Rubrik: Vad jag är glad över..., Kort beskrivning: Lång beskrivning Alternativ

[amaira]

Vad är jag glad över?

Ska det behöva bli en egen tråd?

Japp, det får bli det. Därför att det för mig så starkt hör ihop med "Vad är jag bra på?" Ni vet, den
här tråden, som inte "ville sig"...


Den har väckt många tankar hos mig, tråden som inte ville sig alltså.
Har Kay Pollak så rätt, när han talar om våra svårigheter att kunna ta till oss av våra egna starka sidor?

Är människor så ... "rädda" ???

Jag visste inte det, jag trodde inte det. Jag trodde det "bara var jag" ...

Ja, det är klart, en och annan också, det finns ju människor utan självförtroende. Men alla de som lyckats!!???


Läste nyligen boken om och av Ulla-Carin Lindqvist, Ro utan åror.

Även hon berättar om känslor av rädsla och osäkerhet, av att i djupet av sig själv känna att hon inte räcker till. Innan hon blev sjuk alltså.
Som sjuk konfronterades hon det, och "vann en seger" (min kommentar, inte direkt hennes).

Hon! Den här lyckade trygga kompetenta vackra kvinnan, som så lugnt och perfekt kunde återge nyheter i TV!!! ???
Bar inom sig en övertygelse av att inte duga ...

Herre Gud alltså!! Över mänskligheten! Stackars oss små människobarn! Så blinda över sin egen storhet .


Här tänker jag skriva in några ord av Nelson Mandela, som Kay Pollak har med i sin bok "Att välja Glädje":

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga.

Vår djupaste fruktan är att vi är omåttligt
kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer
oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag som tror mig
vara briljant, storslagen och talangfull?

Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.

Att du leker liten förbättrar inte världen.

Det är ingenting upplyst med att förminska dig,
så att andra inte ska känna sig osäkra
omkring dig.

Vi föddes till att manifestera Guds härlighet
som är i oss.

Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt ljus skina,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra detsamma.

När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår närvaro automatiskt andra.

Jaha, vad är jag glad över då?

Jo, det bottnar ju just i det här, att jag kan se mina egna storheter!!! Att jag törs, att jag kan, att jag klarat.

Samt att jag numera (ofta) automatiskt "förlåter" mig själv för mina dumheter, även direkt i stunden när de sker.

Liksom att jag (ofta) törs och klarar att möta mina svagheter och tillkortakommanden.

Detta är GRUNDEN för ALL min glädje! Grunden som öppnar mina sinnen för LIVET!

Det är mänskligt att vara människa.

Och jag är en MÄNNISKA och jag har RÄTT att vara LYCKLIG!
Det gläder mig.

Ju mindre jag har att dölja och försvara, desto öppnare blir jag automatiskt för det som finns omkring mig. Desto mindre blockeras min syn. (och vad jag känner och vad jag hör!!)
"Sinnen är som fallskärmar, de fungerar bara när de är öppna" (Odla-signatur)

Ja, det här var lite "allmängiltigt" omkring min glädje.


Mer specifikt:

Så är jag så oerhört ödmjukt tacksam och glad, för varje dag som jag får ha i "fred och frihet". I egen inre ro...

Jag är stolt och glad över mig själv, för att jag klarat av att vara konstruktiv, och välja långsiktigt bra lösningar, även när jag mått mycket dåligt och livet varit mycket svårt.

Jag är glad över att vara TRYGG, för jag VET, av egen erfarenhet, att "livet bär" - om jag bara törs "låta det"...

Det handlar inte om vad som händer mig, utan om min inställning till det som händer mig.
Det handlar om förhållningssätt. Och jag är beredd att möta det livet som är mitt, på gott och ont, och förhålla mig "gott" till det.

Den djupa känslan inombords, att jag vet att jag klarar, och att - när jag inte gör det, så bär livet ändå. På slutet kommer jag att dö, och det ordnar sig med det med.


Jag är också så innerligt tacksamt ödmjukt GLAD över mina ärliga, nära, djupa och kärleksfulla relationer till mina närmaste människor.
De är inte självklara!!! Men jag har "klarat det". Ibland "mot alla odds" ...
Och jag älskar dem så oerhört djupt!
Det är jag glad för.

De är grunden för min lycka.


Sen är jag glad för att det är "okej" även att vara ledsen, när jag så är, eller känna mig eländig, när jag så känner mig. Helt enkelt att uppleva mig ha ett "flöde" i mina känslor.


Jag är också glad över att vakna på morgonen och vara glad över en ny dag! Jag är glad över fåglarna som sjunger, att känna frisk luft mot ansiktet, att trädgården spirar, över mina söta möss, och naturen som jag lever intill och så nära.

Jag är sprudlande glad över att jobba med mina bilder på datorn och över att skriva och snart snart snart få göra hemsidor (åh det går så sakta på kursen *otålig*).

Jag är glad över att kunna må bra, ända inifrån magen, och jag är lycklig över att ha intressen som jag brinner för.

Jag är glad över mitt fotograferande och min kamera som har så många utvecklingsmöjligheter för mig.

Jag är glad över mina fina vänner, och mina givande och intressanta tisdagspromenader med en av dem.

Jag är glad över att kunna se storheten i "det lilla" och i vardagen, mitt "vardagshandikapp" till trots.

Jag är glad över mitt eget inre liv.


Nog kan jag dela upp det i ännu mindre "detaljer", men det här får räcka.

Stor varm kram till er alla fina underbara medmänniskor !

(Joo-å-då!!! Det gäller "dig" med!!! Läser du här, så gäller det dig!)

"Allt kan man ta ifrån människan.
Utom en sak - den yttersta friheten
att välja förhållningssätt
till det som livet för med sig.

Ur: "Livet måste ha mening" av Viktor Frankl som överlevde Auschwitz.