För en vecka sedan var frosten här.
Fascinerande vit och vacker.
Man skulle kunna tro att den effektivt gör slut på sommaren, men de som växer är inte så villiga att ge upp alltför lätt. I hörn och skrymslen ligger somliga lågt och hukar sig, och lyckas bevara nån del intakt, som den kan skjuta fram nya försök utifrån.
Att bli lite biten i ytterkanterna, får man väl inte ge tappt inför!
Den vackra frostmorgonen tog jag några foton.
Blåklockan tycks vara slagen.
Ringblomman sänker huvudet i tystnad.
Men idag, en vecka senare
Tyngd av vattendroppar och en smula frusen
lite rufsig och tufsig
...fortsätter de sin envisa kamp mot vädrets makter, och lyser upp i min trädgård.
Näckrosen dock, hade ingenstans att fly undan. In i det sista sträckte hon stolt på sig i sin nya isiga kostym
innan hon smalt ner och dog...
Vissna blad och löv är allt som flyter på dammens yta nu.
Men vad som lägger sig tillrätta för att hämta nya krafter, medan vintervind ska vina över islock, ja, det låter inte syna sig förrän vårens svalor är tillbaka.
Hösten är en ljuvlig årstid, med sin alldeles egna poesi!!!
/amaira.
Frostmorgonen, - och efteråt.
21-10-2004, 14:35
