HEJ ALLA I FORUMET.
Jag skulle vilja delge till allas kännedom vad som har hänt i det förflutna, något år innan min förra ryggoperation.
Det jag minns och kan peka på hur allt startade var att jag blev sämre i min rygg och fick starka mediciner till slut som visserligen hjälpte bättre för smärtan, men gjorde mig flummig.
Med tiden hade jag blivit irriterad och allmänt jobbig här hemma. Ingen visste riktigt vad som hände med mig, men att göra saken kort, råkade jag ut för smygande urinförgiftning som ställde till det ännu mer i mina tankar, handlingar och jag började glömma vad jag hade gjort dagen innan.
När det hela blev akut och jag fick åka till akuten, kunde de konstatera detta, samt attt nerverna bl.a. till njurarna var totalt klämda. Här fanns inte komtetens att hjälpa mig, men de ringde efter en som kunde.
Efter operationen började jag ana att något har varit galet när maken berättade till mig om en tid, händelser osv. som jag inte kunde minnas.
De antydningar jag fått i forumet med olika nicknames som jag inte kände igen men misstankarna har plågat mig att troligen var jag i forumet under den tiden jag inte har minnen ifrån.
Vilka och vem jag har sårat under tiden ber jag om ursäkt, ni vet vad som blivit skrivet, även om jag inte minns, så ber jag er att förstå att jag var en sjuk människa under den tiden.
Jag var mycket orolig nu i sensommaren när ryggen inte höll med att nu blir det samma "helskota" igen, därför påskyndades mitt första besök till specialisten för att få klarhet om det finns nerver som är klämda och kan orsaka igen samma sak,
Nu är det klart att det är inte dem, utan andra nerver och jag har varit mycket emot starkare mediciner när min kropp och knopp inte klara av dem.
Nu åker jag om några dagar till sjukhuset igen och får även resten reparerad i ryggen.
Jag har tagit upp detta med några i forumet och kommit till detta beslut att berätta hur det egentligen har varit.
Vem som helst kan råka ut för detta och jag hoppas att de i så fall blir hjälpta tidigt innan man förstör för mycket i sin omgivning. Lättast är det ju om det inte finns andra sjukdommar/skador så att man inte alltid är observant och som patient var detta inte ens i mina tankar.
Detta ville jag göra klart för er, men som ni förstår är det inte lätt att erkänna det man inte minns.
Jag tror att därifrån har nog kommit den irritationen till oss i båda hållen.
Även jag har varit ledsen men inte förstått, inte velat erkänna den tiden jag inte minns.
Man skäms ju även att man egentligen inte kan/vet hur man ska göra.
Från Ugglis till er alla.....