Utvecklingen från ett liv, till ett annat. Alternativ

[Gillan]

Historien från att vara superaktiv, med hur många
järn i elden som helst, på en och samma gång, till att inte
längra vara det, skulle kunnabli en hel bok. Och
det tänker jag ingen skriva här och nu.

Det börjar med småsaker som man knappt reagerar
på. Att det gör ont i armarna när du bär hem ett par
liter mjölk från affären. Att du helt plötslig blir "fumlig"
och tappar saker du håller i.

Sakta, men säkert utvecklar sig detta till att du inte kan
sitta och sy, måla, sticka, skriva etc, etc......, nån
längre stund.

Till slut söker du läkare, en massa prover tas. Det finns
inga fel. Ok, det är ju bra. Men värken i kroppen sprider
sig. Du börjar undra vari felet ligger, i ditt eget psyke,
i kroppen eller hos läkaren.

Du fortsätter att söka läkare och ber om remisser hit och
dit. Har du tur får du det. Har du riktigt otur, blir du ut-
skrattad av läkaren som du träffar.

Du kanske bestämmer dig för att aldrig mer besöka en
läkare. Det gjorde jag.
Ända tills jag vid flera tillfällen upptäckte att jag var
duschad, iordninggjord och att kylskåpet var fullt med
mat som inte fanns där sist jag tittade.

HUR i h-vete hade detta gått till! Jag förstog att jag
trots allt behövde läkarhjälp.
Jag hade trillat ner i ett djupt svart hål.
Den här gången hade jag tur att hitta en läkare som
tog tag i mig. Och hon släppte mig inte.

Vägen till ett nytt liv har varit svår och lång. Mycket
hjälp har jag fått av min läkare, min psykolog och
Feltenkreisspecialis.

Depressionen som tyvärr blev "kronisk", har jag lärt
mig att leva med. Den skrämmer mig inte längre, jag
låter den helt "enkelt" värka ut. Värken visade sig
vara "inflamationer" i "gångjärnen", samt det vi
idag vet är fibromyalgi.

Jag kan trots allt säga att jag har ett bra liv idag. Har
hittat nya intressen som jag trivs med. Bla trädgård och
blommor, dekorering mm.

Trots att det här blev långt så är det en väldigt komprimerad
beskrivning. Att jag skrev det här beror på att jag förstår
att det finns många här inne i liknande situation.

Ha det gott alla medsystrar/bröder
/Evgeni