Bor för första gången i en lägenhet med tillgång till en trädgård. Har aldrig funderat på grönsaksland tidigare, men nu i vår flög "oldardjävulen" i mig.
Jag traskade iväg och köpte lite smått och gott (morötter, rädisa, dill.. typ köksträdgård, fast liten..). Glad i hågen gjorde jag fina rader och hällde i en väldig massa frön. Ville liksom vara på den säkra sidan. Nu inser jag att jag måste gallra som tusan och att jag kunde använt hälften av alla frön..
Nu till det som kanske låter lite naivt och konstigt.. Jag känner att jag är lite "elak" när jag ligger där i landet och bestämmer vilka som får leva och inte. Jag vill ju att alla ska få bli rädisor..

Som tur är satte jag morötter med såband, och hoppas att jag slipper rycka de stackarna.

(De har föresten inte kommit upp än, brukar de vara sena?)
Är det bara jag som känner så här, eller delar jag denna "ömhet" med någon annan..?
Det är så mycket man måste lära sig och jag inser att jag lär av mina misstag.
Men tusan va roligt det är när det dyker upp saker i landet! Jag blir som barn på nytt!