Det har nog att göra med mitt skrivbord egentligen. Axlarna håller inte för att sitta på det moderna sättet framåtlutad med underarmarna liggande på bordet. Jag sitter mera ungeför som om jag hade tangentbordet i knät.
Sedan är det vanan. Man tittar ju nästan aldrig på vad man skriver, känner i kroppen när man skriver fel liksom. Tittar ju bara i manuskriptet och på skämen när man känner att man gjort bort sig.
Då har det ganska stor betydelse att man alltid sitter likadant att känslan i tangentbordet är densamma osv. Annars så får man sitta som en tennisspelare fast åt andra hållet liksom upp och ner med huvudet hela tiden viliket frestar på nacken och dessutom stör rytmen i skrivandet. Allt tar längre tid för att inte tala om tiden man måste lägga ner på att kontrollera vad man gör.
Helt otänkbart är det att någon (läs familjen) skulle få för sig att ändra höjden på stolen. Vill sitta exakt som jag alltid suttit.
Jag har bara bytt tangentbord två gånger på femton år.Första bordet slet jag ut. Sedan hittade jag ett begagnat jag trivdes med.
Nu trodde jag nog det var brödsmulorna som var problemet men det var nog faktiskt mest häftklammrarma. Sådana där som fastnar i häftapparaten för att sedan ramla ut nästa gång man försöker fixa till det.
Visst skulle man sluta fika vid datorn men det blir liksom inte så. Telefonen ringer hela tiden och man försöker kasta i sig nägot mellan varven. Egentligen skulle man varva ner och bara fika någon annastans men det känns liksom bortkastat när man inga jobbarkompisar har att småsnacka med.
Just det att vänja sig vid att ytterändarna på tangentbordet är känsligare är faktiskt svårt. Det är kanske lättare för de som är lite yngre och aldrig behövt dras med en skrivmaskin.
En sådan har jag tack och lov inte använt de senaste tio åren. Men fingerstyrkan sitter i.
Hur gör man rent tangentbordet, Stavar som en kratta.
05-04-2005, 15:34
.
