En bekant till mig gjorde sig illa i benet en söndag för några veckor sedan. Han är just inte den typen som beklagar sig i onödan och tänkte nog att jag går till familjeläkaren i morgon.
Fast dagen därpå så skulle han till närbelägna sjukhuset i annat ärende.
Han ber då läkaren på sjukhuset om en remiss ner till akuten eller ortopden för röntgen. Han hade jättevärk och linkade kraftigt.
Nehej så fick det inte gå till, utan det var familjeläkaren som skulle skriva remiss. Det var bara det att familjeläkaren hade semester i en hel vecka.
Dagen därpå ringen han till sjukvårdsupplysningen för att få en telefonremiss för det gjorde så himla ont.
- Kan du stödja på benet?
- Jag har inget val, men det gör så himla ont, måste få hjälp.
-Då får du vänta till din familjeläkare kommer hem.
Värken tilltar och han ringer till en anhörig som jobbar på en djurklinik. Berättar att han blivit avvisad av vården och att det gör så himla ont han vet inte vad han skall ta sig till för värken.
Den anhöriga fixar en inbjudan till djurkiniken för röntgen.
Det visar sig att benet var av på två ställen. Nu ringer han återigen sjukvårdsupplysningen för en remiss. Återigen nej.
Men nu rinner humöret till och han talar om att han varit hos veterinären och röntgat sig. Bildbevis finns för att benet är av på två ställen, räcker det?
Nu fanns det tid för undersökning, det blev dessutom akut operation.
Han är nu hemma med kryckor, gips och två titanskuvar i benet.
Nog har ma hört talesättet "kunde lika gärna gått till veterinären" när någon blivit nonchalant bemött hos läkaren men att det skulle vara sant.
Vet inte om man skall skratta eller gråta
Fast lite komiskt är det
Komiskt eller tragiskt!, Angående besök hos veterinären.
09-06-2004, 10:44
