Dvärgkaffebusken hade stannat i tillväxten och de minsta plantorna fick göra akrobattrick för att få ljus, så idag har jag särat på de femton plantor som delade nio kvadratcentimeter (varför måste plantskolorna så fröna så tätt och så många?) och gett dem lite mer utrymme i två krukor. Rötter tycks trivas i varandras sällskap, varenda gång man ger dem en stor fin kruka med färsk jord att sprida sig i går de ändå och snor sig tätt om varandra. Eller är det inte alls kärlek och separationsångest det är fråga om utan kallblodiga försök att ta kål på konkurrenterna?
Har ni några intressanta knep för att få omskolade krukväxter att finna sig tillrätta i ny miljö?
|