Dottern vill så gärna ha ett husdjur Alternativ

[annama]

Jag har en tumregel som säger att små barn ska inte ha små djur. När jag fick min första son var min gamla hund redan 7 år, när nästa son föddes var han nästan 11. Då hade han redan vanan inne och uppfostrade mina söner i Herrans tukt och förmaning. Den enda han bet var mig när jag dängde min yngste i blöjan för att han fällde ut nedersta ugnsluckan och försökte klättra på spisen trots upprepade tillsägelser av mor. Skulle ungarna fostras så var det han som skulle göra det!!! Vi har sedan haft hund i alla år, kanin i 9 år, en vildkanin som "hittats" och skulle avlivas, efter honom en chinchilla som använde min gamla bullterrier som möbel och klätterställning. Nu har jag 2 hundar som grannarnas barn gillar stort, speciellt Bjallanhunden! (Tudor från Myror i brallan är likadan som min ena hund) Men små barn och små djur är kanske inte en bra kombination, större djur har lättare att klara sig mot småbarns vänliga men ibland omilda behandling.

PS. Min man ville aldrig ha hund då 1956 när jag skaffade vår första. Snacka om att ha ändrat sig.....

[Magdis]

Men små barn och små djur är kanske inte en bra kombination, större djur har lättare att klara sig mot småbarns vänliga men ibland omilda behandling.

Jo men nu är hon ju inte så liten så att hon skulle riskera att klämma ihjäl musen av oförsiktighet, såpass väl känner jag henne. Någon hund kommer inte på fråga att skaffa till henne, det är ju oerhört mkt jobb med det. Passar kanske inte riktigt om man är ute efter ett litet lättskött djur som hon kan öva sin omvårdnad på

[Bjäbban]

Magdis - ÖKENRÅTTOR (Gerbiler) är svaret på dina .......dotterns drömmar.

Ja jag tror också att det är en sådan det kommer att bli. De känns trygga. Någon iller skulle jag inte vilja ha för de verkar lite smålömska. Dottern såg en sån på TV och sa genast "Jag vill ha en iller!" men en stund senare såg hon hur den började attackera och gnaga på husses fötter och då sa hon surt "Jag vill inte ha nån iller!" Tur det!

Ilar till illers försvar
Nej de är inte lömska, däremot busfrö, nyfikna och energiska!
Väldigt keliga och gulliga också!
Däremot passar de INTE som jag skrev tidigare till små barn, för om man tar i dom plötsligt och hårdhänt blir de rädda (vem sjutton skulle inte bli det???) och då kan de bitas och eftersom det är ett litet rovdjur så kan de bitas riktigt rejält!
Men för större barn är de helt underbara! (Skulle nog säga minst 10 år bör barnet vara)
Jag har haft flera, alla lika underbara, stora personligheter och väldigt, väldigt roliga och trevliga!:wub:

[annama]

Där har du rätt Magdis, ingen hund om man inte är beredd att ta hand om den i alla situationer. Min ena har t.ex. diabetes och jag ger den en spruta med insulin var morgon. Man lär sig det mestanär man är tvungen!

Du känner ju din dotter och vissa barn i hennes ålder klarar säkert av att sköta (med hjälp av mor och far) en råtta eller ett marsvin. Önskar dig och tösen lycka till, det är gott för barn att lära sig ta ansvar för en liten varelse. Din man kommer förmodligen att bli intresserad i smyg men räkna inte med att han visar det öppet

[Magdis]

Din man kommer förmodligen att bli intresserad i smyg men räkna inte med att han visar det öppet

Hihi...om han vågar ta kontakt med den så! Han erkände nu ikväll när vi pratade i telefon att han är lite rädd för dem....tänk om den skulle smita när jag inte var hemma t.ex

Men det kanske blir som med mamma när jag tjatade till mig en ökenråtta när jag var 15 år. Före så tyckte hon såååå illa om dem och hittade på namn som Putte pestspridare o.s.v men när jag kom hem med den så började hon pipa "ooooo så söt!" och var till och med inne på att skaffa en egen! Den blev så tam att den kunde gå fritt i mitt rum och kom när jag ropade på den, den brukade ligga i min handflata och jag smekte den tills den somnade där. Den glädjen och kärleken till en liten varelse unnar jag verkligen min dotter!

[Ior]

Tänk på att, möss, marsvin, råttor och gerbiler inte vill vara ensamma.
De kräver en (minst en) burkompis av samma art.

[Magdis]

Tänk på att, möss, marsvin, råttor och gerbiler inte vill vara ensamma.
De kräver en (minst en) burkompis av samma art.

mmm...jag funderade också på det. Jag hade ju tre stycken på en gång men den som blev som en tam liten hund var ensambarn. Men för djurets skull så har jag tänkt på att vi nog måste skaffa två stycken i så fall.

[*Felix matte*]

Hoppas att du kan övertala så den lilla söta tösen får ett litet djur att pyssla om.

Barnbarnen våra är vana vid djur och de har sluppit pälsallergi trots att föräldrarna haft det som barn och de har så mycket roligt med Felix... ofta är det "tafatt" som roar både hund och barn... spring genom rummen ... glada skratt och ett o annat "busskall"

[renate]

Jag tycker ju att det är mycket bra när barn växer upp med djur. Men jag tycker att med 4 1/2 år dom kanske är lite väl lite. Eller är det kanske att maman vill ha ett djur??

Sedan förstår jag ju inte att man skaffar sig möss och råttor. Gillar inte möss usch

Är mera för hundar , katter och många andra djur. Men som tur är så har vi olika smak och tycke

Edelweiss

Håller med dig Elisabet,skulle aldrig släpper in en råtta eller mus i mitt hus,det är ja inte precis keldjur för en 4½ årig,då hon ändå inte själv kan ta hand om djuret var det väl bättre med en katt eller hund om mamma hjälper med sködseln.
Personligen tycker jag inte om djur som sitta i bur,men smaken är olika.

[Magdis]

Jag tycker ju att det är mycket bra när barn växer upp med djur. Men jag tycker att med 4 1/2 år dom kanske är lite väl lite. Eller är det kanske att maman vill ha ett djur??

Sedan förstår jag ju inte att man skaffar sig möss och råttor. Gillar inte möss usch

Är mera för hundar , katter och många andra djur. Men som tur är så har vi olika smak och tycke

Edelweiss

Håller med dig Elisabet,skulle aldrig släpper in en råtta eller mus i mitt hus,det är ja inte precis keldjur för en 4½ årig,då hon ändå inte själv kan ta hand om djuret var det väl bättre med en katt eller hund om mamma hjälper med sködseln.
Personligen tycker jag inte om djur som sitta i bur,men smaken är olika.

Ja jag lovar att jag inte ska tvinga mig in i era hem med dotterns blivande ökenråtta

Som sagt, någon hund eller katt kommer inte på fråga, skulle lika gärna kunna skaffa en häst. Och nog kan en mus vara kelig men framför allt ser hon fram emot att få ta hand om den, mata den och leka med den.

[humla]

Vill bara inflika ytterligare ett "Tänk på djuren".

Blir grymt sur när jag ibland läser att marsvin är så "barnvänliga", för de bits inte när barn behandlar dem illa. Det är alltså helt ok att ha dem som leksaker. Jag tycker tvärtom! Det är bättre att ha ett djur som kan säga ifrån till mindre barn (obs! inte skada), som inte alltid vet vad deras handlingar får för konsekvenser för djuret t.ex. en katt som kan sprattla sig loss, eller en kanin som kan skutta ur famnen. Ihjälkramade marsvin har jag läst om ett antal gånger, och blir lika ledsen varje gång. Det är inte barnets fel, utan föräldrarnas. "Men om den dör är det ju bara att köpa en ny???" Djur är inga leksaker!!!, och ju mer "ömtåliga" de är, desto mer översikt av föräldrarna vid hantering av djuret behövs.

Detta är inte riktat specifikt till trådskaparen, utan bara en liten tanke till alla er med små barn och djur.

[zaaritha]

Instämmer med humla.

[Magdis]

Detta är inte riktat specifikt till trådskaparen, utan bara en liten tanke till alla er med små barn och djur.

Nej det hoppas jag verkligen att det inte är, för man kan ju inte dra alla barn och småbarnsföräldrar över en kam. Jag skulle aldrig köpa en mus till dottern om jag för ett enda ögonblick trodde att hon skulle kunna krama ihjäl den! Hon är så oerhört försiktig med minsta lilla mygga så man skulle kunna tro att hon ska bli hjärnkirurg!

[Farmor]

Du säger att hund eller katt är inte att tänka på och precis så sa jag också för många år sedan när mina barn var små. Det fick bli en kanin och en undulat. Inget ont om dessa djur, men så värst kul är dom inte.

När äldsta sonen var ca 20 år kom han hem med en hittekatt och jag kunde inte begripa varför vi inte skaffat katt tidigare. Något roligare och mysigare djur finns inte, ja hund förstås.

Att barnen inte fick en katt när dom växte upp är verkligen något jag ångrar. Nu är dom vuxna med egna barn och katter och även jag har en katt.

Detta är inget råd utan ville bara tala om hur det var för mig med barnens djurlängtan.

[Magdis]

Jag skulle gärna haft en katt och det vill dottern också förstås, men min mamma är allergisk och jag vill förstås att hon ska kunna hälsa på här utan att må dåligt. Mina möss och hamstrar tålde hon när jag bodde hemma. Sen är det ju inte lika lätt att resa bort med en katt heller, en musbur är ju rätt enkelt att ta med i bilen.

[Farmor]

Katt reser också lätt i bur, men allergi är trist. Det är klart att mamma-mormor ska kunna komma och hälsa på. Lycka till med vad det nu blir!

[Fialotta]

Jag rekomenderar hamster...mina flickor hade varsin när dom var små och dom lärde sig att vårda ett djur med omsorg och inte luktade det nåt heller, men däremot så blir dom ju inte så gamla och det måste man nog förbereda barnet på...blir en stor sorg när dom dör.


Sen tycker inte jag heller att pappan ska få bestämma....två mot en är ju givet


Tycker det är nyttigt att barn får växa upp med djur och känna att dom tar hand om ett litet djur...Lycka till Magdis och dottern...berätta sen vad det blir

[Hannele]

Jag tror att det är bra för barn att få ha husdjur. Det sorgliga är ju dock att möss inte lever så länge men det kan ju vara en nyttig lärdom det också. Man kan ju inte skydda barn från allting.

Den inställningen har jag också. Det är bra, om barn lär sej leva med djur naturligt,
de är snällare mot dem, när de vet, hur man ska göra, det har jag sett.

Kanske din man är helt ovan vid djur? På den punkten kan du inte ändra något,
men kanske få honom att förstå, att det är bra för dottern.
(En liten mus kan nog skrämma den största och starkaste karln. Så håll den i buren.) )

[kryddan]

Jag har goda vänner som har tama möss av någon sort. Väldigt trivsamma - MEN de tuggar ju i sig en del av inredningen lite då och då och har ju kvar sin naturliga samlarinstinkt - dvs tar med sig sin mat och gömmer på diverse ställen. Ibland har de fått mindre trevliga överraskningar när de storstädat

Bara en liten påminnelse om att även små djur har sina avigsidor

[Magdis]

Jag har goda vänner som har tama möss av någon sort. Väldigt trivsamma - MEN de tuggar ju i sig en del av inredningen lite då och då och har ju kvar sin naturliga samlarinstinkt - dvs tar med sig sin mat och gömmer på diverse ställen. Ibland har de fått mindre trevliga överraskningar när de storstädat

Bara en liten påminnelse om att även små djur har sina avigsidor

Ja så är det ju. Men de små mössen får nog en rejält stor bur att husera i och när de får komma ut så får det bli inom ett inhägnat område på golvet. Dottern ser fram emot att få bygga små hus och tunnlar åt dem att leka i så de kommer nog få roligt!