Egentligen vet jo jag svaret på den frågan själv:jag måste lugnt säga ifrån att jag inte längre finner mig i att vara hennes avlastningsplats för allt skit i hennes liv:och det är MYCKET skit!
Livet är trots allt så full av allt möjligt underbart bara man är villig att se detta,speciellt i sin vardag i alla små sakerna och händelserna
När jag nu varit sjuk länge så har jag fått uppleva så mycket kärlek av mina vänner barn och grannar
Men denne min väninna kommer bara med skit och jag går nästan under när vi pratas vid för det mesta gråter jag efteråt.
Jag har kommit på att tyvärr så når jag inte till henne hjärta hur jag än försöker
Och ändå älskar jag min väninna och tycker oerhört synd om henne som ser allting så djupt svart .
Vad göra med en vän, som bara ser ALLT i svart?
14-04-2005, 14:50
