Det är längesedan jag borstat tänderna under rinnande vatten men häromdagen när jag åkte genom ett bostadsområde tvättades bilar på garageuppfarten. Det kommer att vara lättare att lösa upp den gordiska knuten än att det sjunker in i folksjälen att Sverige har vattenbrist. Klädtvätt sparar jag in i det längsta eftersom jag är rädd att maskinen med ett sörplande ljud skall pumpa upp dyvatten.
Extremvädret som vetenskapen varnat för pågår för fullt, en del drabbas av skyfall och översvämningar, andra av extremtorkan som dödar både djur och växter. Inte ens den mest ihärdiga nej sägare kan längre blunda för vad som sker mitt framför våra ögon. En lantbrukare berättade i lokaltidningen häromdagen att det krävs 30 - 50 mm den närmsta tiden regn för att rädda skördarna. När grödorna förstörs blir maten dyrare och dyrare mat har alltid varit en grogrund för konflikter och krig i världen.
Min trädgård dör i torkan, en liten bit för varje dag. Det som jag byggt upp under snart 20 år klarar inte längre att leva utan vatten. Det gör inte däggdjuren eller insekterna heller, vi har inte ens haft det minsta lilla tillstymmelse till mygg denna vår och sommar. Humlor och bin surrar inte längre över blommande timjan. Fåglarna är desperata och hackar sönder trädgården där det ff kan finnas lite fukt. Grönytorna som vi klipper brukar befolkas av fåglar som plockar mask men den bruna och snustorra ytan innehåller inga maskar längre.
Min stora Rhododendronsamling skriker efter vatten, bladen blir knallgula över en natt för att sedan ramla av. Växterna försöker skydda sig mot torkan genom att släppa sina blad. Barrväxterna reagerar inte lika akut, förvarnar inte men när barren blir bruna är det försent.
Jag är växtsamlare och har samlat på mig en hel del växter under åren, många unika och svåra att hitta. Jag beräknar att det finns något mellan 4.000 till 5.000 växter i trädgården. Om någon erbjöd sig att vattna trädgården för 20.000 kr skulle jag utan tvekan betala det men den möjligheten finns inte. Brandkåren får inte längre åka ut och fylla poolerna, detsamma gäller säkert för trädgårdar.
Utan vatten går det inte att leva på landsbygden, djurhållningen kräver mycket vatten, likaså det som skall bli vår mat. De kommunala kranarna levererar ff rent vatten men de stora vattenmagasinen är hårt ansträngda. Kommunerna vädjar om att innevånarna skall spara vatten men har inga åtgärder att ta till om man mot förmodan kommer på någon med att vara ovarsam.
Jag har sett detta komma under de senaste 5 - 6 åren, torrperioderna blir längre för varje säsong, i år började det redan under våren och jag har slitit med bevattning sedan dess men nu går det inte längre. Att vi plötsligt skulle få nederbörd som räddar det som finns kvar är mera osannolikt än att jag träffas av en grön gubbe som faller ner från yttre rymden. Snötäcket som är det enda som kan fylla på grundvatten blir tunnare och tunnare för varje vinter.
Ingen bryr sig om vår trädgård mer än vi själva, i övrigt är det "business as usual", greenwashing av produkter där marknadsföringen har hittat nya sätt att sälja sina produkter till konsumenter som inte bryr sig om att kontrollera sanningshalten.
Politiken har mer konkreta problem att syssla med än bristen på rent vatten - det går liksom inte hem i stugorna och då är det inte ens värt att nämna. Vad ska till? Kanske några stora bränder som i Portugal, Kalifornien eller Kanada där naturen och alla som lever där brinner upp?
Det blev långt det här, var inte meningen men jag är så ledsen över det som sker och inser att det är dags att kanske ge upp och flytta dit där kommunala kranar fortfarande levererar rent vatten.
|