CITAT (Reserv @ 09-08-2005, 23:34)
Dom andra som också frikopplat hjärnan verkade må bra av det också, alla trivdes, skratten var ofta och tårarna rann. det var inga sorgliga tårar, bara glädjetårar som när nån kläckt ur sig nåt rejält skoj. Men visst, det fanns sorgliga stunder i rummet också, det är aldrig roligt när nåt djur eller nära anhörig går bort. Med tårar i ögonen och i hjärtat har jag skickat PM, i hopp om att nån kanske känner när jag lägger den osynliga armen och omfamnar i en varm tröstande kram, förhoppningsvis har jag gett den behövande lite tröst i alla fall. När så stämmningen vart så bra den nånsin vart, den korta lilla tid jag haft i huset, så tycker några att det är osmakligt att hyckla som jag gör. Jag står handfallen, vad har jag gjort, har jag sårat just dom här personerna? Dom citerar mig med ord som från början tillhört ett helt resonemang, en hel mening, en diskussion som hettat inte bara från mitt håll. Jag känner mig sårad och kryper närmare väggen, vill ha nåt att hålla mig vid om jag vacklar till, mina vänner ber mig att fortsätta mingla med dom, kom igen nu då säger dom. Det muntrar upp mig en aning, men skadan är juh redan skedd, i alla rummen och även till tillfälliga besökare så har en osynlig varningsflagg hissats. En varningsflagg som säger att ingen ska lyssna på vad jag säger, tycker eller "låtsas" kunna. Genom att godkänna en varning för den mobbande, förtryckande person några tyckte mig vara, så sanktionerade dom hela aktionen. Vem skulle efter det vilja ha svar av mig om dom frågade nåt? Vem skulle lita på om jag hade kunskap eller om jag bara ville jävlas med dom lite? Jag försökte treva mig fram, men känner hur jag snubblar fram på knäna till slut, "dom få" nafsar mig i hasorna i syfte att göra så mycket skada som möjligt. Dom ger sig inte förrän jag varken har nåt ansikte eller kännetecken. Till slut hittar jag äntligen ensamhetens rum, det är alldeles tomt, tyst, ingen som gläfser och hugger efter mig. Jag sitter där inne och hör alla andra utanför, ilskan brinner i mig, är det så här "dom få" ska få hållas? Hur länge har dom redan fått härja fritt och skada och sargat besökare i huset? Dom har själva ropat på vicevärden om inte andra gjort som dom velat, men är det verkligen rätt som dom gjort? Jag, en ensam person, med en enda ambition, att få vara en av alla andra. Vad har jag att stå emot "dom få" som tror att det är dom som bestämmer i rummen? Ibland hör jag hur mina nyvunna vänner, dom man kunde frikoppla hjärnan med, jag hör dom ropa och fråga hur jag mår. Jag sitter i ensamhetens rum, här inne finns ingen som råder över mina ord, ingen som gläfser och hugger efter mig. En tanke slår mig, tänk om jag skulle vart en självmordsbenägen person, en person som tog åt sig av allt huggande. Hemska tanke, då kanske jag skulle vart död nu, istället sitter jag och kikar i nyckelhålet. jag smygtittar på er, läser era fina lappar ni skickar in under dörren, jag gläds åt att "dom få" inte stulit lyckan ifrån er. Jag sitter i det stora huset, i ensamhetens rum och vågar nästan inte komma ut. Säger jag nåt, vad som helst, så kommer "dom få" att sätta efter mig. Man formulerar ett svar i nåt rum, men innan jag sagt orden ångrar jag mig och drar mig undan. Var är glädjen som infann sig? Var t tog alla förväntningarna vägen, dom man hade när man klev in i rummet med hjärnsläppen? Jag sitter och kikar i nyckelhålet, där får jag i alla fall tycka och tänka vad jag vill, här inne i ensamhetens rum är det jag som bestämmer.
I ovanstående hjärtknipande alster framställer du det som att det snarast är
du - istället för
tomas99 - som är den stackars, stackars, stackars som oförskyllt blivit så ansatt att du skulle kunna tagit livet av dig.
Frågan är om du vid författandet nu också "frikopplat hjärnan".... eller istället utnyttjat den maximalt?
Här följer citat ur den numera lästa tråden som hette typ "Jag slutar på forumet pga Reserv":
CITAT
Reserv Skickat den: 07-08-2005, 18:15
Medlem
Grupp: Medlemmar
Antal inlägg: 1543
Medlemsnummer: 5537
Medlem sedan den
21-04-2005
Att du anser mig likna Birgit Ek tar jag som en komplimang, då jag anser att den kvinnan står för sina åsikter utan att hyckla. Jag kunde inte göra dig till lags och ta bort medlemskapet, men det kan du inte lasta mig för, så är det på odla, det går inte att gå ur bara att undvika att gå in. Jag har aldrig sagt att jag är Odlas partyboy, men inte vart stämmningen på topp den kvällen jag avhöll mig från att skriva (det var inte bara ett par timmar, det vart drygt ett dygn) Att det skulle va´begravningsstämmning om jag slutade på odla är dina ord, min fråga till dig var om det va´det du va´ute efter. Och tydligen så var det juh så. Om du läser "en försvinnande liten del" av det som skrivs på Odla, så får man väl buga då, du verkar va´uppenbart intresserad av mig och allt jag skriver jag känner mig smickrad Jag för min del föraktar hycklare så jag måste ärligt erkänna att jag inte är ett uns bekymrad över varför Tomas99 skrev sitt första inlägg eller varför och om han slutat va´här. Jag står för det jag skriver och mina åsikter är mina, dom står jag också för, vad står du själv för Posse? Mer än att ha häxjakt på mig och Birgit Ek?
---------------------------------------------------------------------
Reserv Skickat den: 07-08-2005, 18:45
Medlem
Grupp: Medlemmar
Antal inlägg: 1543
Medlemsnummer: 5537
Medlem sedan den
21-04-2005
Äsch, varför egentligen bry sig? Varför låter man helt enkelt inte surkartarna få sin vilja igenom, det skulle juh helt klart bli lugnare på småprat om dom inte hade några att käfta med. Den tid jag haft här har varit omväxlande måste jag ju få säga, till största delen mycket positiva upplevelser i alla possitiva människor. Varför slösa bort sista semesterveckan på några grälsjuka fruntimmer? Man fattar inte hur dom orkar, att bara mala på och mala på om samma, samma ideligen. Muntra upp småprat lite själva för en gångs skull istället för att bara sitta där och gnälla på andra
--------------------------------------------------------------------
Reserv Skickat den: 07-08-2005, 19:08
Medlem
Grupp: Medlemmar
Antal inlägg: 1543
Medlemsnummer: 5537
Medlem sedan den
21-04-2005
Bara en liten fråga, vad är det som gör att ni måste dra ner stämmningen i småprat? Känner ni er inte med i gemenskapen? Det är fritt för alla att va´med och ha kul, ingen nämnd och ingen glömd. Vad är det som gör att ni missunnar andra att ha kul? Om ni har nåt personligt emot just mig, ta det via PM i så fall istället för att förpesta atmosfären härinne, jag tycker att ni beter er jävligt egoistiskt båda två.
Jag för min del tycker att det är "jävligt egoistiskt" att "frikoppla hjärnan" och "ha kul" så att andra användare - däribland jag - får all anledning att uppfatta det som otrevligt bemötande, översitteri, mobbning m.m..
Ett stort hus med massa rum, Reserv sitter och filosoferar
10-08-2005, 08:03
*
