CITAT (Felix matte @ 01-09-2005, 09:57)
CITAT (Reserv @ 01-09-2005, 09:50)
Magnolia, jag tycker inte du är för sydländsk, bara human, vem vet Shivas föäldrar kanske inte har några barnbarn och är jätteglada över denna pojke. Och det du beskriver om att klippa banden till halva släkten vid dödsfall är inte så ovanligt och mycket grymt emot barnen som behöver ha kontakterna kvar för att hålla fast vid den bortgångne föräldern.
Har aldrig någonsin varit med om att någon "klippt banden" med släkten om någon dött eller ens vid skilsmässa.
Man är ju släkt oavsett ...
När jag skilde mig för drygt 20 år sedan så tappade tyvärr min dotter kontakten med sin pappas släkt. De hör aldrig av sig för de tyckte att jag var syndabocken och det hade de rätt i men för den skull hade ju inte min dotter skuld i det hela.
Ingen hör av sig utan vi kanske får höra via bekantas bekanta en del om den sidan av släkten som t.ex när min dotters farfar dog.
Kan också sägas att hon inte har kontakt med sin pappa heller fast han bor 9 km härifrån. Hans nya sambo vill inte veta av oss och han orkar inte själv p.g.a. spritproblem också. Min dotter har försökt skapa kontakt men har ej lyckats.
Men hennes barn har en underbara bonusmorfar i min nuvarande sambo så de saknar inte riktiga morfor och min dotter har en bra kompis som även fungerar som pappa då det behövs.
Så detta med att ha kontakt kan vara både på gott och ont.
Har en bror som sitter ungefär i samma sits, blivit nekad till att träffa sina pojkar. Men pojkarna vet att han finns och de träffar farfar o farmor några ggr/år för att min mamma (farmor) tog upp det med mamman, men intresset är inte så stort. Så det finns nog många fall i vårt långa land som är så här.
Känner du inte för att bli pappa och ta det ansvaret (mer än det ekonomiska) så kanske du inte blir någon bra pappa när ni träffas. Detta måste du besluta själv och det är ett jobbigt beslut sedan får du se när barnet börjar fråga sin mamma så kanske det ser annorlunda ut och du kan börja ta kontakt.