
En värld jag inte visste fanns, facklitteratur skriven av den tyske skogvaktaren, kompletterat med senaste forskning.
Ju mer man identifierar sig med något desto angelägnare blir vi om att det skall bevaras och motsatsen gäller också, ju mindre vi förstår om vad som sker i vår natur desto mer skada orsakar vi.
Språket är lyriskt, han beskriver hur träden kommunicerar med varandra, hur de skyddar sina barn och hjälper till med sockerlösningar till grannar som inte lyckats så väl med fotosyntesen. Han beskriver trädens kamp om det livsavgörande solljuset och vi får veta vilken strategi aspen har för att växa sig så stor. Han beskriver "gatubarnen" dvs träd planterade i stadsmiljö och deras kamp för överlevnad i en för dem helt främmande miljö.
Språket till trots är detta ingen animism, ett besjälande av träden utan allt bygger på hans egna upplevelser och undersökningar kombinerat med vetenskaplig fakta.
Han låter oss lyssna till trädets klagan när människor planterar slingrande växter runt stam och krona och hur de förtvivlat försöker reparera de skador som okunniga människor åsamkat träden vid felaktig beskärning eller hos ett stympat träd. I en matsked frisk skogsjord finns miljarder liv som samarbetar och nyttjar varandra där alla bidrar till ett sunt ekosystem, långt ifrån de monokulturer av granplantor som planteras efter en skövling.
Han berättar om rödbladiga träd som blivit så populära i planteringar, ett fenomen som orsakas av störningar i ämnesomsättning. I grunden skadade träd som inte överlever länge i naturmiljö.
Trädens sätt att skydda sig mot skadeinsekter är något av det märkligaste jag läst.
Jag är storkonsument av böcker men såhär på årets sista dagar utnämner jag utan tvekan denna bok till "Årets bok" en läsupplevelse som är utan konkurrens.