Min goa katt Trisse, som förpassats till katthimlen i somras, av åldersskäl, var en kastrerad vanlig (ovanlig förstås, han var ju speciell
) bondkatt.
För länge sedan, det var i hans ungdom, så såg han emellanåt så tufsig ut, inte alls välmående. Ett friskt djur har glänsande päls, Trisse såg inte frisk ut, och värre blev det med tiden.
Nu var Trisse en ute- och "arbets"- katt. Han och hans mor hade till uppgift att hålla rått och musbeståndet på en dräglig nivå, eftersom vi förvarade mus-mumma som havre, säd och annat godis i uthusen.
Trisse verkade helt okej, men pälsen ... Så jag bokade ett besök hos vetrinären.
Vi promenerar in Trisse och jag. Hon (vetrinären) tittar på Trisse på undersökningsbordet, tar resolut fram en stålkam och börjar kamma honom, med orden :"Han är okammad!"
Tablå.
Sen var hon förstås så vänlig att tala om för mig, att ibland blir det så att även korthåriga bondkatter inte riktigt klarar av att hålla pälsen i trim.
Sedan talade hon om för mig, att Trisse var tjock. Det tyckte nu inte jag, för han är och har alltid varit "en rund typ". Så jag svarade "Han har en kraftig benstomme..."
Utan tvekan kom svaret än en gång:
"Han är tjock!"
Tablå än en gång.
Sen den dagen blev han regelbundet kammad, och även nedbantad en smula
.
Besöket glömmer jag aldrig.
Vetrinären, som kan var en smula brysk ibland, är en pärla, det vill jag tillägga!
/amaira.
Minne., Ett vetrinärbesök, katt.
10-11-2004, 10:16
