Har länge försökt fota "mina" skogsmyror. Men det är inte så lätt

.
Av naturliga skäl har jag vissa "problem" med närbesök i deras stackar

.
Så nu såhär på våren, tänkte jag prova innan de blir så aktiva. Men oj ett sånt myller det var i deras stackar. Solen låg på och det var livat värre, men jag provade ändå.
Sockorna över byxbenen, så jag inte får in dom innanför byxorna i alla fall, och så tappert iväg intill stacken, fast jag hade lågskor.
På en trästubbe som stack upp ur stacken tog jag dessa foton igår.

Dom är riktigt söta ju

!
I vårsolens glans var de dessutom på "gott humör" och en smula "välkomnande nyfikna" (nåja

"fri tolkning").

"Hallå, vem är du?" undrade flera av dem.

Det kröp och krälade lite varstans på mig - men ingen
bet ??? Jag var ju beredd att hoppa därifrån snabbt som ögat, och dansa en krigsdans redan vid första bettet.
Dom verkade faktiskt SNÄLLA!
Så jag samlade ihop allt mitt mod, och satte ner handen ...
I ärlighetens namn tordes jag inte titta

, bara genom kameraögat. Men de bara hälsade snällt, så nu är vi KOMPISAR

!!
Tror ni det håller i sig?
Eftersom jag ändå håller på, tar jag med en utsvulten övervintrad nässelfjäril som funnit mina krokusar, och slurplar ljudligt genom sitt långa sugrör ...

Nåja, nu överdriver jag visst igen. Så bra hör jag inte

. Det är min fantasi som låter värst.

Den är sliten och matt i färgerna, men har ännu en uppgift kvar i livet: Att säkra sommarens nässelfjärilsbestånd

.