Får du beröm? Alternativ

[Bettson]

Jag har nog tyvärr den erfarenheten att män och kvinnor ser olika saker när det gället städning.
Männen i min familj städar fortare än vad jag gör. Jag städar noggrannare.
Saker som jag ser som nödvändiga att göra lägger inte mina karlar märke till.
I svunnen tid innan jag lyckats påverka min familj att se lite annorlunda så blev det mest så att jag städade själv eftersom ingen annan tyckte det var nödvändigt att städa.

Det var alltså inte frågan om att de tyckte jag skulle göra allt själv utan att de inte insåg vad som behövde göras. Tilläggas kan att jag inte är pedant.

i min generation är det nog ett ganska vanligt fenomen.

Men ack vad karlarna går miste om. Tänka sig. Om lilla gubben helt plötsligt hade torkat köksluckorna frivilligt en fredag eller städat toan ordentligt vilka pluspoäng. Inte så mycket för att jobbet blev gjort utan mera att han ser det finns mycket att göra och du är inte ensam.

Jag hörde en karl på radio säga en gång att torka köksluckorna och städa badrummet är det bästa förspel man kan ha. Om alla karlar visste vilket pluspoäng det ger så skulle Sverige ha världen renaste köksluckor och badrum.

Det kan nog ligga en viss sanning i det. Men egenligen vänder jag mig mot uttrycket hjälpa till. Jag föredrar hjälpas åt.

[*Felix matte*]

Fattar inte detta med att kvinnor fortfarande anser sej behöva ta hand om hushållsarbetet!
Jag är 54 år och har mycket äldre syskon...redan för dom var det självklart och är fortfarande att man tar lika mycket ansvar för hushållet oavsett om man är man eller kvinna!
Vi kanske är utomjordingar då i min släkt...men dom män jag levt med har också som en självklar sak tagit hand om hushållet...

Inte är ni utomjordingar
Precis så har vi också haft det i alla år.
Jag har sju äldre syskon och också i deras hem är det lika självklart att bägge tar ansvar för barn och hushåll.

Men... min pappa som var född 1903... han bytte inte blöjor och inte skötte han heller om tvätt eller städning. Han tillhörde den generationen där man gjorde skillnad på mans - och kvinnojobb.

[Tesa]

Eftersom jag sköter i stort sett hela mitt 6 personers hushåll själv så ger jag inte gubben ett dugg kredit när han gör nåt här....möjligen låter jag bli att himla med ögonen och vara ironisk..
Vi har den gamla uppdelningen av arbetet här..men jag tycker oftare att jag är i "hans" värld och rotar än han är i min...därav min inställning...ÄR DET NÅN som skall ha kredit så är det JAG!!! För jag gör ett sjuhelsikes jobb!!
Ungarna gör det jag ber dom om utan allt för mycket knot...DOM däremot får ros när dom gör nåt bra....men jag ställer krav också...

(att vi har så gammaldags uppdelning är delvis mitt eget val...plus att det faktiskt är så på en bondgård..nån måste sköta marktjänsten när den andra sitter på traktorn hela dan....nästan dygnet runt periodvis)

[amaira]

Lite intressant, tycker jag, hur många olika associationer ordet "ge credit" ger upphov till...

Allt från "gulla med" till "visa uppskattning".
Det är en ganska lång skala där emellan, är det inte?


Håkan själv skrev:

Ger du din partner, tjej eller kille credit eller beröm? Men det är inte beröm jag menar, alla i ett hushåll skulle kunna hjälpa till på sitt sätt, utan mer en känsla, känslan att höra ihop som gör att man visar uppskattning med något vi kan kalla credit

Kanske något att tänka på?

Det måste finnas lika många olika sätt att visa sin "credit", som det finns relationer. Det som är rätt för några, skulle kanske aldrig vara det för några andra.


Men är det inte lätt hänt, att knata på i sina gamla ulltofflor, och ta för givet att allt som man verkligen uppskattar, bara är självklart?

Människor är inte tankeläsare, inte ens ens närmaste kära!!!

Och ... om det nu är så att man verkligen inte har någon credit att ge, för att man inte kan finna någon orsak... Vad gör man då där???

I vårt samhälle idag, finns ändå en viss valfrihet. Det är ett stort svek, både mot partnern, men också mot sig själv, att binda upp sig vid någon man inte kan uppskatta!
Och är man missnöjd med något, är det då inte ens eget ansvar att vara tydlig med VAD det är man är missnöjd med?
Om det inte går att förändra, kan man ändå kräva att bli LYSSNAD på! Och mest av allt, kanske - lyssna på sig själv! - och ge SIG SJÄLV credit, från hjärtat.


Varken relationer eller livet är lätta saker att vara i. Och de har i sig själva återkommande inbyggda perioder av bättre och sämre, enklare och svårare.



Men så en dag ... händer kanske en katastrof. Någon som står en nära, dör. Och så står man där, ensam, med alla orden som man önskade att man sagt...

Med all credit inom sig, som man önskade att man sett och gett uttryck för.

/filosof-amaira

[amaira]

En rolig historia som jag tycker passar i sammanhanget:


- Albert, älskar du mig fortfarande?

- Men Märta! Det sa jag ju när vi gifte oss för fyrtio år sedan! Om det blir
någon ändring så säger jag det.

[netaave]

Vi har olika ansvarsområden, jag fixar mat, handlar, plockar upp inför städ, dammar och tar hand om ren tvätt, medans han ska diska, tvätta, dammsuga och göra annat som inte mina knän klarar.

Mat finns alltid hemma och mat finns också på bordet varje dag, inte ligger det särskilt mycket grejer framme.
Disk är det däremot alltid ofta får jag diska för att kunna laga mat. Tjata om att saker jag behöver verkligen kommer att tvättas till det tillfället, och damm i hörnen tills jag river i.

Han är hemma och jag jobbar.

Nej jag ger aldrig nån credit.

[Sommartorparn]

Är det nån som kan förklara vad dom två sista omröstningsalternativen har med själva omröstningsfrågan att göra? Ser ingen koppling. Finns det någonting underförstått här som jag inte ser?

[amaira]

Är det nån som kan förklara vad dom två sista omröstningsalternativen har med själva omröstningsfrågan att göra? Ser ingen koppling. Finns det någonting underförstått här som jag inte ser?

Underförstått?
Ganska klart och tydligt, tycker jag. Men hur förklara det på ett bättre sätt?

Kommer bara att tänka på talesättet:

Vill du ha rätt, eller vill du vara lycklig?

vilket jag antar låter lika "luddigt" .
Men det ligger så oerhört mycket i det!

Ibland hamnar man i låsta positioner, och så börjar man "slåss för sin rätt". Utan att själv vara medveten om vilka underliggande behov som man egentligen försöker komma tillrätta med. Behov som oftast handlar om något helt annat än det man "slåss" för.

Är man "med" eller "mot" varandra, är ett annat sätt att säga det på. Kan låta konstigt, om man är MED någon i en relation, men tyvärr ett ganska vanligt förhållningssätt i relationer.


Den sista frågan

Har du blandat ihop allting och känner dig helt låst?

är egentligen densamma som den ovan, med den skillnaden att man blivit medveten om sitt förhållningssätt.

Så tolkar jag frågorna.

Kramisar/amaira.

[Sommartorparn]

Med andra ord, att berömma sin partner innebär att man viker sig, ????? Betyder det att beröm är en slags prestigeförlust?
Konstig logik tycker jag.

OK, jag tycker att det är självklart att se sin partner som en motpart. Om jag inte gjorde det skulle det inte heller vara motiverat att berömma. Men betyder det att jag inte "viker en tum". Viker från vadå? Och närdå och varför? Det finns väl många situationer där man inte vill vika en tum. Principer som är viktiga för en och som man inte kan tumma på. Sådana situationer kan man inte lösa genom att berömma eller inte berömma. Snarare är det väl så att när man lever tillsammans måste man acceptera och respektera varandras olikheter, att man faktiskt inte behöver fungera som en enda organism utan att man är motparter.

[amaira]

Med andra ord, att berömma sin partner innebär att man viker sig, ????? Betyder det att beröm är en slags prestigeförlust?
Konstig logik tycker jag.

OK, jag tycker att det är självklart att se sin partner som en motpart. Om jag inte gjorde det skulle det inte heller vara motiverat att berömma. Men betyder det att jag inte "viker en tum". Viker från vadå? Och närdå och varför? Det finns väl många situationer där man inte vill vika en tum. Principer som är viktiga för en och som man inte kan tumma på. Sådana situationer kan man inte lösa genom att berömma eller inte berömma. Snarare är det väl så att när man lever tillsammans måste man acceptera och respektera varandras olikheter, att man faktiskt inte behöver fungera som en enda organism utan att man är motparter.

Ja precis...

Sorry, jag kan inte svara. *hur hamnade jag i den här diskussionen, har bestämt tagit mig vatten över huvudet*

Kram från en svarslös amaira .

[Sommartorparn]

Sorry, jag kan inte svara. *hur hamnade jag i den här diskussionen, har bestämt tagit mig vatten över huvudet*

Kram från en svarslös amaira .

Ingen fara. Inte ska du behöva förklara frågorna i en omröstning som någon annan hittat på.

Men jag är fortfarande konfunderad och nyfiken över hur han tänkte som formulerade frågorna.