt, eller icke möjligt. Inga sura miner där inte, för det råder förståelse och hans omsorg om mig.....

Men när man blir så påverkad av smärta ex. så orkar man inte alltid bli motad i ett hörn, då som först ber jag maken att ta itu med sjukvården. Feg är jag inte, men när orken tryter är det bättre att en anhörig som är van vid konflikter/lörningar att ta vid där man inte själv orkar mera ........ .

Till min mors stora besvikelse håller jag inte tyst eller niger framför en läkare, dålig uppfostran, kallade hon det.

Redigerat av Ugglemormor: 19-10-2012, 11:11

[gnon49]

Tror läkare möter alla slags patienter, allt från den inbillade sjuke till patienter som vägrar inse att dom faktiskt är sjuka. Trots allt är majoriteten av läkare hyggliga o medkännande människor. Yrkesvalet vittnar ju om det. Får man hela tiden fel läkare så är det nog inte läkaren det är fel på, så att säga. Dom flesta har nog en sund relation till sin läkare. Idag kan man ju lätt byta vårdcentral o ibland sjukhus om man känner för det.

[Ugglemormor]

Japp, så är det.
Man kan inte bunta ihop läkarna, för det finns bara någon "skitstövel" bland andra, goa och lyssnande läkare.
Jag är glad i alla fall att de kontakterna jag nu har så är de mån om mig och ser inte mig som en rygg bland massa ryggar.
De känner mig rätt så persoligt och det går att resonera med dem på vettig nivå och komma på en lösning som är möjlig och om riskerna med eller utan det.....

Men att det blev lite kalabalik med mina remisser hit och dit och akutstämpel på, det fick maken ta med de berörda parterna. Det räcker att man har ont ......

[Anma]

Tror läkare möter alla slags patienter, allt från den inbillade sjuke till patienter som vägrar inse att dom faktiskt är sjuka. Trots allt är majoriteten av läkare hyggliga o medkännande människor. Yrkesvalet vittnar ju om det. Får man hela tiden fel läkare så är det nog inte läkaren det är fel på, så att säga. Dom flesta har nog en sund relation till sin läkare. Idag kan man ju lätt byta vårdcentral o ibland sjukhus om man känner för det.

Så är det ju, men om man har en sjukdom/skada som det inte finns bot för har jag förstått att det kan vara kränkande att få höra "Lär dig leva med det".
Jag valde dock att lära mig att leva med det så till den grad att när läkare/sjukgymnaster bad mig att göra något jag visste inte skulle fungera så sa jag ifrån. Jag tyckte helt enkelt inte att det var värt att ligga i svår huvudvärk i dagar bara för att sjukgymnasten tyckte att jag skulle prova en övning ytterligare en gång.

[Ugglemormor]

Håller med dig, Anma,

Visst har man fått beskedet att ingen hjälp finns och att man ska lära att leva med det, men trots detta motstånd har man under tidens gång hittat de rätta vägarna och nu när man är inte bunden till sin läkare/landsting, så efter massa besvikelser kan man börja kolla och hitta andra alternativ.....

Jag är glad att det nu äntligen finns olika möjligheter för att få hjälp, det som inte fanns 15 år sedan och man får se till att läkarna och de andra hittar nya metoder och möjligheter att hjälpa andra.
Mycket av detta, tack vare att vi som gått igenom vissa saker tar tid att upplysa både sina läkare och de som av det vi skrivit till dom tar med på sin beräkning hur vi hade det och hur blev det sedan ........

Jag håller helhjärtad till detta och ger/fyller i pappren de vill ha som underlag till vidare utveckling. Det blir mitt tack för hjälpen jag får ........