Till Agger om dandies
Jag har haft en dandie, det var för länge sen, 1975. Jag importerade honom från England.
Rasen har samma problem som alla raser med långa ryggar och korta ben och bör inte gå i trappor. Om jag minns rätt hade de nått genetiskt problem med sina ögon - men det kanske har rättat till sig. Ögonen är ju förhållandevis stora, liksom huvudet.
http://home.swipnet.se/dandieclub/Dandie.pdf Det tilltalande utseendet friserar man fram och friserar man dom inte ser de ut som vilken annan ovårdad jycke som helst.
Det är en utpräglad terrier till temperamentet. Är man inte hundvan bör man läsa på vad terrier är för nått, så man vet vad man ger sig in på. (Jag älskar terriertypen, bör jag kanske tillägga, och har haft många.) Men många terriervarianter har det förledande charmiga utseendet som man faller för: små rufsiga hundar så man bara smälter. Och som valpar borde de ha varningstriangel stämplade i rumpan. Men det är inga leksakshundar och med det menar jag att de är inte så lätta att hantera.
Det finns många andra små lurviga hundraser, som också är exklusiva (om det är det man söker) men som är lättare att hantera. En mycket trevlig ras är den som vi ofta ser här på forumet, som Felix matte har: bichon frisé
http://www.bichonfrise.se/foto.2.htmAndra lurviga typer:
(om man inte är intresserad av utställningar kan man mycket väl klippa ner hundar som man tycker är alltför pälsiga, även om uppfödare tycker att det är helgerån - men ska man skita i)
coton de Tuléar,
http://home.swipnet.se/coton/havanais
http://www.hemsida.net/havanais/bolognese:
http://home.swipnet.se/bolognese/Min dandie var en hanhund och han var totalt hopplös med tikar. Jag har aldrig varit med om nått liknande. Han smet så fort han fick en chans och var "ute på bygden", han red på allt som rörde sig.
En tidig vårvinter då åkrarna i Skåne fortfarande var frusna var han borta i tre dygn. Jag var förtvivlad. Jag efterlyste honom överallt hos polisen, i lokalradion, i affärer, i tullen, i tidningar, hos läkemedelsföretag ja, vad man kan tänka sig. Han hittades av en slump tre dygn senare av en familj i ett dike, TRE mil hemifrån, familjen trodde först att han var död. Han var totalt utmattad i brist på mat och vatten, han hade sprungit så att tassarna var alldeles blodiga och han var stel av köld. Jag var överlycklig.
Efter ett par dagar hade den lille tjejtjusaren piggnat till. Det gick obegripligt snabbt. Men så hände det igen. Han smet. Nu blev jag både arg och lessen. Och kände mig urdum att behöva sätta igång cirkusen igen - folk trodde inte jag var klok som inte kunde hålla reda på min jycke. Men han var hal som en ål och slug, han hoppade ut genom ett fönster när jag skulle slänga ut en påse med sopor - köksdörren vågade jag ju inte öppna i onödan. Denna gången slutade inte smitningen lyckligt. Han hittades några dagar senare överkörd, två mil från hemmet.
Av alla de olika hundraser jag har haft under över de fyrtio år som hundägare - var nog denne lille krabaten den jobbigaste.
Dagens Djurbild., Katt, hund, gris, häst, ko, kanin, mm.
07-03-2005, 11:57
Håller för fullt på och besöker olika kennlar. En flat ska det bli! 
