Denna TV serie berörde mig mycket djupt, har haft den med mig i hjärtat sedan första avsnittet. Igår när det sista avsnittet visades var det många näsdukar som behövdes.
Läste boken (den 1:a av 3) några veckor innan serien sändes och även den berör djupt, den är välskriven och naken.
Denna tid som Jonas beskriver så väl, den var inte för 50-70 år sedan, det var här, i Sverige på -80 talet. Jag var runt 20 år då, mycket ute och festade, och jag minns när de första fallen av AIDS kom. Minns rädslan, minns hysterin över om myggorna kunde sprida smittan. Minns kramarna som man undrade smittade... Minns skräcken över provtagningarna som patienterna genomgick.
Det är inte länge sedan och det är definitivt något som måste upp, visas fram. Dessa unga människor som dog den förfärligaste död, avskiljda från allt, en del tom från sina familjer, ensamna inne på isoleringsrum. Visst förtjänar de att bli ihågkomna, det enda felet de gjorde, det var att älska.
Sjukdomen finns fortfarande kvar, men tack och lov med bra bromsmediciner, men många unga dog på vägen dit.
Redigerat av Monaxe: 23-10-2012, 17:29
--------------------
Monaxe zon 2 på västkusten
|