Bråk, tråk och lessamheter...... Alternativ

[Ella]

Lider din man av depression bör han gå till en specialist. Allmänläkarna är duktiga på mycket, men de är inte psykiatrer. Kan det vara rekommendationer (från någon högre instans) att man ska minska utskrivningen av antidepressiv medicin just på den vårdcentralen, eller i det landstinget etc. som har gjort att läkaren satte ut läkemedlet? Att bättra på statistiken, så att säga?

Du skriver att din man har en "underliggande depression", borde det inte för det första fastställas av en specialist, för det andra kanske han tillhör dem som måste ha stödjande medicin "alltid". Kanske man måste göra en neuropsykiatrisk utredning som utesluter andra faktorer till sjukdomen - depression kan vara ett tecken på allt från demens, bristande blodflöde till brist på vitamin B 12.

Det skulle ju även kunna vara en underfunktion av sköldkörteln...

Men det är säkert redan undersökt

[Ella]

Myskmadra: min sambo jobbade för 3 år sedan i it-branchen, där hade man ingen tanke på att anmäla sig till a-kassan.......  :blink:  Så när arbetslösheten slog till, och bara fortsatte, så stod han där. Idiotiskt, javisst. Tydligen ganska vanligt bland de med höga inkomster som red på den sista it-vågen. De fick stå med lång näsa utanför den sociala trygghetsgrinden tack vare sin inställning då de jobbade. Så han har varken rätt till a-kassa (endast alfa kassa som betalas ut sporadiskt efter ca 6 mån väntetid), eller sjukpenning. OCh därför blir han också sämre behandlad på ams, han har ingen ersättning och måste därför inte heller uppfylla alla de krav som arbetsförmedligen ställer på arbetslösa, vilket gör att det inte är lika bråttom med hans arbetslöshet.........

Så vi har faktiskt bara en inkomst i familjen, plus barnbidrag och underhållsstöd......  Det funkar, men det blir aldrig tillfälle till att spendera något, och skor och vinterkläder och cyklar etc får mor- och farföräldrar köpa, vilket de iofs gör utan knot, till och med leende, men ändå!

Det här är ju sånt sm man knappt tror är möjligt! Säger jag som aldrig berättar om mitt liv just för att det är så orimligt att det knappt kan vara sant(många tror att det inte är möjligt) Kanske du också skulle behöva någon sorts stöd... jag vet inte men det låter jobbigt i alla fall.

Tur att du har glada släktingar som hjälper till med barnens nödtorft.

Det finns något konstigt i var och en av oss som gör att man alltid tror att alla andra har det så bra. Så är det ju inte även om det är få som har det riktigt makabert utan en egentlig egen möjlighet att lösa problemen.

Styrkekramar från Ella