Som en del kanske vet vid det här laget så har jag börjat samla steklar. Mest började jag för att ingen annat har gjort det på ett tag. Den siste som gjorde det var en som hette Möller, han höll på ungefär vid förra sekelskiftet. Hans samling har dessutom vissa brister, framför allt ur lokaletiketteringssynpunkt. Hur exakt är det exempelvis med fyndplatsen "Skaraborg"? Skådesamling är väl rätt ord i sammanhanget. Trots detta har den stora förtjänster, den innehåller t.ex. en del typexemplar, dvs det djur som en art är beskriven från.
Men förutom vissa smågrupper, främst då parasitsteklar, som varit intressanta för några personer är dagens stekelfauna i Västsverige mycket dåligt känd. Detta försöker jag råda bot på. Tyvärr är det så att dom flesta steklar är inte bestämbara i fält så man måste samla in dom och bestämma i efterhand. Givetvis då uppnålade. Man må tycka vad man vill om detta, det är en nödvändighet.
Till saken. I fredags fångade jag bl.a. ett litet bi i Landvetter. Vid uppnålningen såg jag att det såg lite skumt ut på bakkroppen, något stack ut på vänster sida mellan bakkroppslederna. Jag anade vad det var men konsulterade för säkerhets skull med min mentor, Björn Cederberg på SLU. Han bekräftade att det var en till hälften utkrypen Stylops-hane. Det syns på bilderna nedan.
Stylops-arterna tillhör ordningen Strepsiptera som betyder vridvingar. Ordet kommer av att vingarna vrider sig på döda exemplar i samlingarna och är lite missvisande. Följande gäller för dom svenska arterna som mest lever och parasiterar på olika vildbin.
Hanen har vingar, fast bara ett par. Den flyger med bakvingarna, framvingarna är omvandlade till halterer. Precis som flugor och myggor, fast tvärtom. Honan är vinglös och lämnar inte värddjuret. Det gör däremot hanen som letar upp en hona, han har bra väderkorn med stora antenner. Han parar sig genom att genomborra honans pupphud och kroppsvägg och sprutar spermierna direkt i kroppshåla. Passar bra för där ligger äggen också, äggstockarna är reducerade.
När äggen kläckts kilar dom små snabba larverna ut och lämnar värddjuret i någon blomma. Där väntar dom tills en annan lämplig värd kommer förbi. Dom klättrar upp och följer med till biets bohåla där dom lämnar henne. Sen letar dom upp en bilarv och tränger in i denna och lever av biets kroppsvätska. Den fullbordar sin utveckling strax efter biet kläckts nästa år.
Biet överlever parasiten men oftast blir det sterilt och kan ibland även förändras till utseendet. Biet på min bild är ett Sandbi, släktet Andrena. En hane. Inte stor precis, 8 mm lång. Nålen som ser så tjock ut är bara 0.25 mm.
Bi med bihang, Varning för uppnålat småkryp
13-06-2005, 12:48
