Dagens skola - bra eller dålig, finns här några föräldrar/pedagoger Alternativ

[MrNorth]

Det där med att låra barnen hjälpa till hemma varierar nog oerhört.... och pga hur samhället ser ut idag så blir det nog mindr eoch mindre av den varan, tyvärr.

Min mamma var sk "hemmafru" och gick hemma med mig ända tills jag började skolan, vi gjorde ALLTING tillsammans, rensade i trädgården, bakade kakor, lagade mat, städade... det fanns ingenting jag inte fick göra (möjligtvis klippa gräset). Detta var på 80-talet...

Jämför med idag när de flesta ungar ska in på dagis så fort som möjligt för att föräldrarna ska kunna börja jobba så fort det bara går, då när man är hungrig och trött efter att hämtat lillen på dagis på sena eftermiddagen, kanske man inte är så pigg på att låta lillen hjälpa till i köket, utan man vill få fram käket så snabbt det bara går.... samma sak med städa, baka... det klämmer man in under nån ledig timme... att ägna en hel förmiddag åt att baka så att den lille ska få vara med är nog ganska sällsynt idag, just pga stressen och den konstanta tidsbristen.
Barn i köket TAR tid!! Det kan nog alla vara överens om... iaf barn 0-6.
Jag håller med Terri Eriksson som skriver på aftonbladet... hennes artiklar brukar oftast träffa mitt i prick för hur det ser ut för föräldrar idag i samhället...

/Henrik - som vill ställa tillbaka klockan till det glada 80-talet

[Gillan]

Det du skriver Mr.North, är förklaringar på
varför barn inte "får" vara med och "hjälpa till".

Jag har full förståelse för att de flesta barnfamiljer
lider av tidsbrist och jag menade inte att man
måste ta till hela exv "bakdagar".

Men om du skalar potatis kan det väl inte vara
så tidskrävande att att ge en skalare och en potatis till
barnet så att Han/hon kanner att den är MED.
Eller plaska med vattnet när du diskar.Om man
som förälder inte ens klarar av att ge ens så lite av
sin dyrbara tid, ja då ska man absolut fortsätta
göra allting även när de blir tonåringar.
Intresset och nyfikenheten tog föräldern
själv död på för länge sen.

Jag arbetade själv när barnen växte upp (om än
inte heltid).Nog sjutton kunde jag ta mig den tiden
att låta dem vara med och "leka".För det är precis det det
är :- en lek.

Det är inte meningen att det ska vara i rent uppfostrande
syfte även om det indirekt blir så.Det blir en naturlig
del i deras utveckling.Och jag kan ialla fall med stolt-
het säga att mina "barn", när de flyttade hemifrån
vid ganska unga år kunde klara sig själva.
De visste hur man lagar mat, städar, diskar,tvättar och
betalar sina räkningar.Och jag kan säga att jag näst
intill nästan aldrig behövt tjata. Förutom
när det gälde läxläsning och skolarbete då förstårs

[netaave]

Kan du inte kalla personalen till ett elevvårdssamtal och be dom göra en individuell studieplan för din dotter.

Vår 12-åring går i en kommunal skola med montessoriinriktning och där görs sådana för alla elever i årskurs 1,3 och 5.

Då får personalen upp ögonen för vilka som behöver stöd och vilka som behöver extra stimulans.
Detta är något du/ditt barn har rätt till enligt skollagen.
Ett annat alternativ är kanske att flytta upp henne en årskurs.
Försök för en dialog med skolan så ordnar det sig nog.

[MrNorth]

Jag har själv funderat mycket på varför just svenska elever *verkar* vara mycket "sämre" än andra länders barn på exempelvis matematik??

När jag pluggade japanska så fick vi titta på lite matteprov som man hade i den japanska skolan i den s.k. "junior high-school" ... och döm till min förvåning när de uppgifterna var MYCKET svårare än de som man vid samma ålder i sverige fick till sig... Men visst, japan är ett av de länder i världen som ligger längst fram när det gäller teknik och forskning, och man tar förmodligen matematiken på större allvar och ger den mera utrymme....

I sverige känns det som om politikerna är nöjda om 50 % av alla eleverna kan de fyra räknesätten... sen finns det inte resurser till mer... (lite ironiskt men det känns ibland så)

/Henrik

[Åsa, mälardalen ...]

Orsaken till den svenska skolans sämre resultat idag tror jag är att det blir mer och mer som ska dokumenteras och lärarna sitter och fyller i papper istället för att satsa allt på undervisning. Numera uppskattas att ca 30% av lärarnas tid går till pappersarbete som INTE är lektionsförberedelser (bara en sån sak att en elev kommer för sent ofta kan ge upphov till en massa pappersarbete EVK-möten etc. allt måste numera dokumenteras även minsta lilla bråk så skolan har ryggen fri ifall det blir någon inspektion eller om någon förälder ifrågasätter vad skolan gjort) .
När det blir lag på att alla ska få individuella studieplaner etc. så lär det nog bli 50% av lärarnas tid som går till ifyllandet av dokument och liknande. Lärarna får dock inte någon mera tid när arbetsbördorna ökar = det finns mindre tid till förberedelser för lektioner som då kan bli ännu sämre, man har inte tid att prata med eleverna + fler och fler lärare sjukskrivs och viktig kompetens försvinner då från skolan.

[Ophelia]

Min dotter är 8 år och går i tvåan.

Föräldrar skryter ju naturligtvis alltid med hur duktiga just ens egna barn är, så även jag, men min lilla tös tycker det är tråkigt i skolan, inte för att det är jobbigt eller svårt, inte för att det är för mycket läxor eller stress utan tvärt om, hon är understimulerad. Det som ska räknas, läsas och skrivas under veckan hinner hon lätt med på måndag förmiddag och resten av skolveckan blir en ganska tråkig ”lekstuga”. Vadför är det såhär ? Att dom duktiga och intresserade barnen mer eller mindre skall hållas tillbaks till nån slags lägstanivå.

Det är som om ett barn som är duktigt i idrott alltid fick sitta på ”bänken” för att de andra inte ska känna sig omsprungna. Jag tycker det är ett konstigt synsätt att man inte får vara duktig i matte men uppmuntras till konkurrens och att träna hårt för att bli en duktig fotbollspelare eller på sitt musikinstrument etc..

När barnen är i en ålder där dom absorberar kunskap som en svamp suger i sig vatten tycker jag man borde stimulera så mycket som möjligt och ge dom utmaningar som utvecklar deras förmågor. Att dom duktiga skall hållas tillbaks av nån slags jantelagsteori om att ingen får tro sig vara smartare än nån annan tycker jag verkar både dumt och farligt. Som ett exempel flyttade min dotter till Sverige när hon var 4 år och efter två månader talade hon bättre svenska än många av sina jämnåriga svenska barn. Kanske inte för att hon är smartare utan för att tvåspråkigheten stimulerade hennes hjärna.

Då och då kommer det rapporter om hur kunskapsnivån stadigt sjunker hos svenska skolelever och det ser jag som en naturlig följd av detta kombinerat med en allmän kravlöshet där igen ska behöva tycka att nånting är jobbigt. Att det skulle bero på resursbrist tror jag är struntprat, när jag gick i grundskolan på 80-talet var vi 30 elever på 1 lärare + 1/2 praktikant, min dotters klass är 13 elever på 1 lärare + 1 fritidspedagog.

När barnen bli lite större mår många dåligt av stress och höga krav och paradoxalt nog tror jag att det bottnar i att barnen inte behövt anstränga sig tidigare och inte fått med sig några ”verktyg” för att hantera utmaningar i lärandet.

Å andra sidan finns ju detta tänkande överallt i samhället, gör du mål i fotboll blir du hjälte i media, en medioker artist i Famefactory hyllas men uppfinner du nåt nytt som ger 1000-tals jobb och miljarder till statskassan hörs inte mycket. Snarare pekas man ut som nörd eller tönt om man är smart eller ”ond” om man tjänar pengar och skapar arbete, åt sig själv, sina anställda och samhället i stort.

Jag förespråkar inte nån ”elitskola” där barn med olika begåvning skall sållas ut, absolut inte, men jag tror att många barn skulle må bra av högre krav i lägre åldrar och att mer hänsyn tas till alla elever, inte bara dom som tycker att det är svårt.

Jag är säker på att det finns massa föräldrar och pedagoger här på forumet som också har tankar kring detta, för eller emot, och det skulle vara kul att få lite andra synvinklar eftersom jag själv egentligen inte har så mycket insikt i skolan (bor tyvärr inte på samma ort som min dotter).

Få du inte byta skola. Det är väl ingen som tvingar att ditt barn ska gå i samma skola? Finns ju en del alternativ.

Det blir ju så om vissa barn klarar mer eller mindre än de flesta andra barn kan. Har du själv övervägt alternativ t e x privatlärare?

Är nu förvisso inte mamma men jag är inte helt bortkommen om vad som finns där jag bor (och nej, jag kommer inte från en storstad) och olika möjligheter som finns att välja på.

[Gurkan]

Byta skola känns inte som ett alternativ, inte just nu iaf., skolan hon går i täcker in bostadsområdet där hon bor så hon har alla sin vänner/grannar där och promenadavstånd hem. Det tycker jag är viktigt och skapar en stor trygghet. Bussa runt ungarna kors och tvärs över stan verkar som att gå över ån efter vatten istf. att fixa sin egen brunn ... eller vad det nu heter.

Vet inte om jag tog i för mycket i mitt första inlägg, hon trivs ju på det stora hela bra i skolan ... men allt kan bli bättre.

Naturligtvis handlar det om dialog med skolan men som jag sa, vi bor på olika orter (Malmö - Stockholm) så jag har inte full insyn i hur det hela fungerar till vardags. (Om ni tycker att det låter konstigt att vi bor så långt ifrån varandra så är hon rent tekniskt mitt ex-styv-barn men jag tycker inte att barn kan bli "ex" och det där med adoptiv-styv-biologiskt ser jag bara som juridiska teknikaliteter, iaf. i detta fall.)

Normalt träffas vi bara på helger och lov och då har hon inte haft några läxor men nu har hon varit här 2 skolveckor som hon fått ta ledigt och vi har haft "hemmaskola". Det var där mina tankar startade.

Jag ska prata med hennes mor och lärare innan jag säger nåt mer.

Vad gäller skolan istort hoppas jag debatten fortsätter här i tråden.