Kyla, halka, mörker, kyla, halka, mörker, kyla, halka, mörker... Ja, nu har man verkligen tröttnat på eländet. Det måste ha gått tusen år sedan jag såg lite solljus. Känns precis som att man har blivit instängd i en grotta och försökt gräva ut sig och snart har man kommit ut verkar det som... Ja, det enda som ger hopp är att vi är i slutet av februari, men ändå liksom. Nästa månad är också kall om än ljusare. Kunde det inte värmen komma parallellt med ljuset?
Jag vill se lite färger, känna lite solstrålar träffa min hud och andas in grönskande ljummen luft. Men mest av allt, ta på mig mina rollerblades och superkorta shorts för en åktur utomhus under kvällen med ett par schyssta hörlurar och utforska naturen, istället för att klä på sig och klä på sig och klä på sig och klä på sig för att gå ut och... ååh... ni förstår.
Så där. Nu lägger jag mig i soffan. God kväll på er!