Rapport från en naturträdgård, 'husdjur' i trädgården Alternativ

[Viveka]

Rosorna på min ö i stora dammen blev inte beskurna i rätt tid i år heller. När jag kom ut på ön, sista april, hade 'min' gräsandhona redan lagt sig på ägg. Det var bara att be om ursäkt och dra sig tillbaka.

Jag har haft ett återkommande gräsandpar i flera år nu, som kommer varje vår och höst. I början parade de sig bara i min damm och drog sedan vidare, men förra året häckade de för första gången. Tyvärr bestämde de sig för att ön var bästa platsen, med påföljd att jag blir avstängd från den nästan hela maj månad.

I år var det förresten två par och en extra hane, men bara ett par häckade hos mig. Jag har också två par knipor, som kommer varje dag, men de är inte så tama som änderna. de har dessutom förlorat sin häckningsplats, knipholken är i år bebodd av en uggla. Jag får väl skaffa en till nästa år...

Andungarna kläcktes förra lördagen, och jag fick behålla den lilla familjen nästan en vecka. Förra året traskade honan ner till stora sjön med ungarna redan första dagen, i år känner hon sig tydligen tryggare.

När jag äntligen fick tillgång till min ö igen, myllrade sju dunbollar omkring i dammen, medan mamman låg och betade i naten alldeles intill där jag var och jobbade. Hunden låg och sov en meter ifrån henne, de har lärt sig att fredlig samexistens är möjlig. Hela tiden pratade familjen med varandra, ungarna med gälla kvitter, andhonan med djupare kvackningar. Då och då återkallade hon dem till ordningen, när de blev alltför djärva och vidlyftiga.

Trevligare sällskap kan man knappast få under trädgårdsarbetet. Men igår flyttade de alltså ner till stora sjön. Vi ses igen till hösten...

Mindre trevliga gäster är rådjuren, som också brukar få ungar i min skog. I vinter har de varit för hemska, och gett sig på buskar som de aldrig rört tidigare. Särskilt irriterande var några nysatta japanska lönnar, som de inte bara betat ner, utan även omsorgsfullt barkat.

Jag har tvingats kapitulera och sätta rundlar av fårnät runt nästan alla mina överlevande buskar. Inte är det snyggt, men det kostar för mycket annars. Synd att jag inte kom på det innan massakern skedde.

Men trots all irritation förlåter man dem nästan, när man ser två nyfödda rådjurskid leka tafatt på ängen. Även rådjuren är suveränt likgiltiga för både mig och hunden...

Visst är det härligt med natur?