Idag har *smask, krunch, tugg* hallonen *svälj* mognat i trädgården!
*Raaap* Ooops, förlåt!
Klarbären ser ut såhär:
Om jag skulle visa alla rosorna, skulle mitt album fyllas. Här en översiktsbild på Etude som klänger utmed rådjurs-staketet.
Den lilla dammen ligger lugn i förmiddagssolen.
Inte en krusning på ytan.
Men där händer det saker!!!
Nu är det dags - och gräsklippning är förbjudet här intill under en lååång tid framåt!
Många hundra är de, som börjar kravla sig upp på land:
"Meningen med livet, är att finna meningen med livet", har någon klokt människa sagt.
Men de allra flesta av dessa grodbarn, kommer någon annan att använda som mening. De flesta är dömda att bli någons mat...
Inte många kommer att leva till vuxen ålder, och just den här första tiden är de - som alla djurbarn - så oerhört sårbara.
Jag gick ner i hagen, för att kolla fjärilarna. Nästan inga, förutom de numera obligatoriska (men något slitna) luktgräsfjärilarna.
En ensam blåvinge, och den där svårflirtade pärlemorfjärilen fladdrar förbi som en stor något vinglig B52:a, och är försvunnen.
Men luften är full av trollsländor, dessa vackra djur med sina skimrande vingar.
Jag bryr mig inte om att "ladda" kameran, de är för snabba för mig i alla fall.
Då bestämmer sig en för att jag är den perfekta platsen att avnjuta sin lunch på - en liten fluga som försvinner in i de malande käkarna - och sätter sig på min mage! En dm från min kamera, och under min skjortslits, så jag inte ser den.
På en decimeters avstånd kan min kamera inte fota, jag får hålla mig några dm bort och zooma in, så funkar den min kamera.
Försiktigt försöker jag röra mig, så jag i alla fall kan se lite bättre - men förstås så flyger den sin väg då. Det var ju inget annat att vänta.
Det är inte ofta jag får så celebert besök! Ännu mer sällsynt att de stannar på kaffe...
Sländan flyger runt några varv, men har tydligen bestämt sig för att jag är ängens bästa plats att avnjuta lunchen på! Och slår sig ner - på min ... vad. "Bakom ryggen" på mig alltså.
Den här gången är jag fri att röra överkroppen i alla fall (såg nog ganska lustigt ut) och fick några bilder av min vackra vän.
Min kärlek till insekter tycks vara besvarad
, även om det är lite svårt att tyda hans blick...
...men den är nog kärleksfull, tror inte ni???
Här satt han en stund och tuggade rofyllt ur munnen.
/amaira.
I trädgården...
20-07-2004, 12:52
