Voine, voine! Jag är gammal och och orkeslös. Har inga vänner som bryr sig. Min trädgård ser inte rolig ut i höstförfallet. Även katten är gammal och skruttig. Gubben har hosta och feber. Hemma ser det ut som f-n. Maten jag lagar är för kolhydratrik. Vinet avslaget. Ingen kommer hit och damsuger och tvättar mina smutsiga fönster. Barnen bara tänker på sig och sitt och aldrig på mig och mitt. Hur kan nån människa ha det som jag har det? Visst är det synd om mig? Uppriktigt sagt så känner jag INGEN anna som det är så synd om! Jag vill gärna ha goda råd hur jag kommer ut ur mitt elände. med hälsningar, hehoc
|