Livet, Varför ska det vara så jobbigt ibland Alternativ

[amaira]

Ja, här kommer ett lass kramar och lite tröst till .
Tänker på dig! På er.

Du behöver stressa ner och tänka på dig själv - och så händer allt på en gång, sånt som inte kan få en enda människa att "stressa ner" utan tvärtom. Livet är verkligen svårt ibland!!! *cyber-kramar om*

Hur ska du orka?

Ja, hur orkar man? Mitt (svårföljda) råd är, att ta en dag i taget.
Försöker man bära hela framtiden på sina axlar på en gång, blir bördan så tung så man lätt känner att man stupar.

Delar man upp det i dagar, timmar, kanske sekunder emellanåt, så går det. Kanske är det därför som människor klarar mycket mer än de tror?
För att det ändå inte går att leva mer än en sekund och minut i taget...

Om man är van att leva med kontroll över tillvaron, blir det här extra svårt, när livet tvingar en att släppa kontrollen. Det är ofta mycket skrämmande, och så läggs rädslan ovanpå den andra bördan av sorg och hjälplöshet.


Du får många kloka, tröstande och varma ord här, ändå tror jag att det som kanske kan vara dig till mest hjälp, är att fortsätta skriva här!!!

Känn för guds skull bara inte att du "gnäller" eller "klagar" för mycket, fortsätt skriv! Igen, och igen och igen!!! Ut med det bara!!! Det är livsviktigt!

Jag lyssnar, med värme.

Kram/amaira.

[Ewa L]

Håller med Amairas (och många andras) kloka ord.

Ofattbart hur mycket elände som kan komma på en och samma gång!
Sök hjälp och stöd överallt där du kan få det, ex.vis här. Både hjälp i form av stöttor och uppmuntrande tillrop, men också i den form du själv är inne på vad gäller det praktiska; trädgård, snöskottning etc.
Och dela upp problemen i små, små bitar. Försök inte ta in hela biten på en gång och hitta lösningar. En liten, liten bit i taget så går det.
Se också till att du själv verkligen får tillräckligt med sömn och även så mycket vaken vila som möjligt. Ex.vis i form av lugna skogspromenader för att rensa själen och hjärnan.

[Lena i Torslanda]

Det är jobbigt när man drabbas av livet - vi är nog många här som är i den åldern när föräldrarnas hälsa sviktar och de behöver mkt hjälp. Skuldkänslorna hopar sig för att man inte hinner och orkar med allt. När dessutom egen sjukdom lägger sig ovanpå som ett extra gissel då märker man vad som är viktigt i livet. Det är inte så mänga saker som är viktiga egentligen när det kommer till kritan. Hoppas att du och din man hittar möjligheter att prioritera så tillvaron blir lite lättare.

[tomba]

beklagar verkligen det ni går igenom, vi har lite liknande situationer du och jag. Det som har hjälpt mej är bön,(Psalm 145:16-19) och att göra en prioriteringslista. Kämpa på

[kryddan]

Du får en dikt av mig. En av mina favoriter. av Märta Tikkanen

"När marken gungar
tar jag små steg
nästan alldeles
omärkliga
så kanske jag kan
hålla balansen

När sekunderna
stockar sej
och sedan kommer störtande över mej
alla på engång
är jag mycket sträng mot dem
det måste jag vara
En och en, en och en
får de tillstånd att passera mej
och de oändliga timmarna
tills det är morgon

När sidor och stycken
och meningar
verkar ogenomträngliga'tar jag orden
ett efter ett
och håller länge upp dem mot lampan
så de blir
genomskinliga

Sen samlar jag ihop
de alldeles små resterna
av mitt mod
och viskar tyst
men bara till dem
som har örat helt nära marken
och som kryper fram
som jag"


Var rädd om dig - en sekund i taget!

[Tesa]

Men kära hjärtanes.....

..men jag tycker nog att din bror skall få ta hand om MYCKET om han är frisk och kry....om du tar på dig för mycket så rasar du helt och det är ingen betjänt av....
...Var rädd om dig nu...
Kramar

[Inga från Närke]

Tack snälla ni för stödet.
Skall berätta att min mamma är hemma igen det var njursten och det gick bra men innan man fick reda på detta och allt man skulle tänka på.
Min pappa är hjärtsjuk och jag förstod att han inte fick med sin medecin men jag ringde till akuten på USÖ och de fixade det till honom. Det är tur att man vet vart man ska ringa. Sedan hämtade min bror honom vid 12,30-tiden så han fick komma hem och sova. Som tur var har han larm så man inte behöver oroa sig. Mamma kom hem vid 15,30-tiden så nu kanske det går bra för dem.
Jo min bror ska på lördag hjälpa mamma och tvätta men just detta med lasarett har han MYCKET svårt för tyvärr så detta måste jag ta.
Min sambo kommer förmodligen hem imorgon fredag men sedan gäller det att få honom att ta det lugnt.
Som någon skrev så hör vi till den generationen att om vi inte sköter vårt jobb till 150 % så rasar hela företaget samman där vi är anställda men vi måste ändra detta tankesätt men det kommer att bli svårt.
Vi har pratat om att jag ska gå ner från heltid till 50-60% men det tar emot just nu också eftersom min sambo kommer att vara sjukskriven länge och vi har ett stort hus som kostar pengar. Men vi får titta över detta vad vi kan göra. För att sälja och flytta till någon lägenhet tror jag inte skulle vara så bra för min sambos skull eftersom musiken är en del av hans liv. Spelar själv orgel och gitarr, det blir ju lite svårt om men skulle hyra lägenhet.
Vi får se hur det går.
Tack än en gång för ert stöd och till dig
"Kryddan" tack för dikten jag har skrivit ut den och kommer att sätta den på kylskåpsdörren, och till dig
"Tomba" så menar du väl men tyvärr är det inte vår väg detta med bön.
Ni som har föreslagit handarbeten m.m. tyvärr så har jag gjort det så mycket i mina dagar så mina handleder stoppar inte för detta men jag ska försöka att läsa lite mera än jag har gjort, men eftersom man jobbat och jobbat har det inte funnits i planeringen men jag måste få in det nu.
TACK ÄN EN GÅNG / Inga

[Tesa]

Vad skönt att det inte var nån fara med din mamma....hoppas att du får det lite lugnare nu då och slipper fler såna överraskningar...