`Det därmed antalet sovrum förbryllar mig lite. Barn skall alltid ha egna men par skall ha samma.
Trots att jag pratar mycket så lyssnar jag konstigt nog bättre. Det jag har kommit fram till med egna slutsatser genom allt jag lyssnat, är ungefär följande.
Nyförälskade: Det räcker men en säng som är 80 cm bred, åtminstone första tre månaderna.
Nykär: Paret investerar i dubbelsäng men ligger ändå väldigt nära, upplever annars något som närmast kan beskrivas som torgskräck.
Ungt par med barn: Sängen kan aldrig bli tillräckligt stor med tanke på alla som vill sova där.
Par med barn som sover själva: Livet har justerat kroppen lite, ryggont, ischias, värkande axlar, slitsamt på jobbet och mcyket i kring sig. Kommentaren när det kommer till att sova,lägg dig på din sänghalva.
Par med utflugna barn: Nu är störd nattsömn snarare regel än undantag.
Förutom att fenomenet snarkning är ofta förekommande, vilket innebär att den som snarkar är dödtrött om dagarna därför att syretilförseln under natten är dålig. Den som inte snarkar är också dödstrött om dagarna för att den inte för sova. Därtill kommer en massa mer eller mindre utpräglade vanor. Den ene vill ha TV på för att somna varför den andre vaknar framåt morgonen av myrornas krig. Någon vill läsa med lampan tänd för att den inte kan sova eller för att den blir väckt. Den andre störs av detta. Sedan skall vi inte tala om begreppet temperatur i sovrummet. Damer i synnerhet i denna ålder upplever sovrummet som för varmt medans deras partner påstår att de håller på att få lunginflammation av låg temperatur och mycket vädring.
Just i denna ålder börjar kvinnorna oftast att tala om att de vill ha eget sovrum. Att de inte har det är pga av att mannen inte vill sova själv.
Kvinnorna säger jag måste få sova, orkar inte med någon som helst erotik vilket jag förmodligen skulle göra om jag fick sova.
Männen vill inte säga något alls, men pressar man dom så grymtar de om att delat sovrum förmodligen skulle innebära slutet på äktenskapet och att det till hundra procent skulle innebära slutet på erotiken.
Sedan har båda en synpunkt till. Vad skulle vänner och bekanta säga?
Jag känner till flera par där man gått något halvvägs. Mannen snarkar.
Frun går då och lägger sig i dubbelsängen för att maken annars påstår sig inte kunna somna. När han sedan ligger där och snarkar så gå hon upp och lägger sig i ett av barnens rum. Varannan vecka när hon inte jobbar så mår hon bra. Kan sova till hon är utsövd. Varannan vecka skall hon upp samtidigt men mannen. Det fattas henne två timmar sömn och när helgen kommer är hon drop-dead.
Varför är dett men gemensamt eller delat sovrum så kontroversiellt?
Undrar en nyfiken Bettson