Ska bli farmor för första gången :) Alternativ

[Ugglemormor]

Det har vi redan snackat för länge sedan med dottern om att inte göra helgerna till samma helvete som de var under hennes barndom, så vi är ense om det att kunna träffas vid lugnare former så att man hinner med de små bättre utan jäkt och stim.
Hon är ense med oss pga att annars hinner dom inte mer än fara runt på vägarna under de jäktiga dagarna. Hon har sagt att aldrig mer sådana jular då farmor jagade runt alla som en yr höna (hon var bipolär) och därför har frågat om hur vi skulle vilja ha det och hennes grundtanke stämde med våran så inga beskymmer i den fronten.
De kommande barnbarnen kan få både och på detta vis .......samt att vi vuxna hinner sitta ner o snackas ....

[Biggan_]

Så bra! Då är ju allt frid o fröjd!

[Ugglemormor]

Japp, det är det.
Glömde säga att dottern låg på sjukhus förra veckan och vid ett samtal med henne undrade jag om hon kunde vara gravid? Hade svåra magsmärtor o jag har haft ett utomkvedshavandesskap så jag bad henne be dem att kolla om det var så stält, men hon kommer att undersökas igen för de är väl "på gång", så vill man vara säker att allt ligger rätt till.
Därför skrämselhicka mitt i altihopa som hände .......
Det tar lite längre tid att bli positiv, så var det för mig ........

[*Stintan*]

Tur att man har gott om barnalstrande syskon så man slipper ha pressen på sig från folk som vill bli farmor och farfar

Jag har inga barnbarn...än, men såklart skulle det vara jättekul att få uppleva det någon gång. Däremot för jag det aldrig på tal med mina döttrar. Hur det blir avgör de själva helt utan press från min sida. Jag stöttar och finns till i med- och motgång om det behövs och det vet dom.

[Biggan_]

Jag har inga barnbarn...än, men såklart skulle det vara jättekul att få uppleva det någon gång. Däremot för jag det aldrig på tal med mina döttrar. Hur det blir avgör de själva helt utan press från min sida. Jag stöttar och finns till i med- och motgång om det behövs och det vet dom.

[Anki på Öland]

Undrar bara lite försynt vad någons svärmor, julhelg och stress har med barnbarn/farmor/mormor att göra....
Grattis motti och hattstugan till farmor-skapet

[pejori]

Fick precis reda på att min väninna blev farmor till en liten tös igår.

När jag själv inte har barnbarn så kan jag inte riktigt sätta mig i den rollen, vet inte hur det känns, men varken maken eller jag har inte varit så överförtjusta att ränna efter småungar och nu bor ju dottern så långt borta så man slipper rycka in som barnvakt vid sjukdommar....... det finns gott om släkt där på nära håll...

Vi har inte heller knytit an svärsonens lille son fr. ett tidigare förhållande. Det känns för avlägset just nu ....

Slipper rycka in???
Ja där ser man, hur olika det kan vara.
Det är väl när man träffar dom små liven, som man knyter an och får en känslomässig bindning till barnet.
Ser det inte som något större offer att få offra min fritid för deras skull.

Jag blir glad när jag får "rycka in" då det ger mig ett tillfälle till, att vara med småfolket.

[Ugglemormor]

Min situation är lite annorlunda jämfört med friska morföräldrar när man inte vet hur länge min rygg håller ihop och vad jag kommer att orka med i framtiden. Då är det tryggt att veta att hon har många som kan ställa upp iof. ......
Då vet jag ju att jag kan umgås med dom efter min egen ork. Olyckligt om man inte kunde finnas till som man sig bör. Jag kommer att inte kunna bära eller lyfta knappt något mera.......

Jag har inte pressat min dotter att skaffa barn, eller låta bli, det är hennes eget beslut helt o hållet, men uppskattar det hela när hon själv vill prata om det med mig.... så klart jag ställer upp med det för henne!!!
Hon önskar bara en bra jul med alla de små samlade som finns där borta, och jag önskar samma för henne.

Och vad farmor har att göra med detta är en annan femma, men hon var inte populär ens hos sina andra barnbarn och inte med min dotter. Det är inget jag kan göra något åt att denna far/mormor var en pina och pest, men hade inte önskat att hennes barnbarn var rädda och arga på henne tills de kom upp till åren o fattade att damen i fråga var sjuk o styrde de små med sina sjuka beteenden.

Barnen fick inte den glada och goa julen som ni andra skriver om när de tassade runt av rädsla....och mycket hände bakom ryggen på oss vuxna, även att vi också var på vakt vad som kunde hända ......och hur många jular som blev förstörda av hennes nycker, men var glada ni som kan njuta av helgerna och ha den varma gemenskapen och glädjen som ni ser framemot. även att det fattas en farmor till barnen. Hon dog 34 år gammal, lämnade 4 söner efter sig.
Kanske förstår ni min situation lite bättre, hade önskat annat, men det gick inte...........

Livet blir inte alltid som den sagan man sett framemot, det är bara så ------- och bägge vi accepterar det...även att innerst inne ville jag också känna samma glädje som ni gör------.

Redigerat av Ugglemormor: 28-11-2012, 01:19

[*Stintan*]

Nej jag förstår ingenting och allra minst vad den farmodern eller de jular och helger du pratar om Ugglis har med saken att göra. Är det inte att göra det lite lätt för sig att i alla sammanhang skylla sitt eget beteende på andra?

Hur kunde hon förresten vara både farmor och mormor om hon dog vid 34 års ålder?

[Aqvakul]

Slipper rycka in???
Ja där ser man, hur olika det kan vara.
Det är väl när man träffar dom små liven, som man knyter an och får en känslomässig bindning till barnet.
Ser det inte som något större offer att få offra min fritid för deras skull.

Jag blir glad när jag får "rycka in" då det ger mig ett tillfälle till, att vara med småfolket.

Jag ska passa mina härliga små barnbarn en stund i eftermiddag. Ofta kommer jag dit trött och stressad. Det märkliga är att trots att det är väldigt intensivt så ger de mig energi och jag lämnar dem till kvällen glad och tillfredställd.

[Ugglemormor]

Stintan,
Stintan,
Så du tycker att det var mitt fel att svärmor var sjuk och man fick tassa med tår här hemma för att inte bli orsaken till hennes ilska, vrede eller allm. löje?

Min dotter, om hon får barn, kommer inte ha farmor från sin makes sida pga att hon dog ung och en "ersättare" har inte kommit med i bilden. Hon hade min mågs yngste bror med på olyckan, blott 6 år gammal, men minns mer än väl när modern dog, slitade att andas. Krockade med en större bil.
Min måg var endast 12 år.

Jag tycker att det är inget att vara "elak" mot mig, hade som sagt var önskat att mitt barn hade fått de jular som de flesta barn ser framemot.

Min väninna kommer snart, tills min infl. spruta börjar verka att visa upp den senaste tillskottet, nu när hon blev äntligen fatmor, att visa sina senaste bilder av sina små och vi får en efterlängtad pratstund tillsammans.
Kanske vet också min dotter mer säkert om hon ska ha smått eller om det var falsk alarm. När det blir för mycket med barnbarn, brukar hon ringa o få komma till mig och "vila upp sig"/"prata av sig".

Man ser emot det hela på annat sätt när det finns avstånd mellan oss och det känns gott att vi kan ha våra pratstunder nu per telefon, nästan varje dag, så länge hon är inte i form.
Det finns så mycket annat vi kan göra för/med ev. barnbarn än just bara julstöket. Det gäller bara att vara lyhört för deras önskemå. .........

Gott för dig Motti att få känna på hur det blir att vara farmor, det tycker min väninna också.......

[Biggan_]

Nej jag förstår ingenting och allra minst vad den farmodern eller de jular och helger du pratar om Ugglis har med saken att göra. Är det inte att göra det lite lätt för sig att i alla sammanhang skylla sitt eget beteende på andra?

Hur kunde hon förresten vara både farmor och mormor om hon dog vid 34 års ålder?

Mormor?

[*Stintan*]

Självklart är det inte ditt fel att din svärmor var som hon var men hon finns ju inte mer så du kan ju knappast skylla på henne längre.

Nu handlar ju tråden om att Motti ska bli farmor för första gången och hur glad hon är för det, inte om dina trassliga familjeförhållanden men eftersom du ändå skriver om dem så får du ju räkna med kommentarer. Det är inte att vara elak att ha svårt att förstå, att du inte vill ge ett eventuellt barnbarn just det som du önskar att ditt eget barn hade fått men inte fick.

[pejori]

Jag ska passa mina härliga små barnbarn en stund i eftermiddag. Ofta kommer jag dit trött och stressad. Det märkliga är att trots att det är väldigt intensivt så ger de mig energi och jag lämnar dem till kvällen glad och tillfredställd.

Visst är det så.
Ser det inte som ett "offer" att vara med dom.
Man blir härligt glad med dom.

Stintan,
Stintan,
Så du tycker att det var mitt fel att svärmor var sjuk och man fick tassa med tår här hemma för att inte bli orsaken till hennes ilska, vrede eller allm. löje?

Min dotter, om hon får barn, kommer inte ha farmor från sin makes sida pga att hon dog ung och en "ersättare" har inte kommit med i bilden. Hon hade min mågs yngste bror med på olyckan, blott 6 år gammal, men minns mer än väl när modern dog, slitade att andas. Krockade med en större bil.
Min måg var endast 12 år.

Jag tycker att det är inget att vara "elak" mot mig, hade som sagt var önskat att mitt barn hade fått de jular som de flesta barn ser framemot.

Min väninna kommer snart, tills min infl. spruta börjar verka att visa upp den senaste tillskottet, nu när hon blev äntligen fatmor, att visa sina senaste bilder av sina små och vi får en efterlängtad pratstund tillsammans.
Kanske vet också min dotter mer säkert om hon ska ha smått eller om det var falsk alarm. När det blir för mycket med barnbarn, brukar hon ringa o få komma till mig och "vila upp sig"/"prata av sig".

Man ser emot det hela på annat sätt när det finns avstånd mellan oss och det känns gott att vi kan ha våra pratstunder nu per telefon, nästan varje dag, så länge hon är inte i form.
Det finns så mycket annat vi kan göra för/med ev. barnbarn än just bara julstöket. Det gäller bara att vara lyhört för deras önskemå. .........

Gott för dig Motti att få känna på hur det blir att vara farmor, det tycker min väninna också.......

Den enda som drar upp julen är du Ugglis.
Resten av os pratar om Glädjen med barnbarn och Mottis framtida farmorskap.

Grattis förresten, till både Motti och Hattstugan.

[Cacki]

Fast nog är det en viss skillnad på att redan ha barnbarn och att inte hunnit få några än? Är det så konstigt om man inte längtar efter att få umgås med någon som inte ens finns och kanske inte ens är "under tillverkning" ännu?
Visst kan man längta efter barnbarn rent allmänt, men det är väl heller inte speciellt ovanligt att tycka att det inte är någon större brådska med den saken.
Nog brukar det väl ändå oftast bli annat ljud i skällan, när det hela väl blir ett faktum...eller?

red: Glömde ju det viktigaste...GRATTIS Motti och Hattstugan!

Redigerat av Cacki: 28-11-2012, 15:32

[pejori]

Fast nog är det en viss skillnad på att redan ha barnbarn och att inte hunnit få några än? Är det så konstigt om man inte längtar efter att få umgås med någon som inte ens finns och kanske inte ens är "under tillverkning" ännu?
Visst kan man längta efter barnbarn rent allmänt, men det är väl heller inte speciellt ovanligt att tycka att det inte är någon större brådska med den saken.
Nog brukar det väl ändå oftast bli annat ljud i skällan, när det hela väl blir ett faktum...eller?

red: Glömde ju det viktigaste...GRATTIS Motti och Hattstugan!

Visst är det så.
Men jag tror att det är få, som drar en suck av lättnad över att inte få barnbarn..

[evelina]

Grattis Motti och Hattstugan! Livets efterrätt!

[*Stintan*]

Fast nog är det en viss skillnad på att redan ha barnbarn och att inte hunnit få några än? Är det så konstigt om man inte längtar efter att få umgås med någon som inte ens finns och kanske inte ens är "under tillverkning" ännu?
Visst kan man längta efter barnbarn rent allmänt, men det är väl heller inte speciellt ovanligt att tycka att det inte är någon större brådska med den saken.
Nog brukar det väl ändå oftast bli annat ljud i skällan, när det hela väl blir ett faktum...eller?

red: Glömde ju det viktigaste...GRATTIS Motti och Hattstugan!

Jag tycker nog att det är mer konstigt om man inte längtar efter barnbarn redan innan man fått något eller ens är "under tillverkning". Varför skulle det vara någon skillnad det förstår jag inte.

[Cacki]

Jag tycker nog att det är mer konstigt om man inte längtar efter barnbarn redan innan man fått något eller ens är "under tillverkning". Varför skulle det vara någon skillnad det förstår jag inte.

Det kan finnas många yttre omständighetersom kan påverka en sådan sak kan jag tänka mej. Som sagt, en allmän längtan har nog de allra flesta, men inte till vilket pris som helst.

red: obegriplig formulering och stavfel

Redigerat av Cacki: 28-11-2012, 19:49

[Ugglemormor]

Helt rätt Cacki,

Inte till vilket pris som helst, då får det vara ......

Jag undrar hur det skulle kännas när allt var helt normalt? Att ställa upp o ta hand om barnbarn oberoende hur man mår själv?
Hur känns det att jaga runt som en yr höna för att den sista lilla saken ska vara på sin plats när julfirarna anländer?

Hur skulle det känna att veta om/när barnbarn är på väg?

Mitt i all undran önskar jag dock lycka till de som ska bli far- mor/ föräldrar!!!!!

Har någon av er jobbat/prakticerat på psykavd. under hösten? Såg ni alla de kvinnor på sina 55-65 års ålder att bli inlaggda där när de inte hann med all julmat och barnbarns klappar? Jag prakticerade som elev under den tiden och personalen hade ett speciellt namn för dessa sönderstressade damer, som jag låter bli att säga här ...... man blev verkligen mörkrädd, om man inte var innan det!!!!!!!!