jag vill ha barn, men inte han Alternativ

[Rossi]

Det är 25% chans att bli med barn genom IVF-behandling (provrörsbefruktning). Spermadonation är inte ett alternativ rent resultatmässigt eftersom det ju blir IVF-behandling ändå. Såvida du inte menar att hon skulle hoppa i säng med en annan man....

Så det är faktiskt inte så lätt att få barn även om man får assisterad hjälp.

[pejori]

Anser inte det vara samma sak.

Jag vill inte provocera nu utan försöker bara förstå.

Om han inte VILL skaffa barn så ska hon lämna honom men om han inte KAN få barn så ska hon stanna kvar?

tror att om han inte KAN få barn, så hade han nog talat om det lite tidigare än nu.
då hade hon kunnat välja att stanna eller gå, innan dom köpte huset
genom att INTE tala om sin ståndpunkt, när hon fört barn på tal, har han fört henne bakom ljuset
det är inte en kille jag skulle sattsa på.
om han inte kan vara ärlid med så viktiga saker, vad kan han undanhålla mer?

[Christoffer]

Om han inte KAN få barn, då kan man ju alltid adoptera.

En lärare jag hade i psykologi fick sitt första barn när han var 52 eller om det var 53, för han tyckte att han inte kände sig mogen att
skaffa ett barn innan.

Jag hade i alla fall inte kunnat respektera en tjej om hon hade gjort
så som du beskriver, undanhållit vad man känner.
Ärlighet är den stora ingrediensen i ett förhållande.

[TeliaNet]

nu kommer jag här med en grotesk åtgärd...
jag antar att ni gängat och ni använt preventivmedel?
skippa dem så blir du på tjocken, så enkelt är det.
gör små hål i kondomen!
inte så ärligt, men när du väl är med barn så tror jag innnerst inne att han också blir glad och vill ha barn.

[mamamaggan]

Att skaffa barn är det viktigaste beslutet man tar i sitt liv. Vi kan ju inte veta varför han inte vill ha barn men om han fortsätter att förneka dig att få barn även när/om han inser hur viktigt det är för dig så säger nog jag som de andra: lämna honom.

Barn är meningen med livet vet jag nu. När min man och jag träffades var jag tveksam, samtidigt som jag visste att skulle jag skaffa barn, skulle det vara med honom. Min tveksamhet berodde nog egentligen på att jag inte kände mig mogen för ett så stort beslut.

När vi väl bestämde oss efter att ha bott ihop ett par år så kunde jag inte bi gravid utan hjälp. Jag genomgick hormonbehandling och är numera lycklig mamma till två vuxna söner som jag älskar över allt i hela världen.

Så för din egen skull , prata med honom och som sagt var, förstår han dig inte så finns det bara en sak att göra. Tyvärr.

[mamamaggan]

Rossi , förstår vad du menar. Det är inte alltid så enkelt att " skaffa" barn. I stort sett alla tror väl att det fixar sig nog.

Men , det går nog alltid att hitta ett sätt att skaffa barn som man kan "leva med" tror/hoppas jag. Se bara på de homosexuella.

När vi fick veta att jag nog inte skulle kunna få barn så pratade vi igenom situationen och kom fram till att på ett eller annat sätt bara skulle vi skaffa barn. Nu hade jag sådan tur att jag träffade en läkare som förstod vad det var för fel och till slut kunde jag själv föda våra barn.

[Gossen Ruda]

Har läst om ett annat par där han absolut inte ville ha barn men hon ville. På eget bevåg slutade hon med p-pillren och blev gravid. Han drog direkt när han upptäckte vad som var på gång. Också ett sätt att lösa problemet.

[smulan76]

Jag funderar på det TeliaNet skriver. "skippa preventivmedel och du blir på tjocken". Har aldrig använt det och jag har inte lyckats än (och JA jag har partner). Jag känner igen mig. Snart 30, killen sa också att han ville. Men jag resonerar så här. Sker det så sker det, men det kanske är det som är felet./smulan76

[Rossi]

Rossi , förstår vad du menar. Det är inte alltid så enkelt att " skaffa" barn. I stort sett alla tror väl att det fixar sig nog.

Men , det går nog alltid att hitta ett sätt att skaffa barn som man kan "leva med" tror/hoppas jag. Se bara på de homosexuella.

När vi fick veta att jag nog inte skulle kunna få barn så pratade vi igenom situationen och kom fram till att på ett eller annat sätt bara skulle vi skaffa barn. Nu hade jag sådan tur att jag träffade en läkare som förstod vad det var för fel och till slut kunde jag själv föda våra barn.

Vad bra att det fixade sig för er! Tyvärr gjorde det inte det för oss. Har gått igenom tre IVF-försök utan resultat. Vi bestämde oss från början att fler försök skulle vi inte göra - de är väldigt krävande.

[Christoffer]

En viktig grej att tänka på när man skaffar barn, är att man ska tänka efter om man skulle kunna uppfostra ett/flera barn ENSAM.

[gammelnalle]

Rossi , förstår vad du menar. Det är inte alltid så enkelt att " skaffa" barn. I stort sett alla tror väl att det fixar sig nog.

Men , det går nog alltid att hitta ett sätt att skaffa barn som man kan "leva med" tror/hoppas jag. Se bara på de homosexuella.

När vi fick veta att jag nog inte skulle kunna få barn så pratade vi igenom situationen och kom fram till att på ett eller annat sätt bara skulle vi skaffa barn.  Nu hade jag sådan tur att jag träffade en läkare som förstod vad det var för fel och till slut kunde jag själv föda våra barn.

Vad bra att det fixade sig för er! Tyvärr gjorde det inte det för oss. Har gått igenom tre IVF-försök utan resultat. Vi bestämde oss från början att fler försök skulle vi inte göra - de är väldigt krävande.

IVF ??? Inte vill (bli) föräldrar??? förmodligen INTE...


men jag vet INTE vad det betyder..... hoppas att jag INTE trampar nån på tårna..

[Rossi]

IVF står för in vitro fertilisering, d.v.s. det vi i dagligt tal kallar för provrörsbefruktning. Motsats till in vivo fertilisering.

Vill du veta mer så kan du PM:a mig så ska du få en detaljrik beskrivning av hur behandlingen går till.

[gammelnalle]

Tack Rossi, men jag fattar ändå inte förkortningarna... dock din förklaring....

hoppas att allt löser sig för ER.

[mamamaggan]

Kan förstå att du inte vill gå igenom fler försök med allt vad det innebär Rossi. Själv har jag varit gravid fyra ggr men bara lyckats gå hela tiden ut två ggr.

Dessutom all den smärta det medför varje månad när man förstår att man inte är med barn. Många tårar blev det , inte bara från mig.

Hoppas att ni har försonats med er situation och att ni kan glädjas åt mycket annat här i livet .

[Rossi]

I = in V = vitro = fertilisering

In vitro = i glas - utanför kroppen
In vivo = i livet - i kroppen

och fertilisering - ja, det förstod du nog.

In vitro fertilisering är alltså en befruktning som sker utanför kroppen, i ett provrör (fast faktiskt sker det inte i ett provrör).

Om man inte kan få barn på naturlig väg så plockar man ut ett ägg och för samman det och en spermie i ett kärl (provrör). Då sker alltså befruktningen inte in vivo - i kroppen - utan in vitro - utanför kroppen.

Det befruktade ägget förs sedan in i kvinnan för att förhoppningsvis fästa och resultera i en graviditet.

Vi har för övrigt bestämt oss för att leva tillsammans utan barn. Det är några år sedan det beslutet fattades.

Jag hade kunnat bli gravid med en annan man men lämnar inte den jag har. Jag älskar honom som han är.

[Sia]

knivigt läge. Den stora frågan är förstås om hanär övertygad om att han överhuvudtaget inte vill ha barn eller om han bara inte känner sig redo än. Om han inte känner sig redo tycker jag att du ska respektera detta och ge honom lite tid. Förklara att det är något som du vill och kanske ska du påminna om att vi tjejer ju inte kan vänta hur länge som helst. Sedan kan ni ju bestämma att ni pratar om det ingen om någon månad. Det är ju faktiskt inte panik för din del än. Vill han tex ut och resa först, båtluffa en månad i karibien eller vad det nu är för ideer han vill förverkliga om han bara vill vänta lite, då kan ni ju faktiskt vänta ett eller två år utan någon särskild fara alls. Men du måste göra klart för honom att du ärligt vill veta om han bestämts sig för att det aldrig ska bli några barn eller om det bara är "inte riktigt än". Ett trix kanju vara att försöka få honom att knyta an till någon liten bebis i bekantskapskretensom ni kan ta hand om lite då och då. Då kanske bebiskänslan smyger sig på. Men du,lova för allt i världen inte ut er som barnvakt till typ sju ungar i olika åldrar på samma gång för en hel helg eller nåt sånt ...då kan effekten bli motsatt .
Själv vill jag ha barn och min sambo har tagit upp det några gånger också men situationen är lite omvänd här. Kan bero på att han är ca 10 år äldre än mig. Jag vet inte riktigt om jag är redo. Så svårt att veta, och så enormt stort ansvar. Vi väntar nog nåt tag till iallafall, ska ta mig en ny funderare framåt höstkanten...

Hoppas det löser sig. Vet han att han verkligen inte vill ha barn alls då får du ju respektera det och sedan får du ju fundera igenom vad som är viktigast för dig och kanske ta en liten timeout för att fundera detta. Att ställa ulitmatum, pressa eller lura någon till att bli förälder, det avråder jag iallafall bestämt ifrån. Taskigt mot barnen.

[Bettson]

Jag förstår inte riktigt.

Ena parten vill ha barn andra inte.

Vore det jag så skulle jag faktiskt vilja ha svar på frågan Varför han inte vill ha barn.

Är han inte säker på förhållandet?

Är han inte säker på att han klarar av att bli en bra förälder?
Är det inte rätt tid (karriär?)
VIll han rasta av sig med lite äventyr först, kanske resor av äventyrskaraktär som man inte deltar i om man är familjeförsörjare.?

Har han inte haft kontakt med barn i som omgivning så att han blivit sugen?

Är han kanske inte så förändringsbenägen så att etablera ett förhållande , flytta ihop för att sedan skaffa hus är lite för mycket på en gång? Han kanske bara behöver lite längre tid.

Ja det är en del av många möjligheter till att han inte vill.

Ta och prata med honom om varför och låt honom själv formulera sig. Ta gott om tid och tänk på att om man vill veta de verkliga svaren så ska man inte fråga i "konfliktläge".

Först när du vet hans svar så kan du börja ställa frågor till dig själv som du verkligen kan svara på.

Lycka till och tänk på att efter regn kommer solsken

[Rossi]

Kan förstå att du inte vill gå igenom fler försök med allt vad det innebär Rossi. Själv har jag varit gravid fyra ggr men bara lyckats gå hela tiden ut två ggr.

Dessutom all den smärta det medför varje månad när man förstår att man inte är med barn. Många tårar blev det , inte bara från mig.

Hoppas att ni har försonats med er situation och att ni kan glädjas åt mycket annat här i livet .

Tack!

Jag blev gravid på sista försöket men det resulterade i missfall.

Jodå, vi har accepterat ödet och uppskattar allt annat som vi har istället. Vi gräver inte ner oss men jag tror nog att det "stör" min man mer än mig. Om man nu kan jämföra känslor på det sättet.

Visst kan man tänka på framtiden och ålderdomen och "vem kommer att ta hand om mig" men bara för att man har barn så är det ju ingen garanti för att de kommer att vara tillhands när det är så dags.

Annars får man dra fördelar av situationen istället och se positivt på det hela. (Även om det inte var så man hade velat ha det från början.)

[Kathy]

Och hur fasen kan man tycka att det är en egoistisk handling att skaffa barn?

Usch, vilken svår sits du sitter i.
Jag tror inte han medvetet har lurat dig på något sätt, utan han kanske helt enkelt inte känner sig mogen för barn än.
Det viktiga är att ni sätter er tillsammans och pratar igenom det här. Då gäller det för dig att vara tydlig med vad du vill och vart du står och hur du har tänkt dig. Låt inte dig nöjas med ett "ja, jag vill ha barn - sen" för det blir aldrig bra.
Vad händer om "sen" aldrig kommer och det är försent för dig att bli mamma? Han måste vara ärlig emot dig så att du har en ärlig chans att välja vilken väg du vill gå.

Och, ja, jag tycker att det är en egoistisk handling att skaffa barn.
Och detta inte i någon negativ bemärkelse.
Jag menar, finns det något mer fantastiskt sätt att ge sig själv evigt liv, se en del av sig själv leva vidare i någon annan?

[Annie-72]

Hej vännen!!! Så jag känner med dig. Jag har upplevt precis detsamma, det skulle ha kunnat varit jag som skrev detta för fem år sedan.. Jag träffade åxå min gubbe via Internet. Han hade då två grabbs från tidigare äktenskap och ville egentligen inte ha flera även om han förstod min längtan efter barn.
Idag har även jag två söner( 10mån + snart en fyraåring). Turerna många med diskussion huruvida vårt förhållande var värt att satsa på. Kan idag säga att mina krav var helt klart rätt.. men som somliga skrev man tar åxå på sig ett extra stort ansvar. Ca 90% av barnens omsorg ges av mig.

Maila gärna, detta blir annars för privat för diskussion här...