Katter Alternativ

[ingrid fuxwall]

Evgeni anser att alla katter har rätt till sin frihet, men om inte omgivningen vill ha de katterna i sitt hem då ?
Måste Evgenis omgivning anpassa sig helt efter den åsikten ?

Var finns valfriheten ?

[Magda16]

Jag hade en kanin som älskade min katt och som tyvärr ville älska med min katt när den blev könsmogen, det tyckte inte Tusse alls om Samma katt regerar över min jakthund här hemma och jag har haft henne ihop med både kyckling och marsvin, men jag skulle nog inte lämna henne ensam hemma med ett litet djur.

Hemma hos mig har vi grannar som jag tycker mycket om som har sin hund lös. Det är ett vanligt villaområde, fast det ett lantligt sådant med hästgårdar några minuter bort. Den går in och gör små högar på våran tomt och det är ju inte så kul, men jag har katt som inte går dass, så jag kan inte säga så mycket om det. En annan granne hade en pudel som bet ihjäl tre kaniner som gick i bur ute hos två familjer och sedan hade hon mage på att gnälla att den ena familjen ville ha typ 2000 kr för att kunna bygga ny bur, ersättning för gjorda kastrationer och inköp av nya kaniner. Hennes pudel blev ihälbiten av en annan hund något år senare, och jag skulle vilja höra vad hon sade då till den hussen

Börjar man disskutera vad som är rätt och fel om hur djur ska behandlas och på vilket sätt ett djur ska leva, så öppnar man pandoras ask. Jag hade en bekant som tyckte att det var djurplågeri att kastera katter, det var bättre att det blev oönskade kattungar och att skrämma rådjuren och älgarna med vargurin vid vägkanten för att de inte skulle bli påkörda, var elakt tyckte hon och det tycker inte jag, vem har rätt och vem har fel? Och tänk på att de äter katter och hundar i andra länder och vi tycker att det är hemskt, men det är egentligen inte hemskare än att vi äter kycklingar, eller??? Hemsk är dock djurhållningen, men har man inte mat för dagen, så är inte djurhållningen det som upptar ens tankar, det kan nog ses som ett lyxproblem.
Min magra skogis som är ute mest hela dagarna skulle nog inte bli en god middag iallafall, så hon får fortsätta att förgylla mina dagar
Magda

[humla]

Kom på ett skrämmade exempel som hände på vår gata för länge sen;

En grannkatt slank in genom ett köksfönster som stod på glänt. Nere på golvet låg husägarnas två jakthundar och sov, ägarna var ute i trädgården. Plötsligt blev det ett fasans liv i köket -husägarna sprang in -och fick syn på hundarna som slet katten i stycken.

Vem tycker ni har ansvaret i detta fallet?

[Magda16]

Katten måste ju bära ansvaret, nyfikenhet dödade katten, finns det inte ett ordspråk som heter så, fast på engelska och med stavning som skulle bli fel om jag försökte.
Jag som har en utekatt skulle tycka jättesynd om den som körde ihjäl min katt, för det är mitt fel och det är ett trauma att döda ett djur ovillandes. Mitt djur=mitt ansvar även om bilisten körde för fort eller inte var uppmärksam.
Magda

[zaaritha]

Kattens ägare--förstås!
Läskiga hundar som bar sej åt så, förresten!!
jaga katter--en sak, men "slita i stycken"?????

[Anki på Öland]

Läskiga hundar som bar sej åt så, förresten!!
jaga katter--en sak, men "slita i stycken"?????

Då har jag också läskiga hundar. Fast jag skulle säga att dom reagerade på ren instinkt. En flock hundar som får tag i ett byte. Konstigare än så är det inte. Hundarna i inlägget var ju dessutom jakthundar. Det är inte mina.
Grannens ena katt hoppade in till mina hundar - den finns inte mera. Jag tyckte naturligtvis det var en hemsk upplevelse, men jag kan trots det inte se mina ulltussar som några läskiga hundar som reagerar, med för hundar, normala instinkter.
Anki

[Fenja]

Det är klart att det handlar om ren instinkt när hundarna försvarar sitt revir mot en inkräktare.
En kalkonuppfödare fick in en räv i ladan där kallekonerna gick, det var bara en hårtuss kvar efter en minut eller så... instinkt där med.
Min älsklingskatt Luva blev överkörd för ett par år sedan, jag måste erkänna att jag inte tyckte ett dugg synd om den som kört över henne, som förövrigt smet.
Men hur sorgligt det än nu var så kom jag fram till att jag skulle göra likadant igen om hon kom tillbaka, utsätta henne för riskerna det innebär att vara utekatt. Hon var en högt älskad, bortskämd, speciell katt i bara drygt ett år tyvärr, men skulle hon ha kunnat ha det bättre? Skulle jag ha missunnat henne att jaga fjärilar i trädgården på våren? Satt stopp för den stolta upphetsning som hon levererade sin första mus i? Hindrat första jakten på hennes första snöflingor? Nej, aldrig!
Mvh
Fenja

[Magda16]

Man får ju aldrig smita, det är både fegt och säkert olagligt.

Skulle min katt gå in till någon annan så skulle det inte finnas mycket att göra, för hon skulle inte kunna bli innekatt nu, men jag skulle på alla sätt försöka att lösa det, framför allt skulle jag bekräfta min grannes ilska, för det är ju han/hon som har rätt och jag fel. Att bara höja på axlarna och inte föra en diskussion löser ju ingenting.
Vi hade en tupp och grannen ringde upp en lördag morgon och var lite arg på att den lät och det gjorde den. Vi nackade den på en gång, för den var en "sanitär olägenhet", det insåg även vi(och den var gammal). En annan granne klagade på grannen brevid och hon ansåg att hon hade bott där längre och hade därför rätt att ha tupp som gol kl 05, de har ingen god relation längre.

[Anki på Öland]

..................jag måste erkänna att jag inte tyckte ett dugg synd om den som kört över henne..................

Ni får inte tro att jag tycker illa om katter och medvetet försöker decimera antalet i grannskapet, men jag råkade faktiskt köra över en annan grannes katt för många år sedan. Det var något som verkligen satte sina spår - när jag kör nu och ser en katt i närheten av vägen blir jag alldeles kallsvettig och börjar skaka. Så en del av oss är det lite synd om..........
Att sen smita är en helt annan sak.
Anki

[netaave]

Kom på ett skrämmade exempel som hände på vår gata för länge sen;

En grannkatt slank in genom ett köksfönster som stod på glänt. Nere på golvet låg husägarnas två jakthundar och sov, ägarna var ute i trädgården. Plötsligt blev det ett fasans liv i köket -husägarna sprang in -och fick syn på hundarna som slet katten i stycken.

Vem tycker ni har ansvaret i detta fallet?

Ja hundarna försvarade sitt revir, men jag tycker det är konstigt att en katt hoppar in genom fönstret om det ligger två hundar innanför.
Ansvaret eller skyldigheten i det här fallet är väl ingens.

[Fenja]

..................jag måste erkänna att jag inte tyckte ett dugg synd om den som kört över henne..................

Ni får inte tro att jag tycker illa om katter och medvetet försöker decimera antalet i grannskapet, men jag råkade faktiskt köra över en annan grannes katt för många år sedan. Det var något som verkligen satte sina spår - när jag kör nu och ser en katt i närheten av vägen blir jag alldeles kallsvettig och börjar skaka. Så en del av oss är det lite synd om..........
Att sen smita är en helt annan sak.
Anki

Jag menade INTE så Anki! Det är jätteläskigt att köra på djur! Jag har haft oturen att konfronterats med älg, rådjur och en grävling - huvva! De två första tvärdog tack och lov. Grävlingen hittade vi inte, trots eftersök, den torde ha fått en rejäl smäll då hela spoilern var krossad. Jag tänker på den ännu....
Mvh
Fenja

[Becky,Malmö]

Jo, angående inne/utekatter. För det första så beror det ju mycket på katten om den trivs som innekatt eller inte, man kan inte säga det är synd om alla innekatter det finns ju dom som faktiskt inte vill vara ute och trivs alldeles utmärkt som innekatt. Dessutom är det många innekattsägare som är mycket noga med att katten ska få stimulans genom dagliga promenader och spännande inredning inimhus (klätterrtäd mm)

Själv så har jag två mycket livliga katter som nog aldrig skulle klara ett liv enbart innomhus men då jag inte trivs med tanken på att de kan bli överkörda eller råka ut för situationer som trådskaparen beskev (strul med grannar) så har vi nu fixat tomten med nät så att katterna inte kan smita. Nu kan katterna få vara ute en stund varje dag utan att jag behöver oroa mig för vad de gör eller vad de kan råka ut för

Bjuder på en liten busbild från trädgården : )

[Sulawesii]

Vilka sötnosar, Becky!

[Ophelia]

Kattens ägare--förstås!
Läskiga hundar som bar sej åt så, förresten!!
jaga katter--en sak, men "slita i stycken"?????

Helt naturligt beteende. Läskigt kanske när man ser det men beteendet är inte sjukt. Jag förstår inte din fundering att jaga katter är en sak men att slita i stycken upplever jag att du tycker är en helt annan sak. Ja kanske för dig men inte för djur (hur sedan djur gör för att få av matbitar är en annan sak som hänger samman med tändernas struktur).

[Jagular]

Vad jag tror det hela handlar om är Stimulans...

jag har själv två katter varav den ena gillar att vara ute och den andra är skräckslagen för allt nytt,
de är mycket olika i tempramentet och skillnaden märks i allt,

den första katten kräver mycket stimulans för att vara nöjd, ett lätt sätt att ge henne denna stimulans vore att låta henne gå fritt ute för att lukta och kika runt själv.

Då jag aldrig skulle förlåta mig själv om någon av dem blev överkörd så har jag valt att inte låta dem gå ute fritt.
vi tar promenader i koppel med en ena då och då
på sommaren får de vara på balkongen och den dag jag flyttar till villa så bygger jag rastgård.

Mitt val att ha katterna inne ställer krav på mig som ägare iaf om jag vill att mina katter ska vara lyckliga,
det krävs att jag aktiverar min katt genom lekar och klurigheter,
vi leker med laserpekare och fjäderpinnar.
Vi leker tafatt, apport och kurragömma
katterna leker i viss mån tillsammans och jagar varandra
just nu letar vi kartonger för att bygga ett slott att krypa runt i,

Eventuellt så är min katt ett praktexemplar när det gäller energi iaf om man jämför med den andra kissen ,
Hon stimuleras av att gosa och kela med oss, hon är mycket lugnare i tempramentet och har inte behov att bli stimulerad hela tiden.

Jag har har gjort mitt val, säkerheten för mina katter kommer före min önskan att de ska få vara ute fritt även om det i mitt fall betyder att jag måste ägna mycket tid att stimulera dem

[ÅsaF]

Jo, angående inne/utekatter. För det första så beror det ju mycket på katten om den trivs som innekatt eller inte, man kan inte säga det är synd om alla innekatter det finns ju dom som faktiskt inte vill vara ute och trivs alldeles utmärkt som innekatt. Dessutom är det många innekattsägare som är mycket noga med att katten ska få stimulans genom dagliga promenader och spännande inredning inimhus (klätterrtäd mm)

Själv så har jag två mycket livliga katter som nog aldrig skulle klara ett liv enbart innomhus men då jag inte trivs med tanken på att de kan bli överkörda eller råka ut för situationer som trådskaparen beskev (strul med grannar) så har vi nu fixat tomten med nät så att katterna inte kan smita. Nu kan katterna få vara ute en stund varje dag utan att jag behöver oroa mig för vad de gör eller vad de kan råka ut för

Bjuder på en liten busbild från trädgården : )

Du är en förebild Becky. Tänk om fler kunde göra som du. Söta kissar förresten.

[bikiv]

Efter en sommar i Värmland kom min dotter hem, till höghuset i Sthlmsförorten, med en liten kattunge. Hur beter man sig med en katt, boende på 4:e våningen i ett höghusområde? Släppa ut den, vind för våg? Vi skaffade en sele och försökte gå ut med katten, men den ville inte gå, jätterädd för allt.
Då beslutade jag att detta skulle bli en innekatt. Klädde in balkongen med hönsnät och lilla Gosan fick en egen, tom balkonglåda där hon tryggt kunde ligga på rygg i solen och titta på allt som rörde sig utanför.

När vi skaffade kolonistugan fick naturligtvis Gosan vara med. Första gången med gräs under tassarna var hon jätterädd och sprang in i stugan. Vi försökte verkligen få henne att trivas utomhus, men hon ville hellre ligga inne under en filt i solen, trots att temperaturen kunde vara upp mot +35.

Efter en helg i stugan mådde hon jättebra när hon var tillbaka i lägenheten och tryggheten.

Och vad vi busade och lekte...

Gosan blev 17 år och jag tror att hennes liv som innekatt var ett gott liv som passade henne. En liten, försiktig fröken/dam som levde ett skönt och tryggt liv, blev älskad och bortskämd.

Under hennes sista år var hon tvungen att ha en "strut" efter en misslyckad bukoperation (där såret sprack upp och måste självläkas). Kanske vi borde ha gjort den tiden kortare, men svårt när hon varje kväll somnade på min arm, (känner fortfarande värmen... och "hör" hur hon spann...

Med detta vill jag säga att katter är anpassningsbara, finner sig tillrätta och trivs med det liv de får.

Kanske hon hade haft ett mycket "naturligare" och hårdare liv på Värmlandsgården, tillsammans med andra katter och djur? Hade det varit bättre för henne? Vem vet?

[Reserv]

Har kanske inte så mycket med anpassningsbarhet att göra, snarare att katter är fruktansvärt individuella, även dom som lever tillsammans. Mina skulle man inte ens kunna ana att dom är av samma ras, som dag och natt.

[yenny]

Jag har två innekatter som får gå ut i sele....
De älskar att få gå ut och får så vara så mycket de bara vill...
Fast att gå utanför staketet... nej hu så läskigt... och gå ut på fel sida om huset... nej fy! det vill de inte heller.
på sommaren ligger de ute och solar, jagar fjärilar och dricker regnvattnet ur fågelbaden. men nu när det börjar bli kallt har de inte alls lust att gå ut, de får om de vill (och dom säger till om det mellan varven) men vill bara vara ute en sväng för att kolla läget då... sen in i soffan till värmen igen eller ställningen de ligger och spanar ut på.
Amanda älskar att sträcka ut sej på gräsmattan...

Men Frida föredrar att ligga på kuddar


Jag skulle nog aldrig våga släppa ut dom här bland bilar och annat otyg... det är jag aldeles för änslig för.. och inte verkar de intreserade utav att ta sej utanför min lilla gård heller.

[pejori]

Efter en sommar i Värmland kom min dotter hem, till höghuset i Sthlmsförorten, med en liten kattunge. Hur beter man sig med en katt, boende på 4:e våningen i ett höghusområde? Släppa ut den, vind för våg? Vi skaffade en sele och försökte gå ut med katten, men den ville inte gå, jätterädd för allt.
Då beslutade jag att detta skulle bli en innekatt. Klädde in balkongen med hönsnät och lilla Gosan fick en egen, tom balkonglåda där hon tryggt kunde ligga på rygg i solen och titta på allt som rörde sig utanför.

När vi skaffade kolonistugan fick naturligtvis Gosan vara med. Första gången med gräs under tassarna var hon jätterädd och sprang in i stugan. Vi försökte verkligen få henne att trivas utomhus, men hon ville hellre ligga inne under en filt i solen, trots att temperaturen kunde vara upp mot +35.

Efter en helg i stugan mådde hon jättebra när hon var tillbaka i lägenheten och tryggheten.

Och vad vi busade och lekte...

Gosan blev 17 år och jag tror att hennes liv som innekatt var ett gott liv som passade henne. En liten, försiktig fröken/dam som levde ett skönt och tryggt liv, blev älskad och bortskämd.

Under hennes sista år var hon tvungen att ha en "strut" efter en misslyckad bukoperation (där såret sprack upp och måste självläkas). Kanske vi borde ha gjort den tiden kortare, men svårt när hon varje kväll somnade på min arm, (känner fortfarande värmen... och "hör" hur hon spann...

Med detta vill jag säga att katter är anpassningsbara, finner sig tillrätta och trivs med det liv de får.

Kanske hon hade haft ett mycket "naturligare" och hårdare liv på Värmlandsgården, tillsammans med andra katter och djur? Hade det varit bättre för henne? Vem vet?

så hade jag det också på min balkong förut.
inhängnat med kraftigt nät, så katterna kunde gå ut och in som dom ville från mars till nov. sedan fick jag öppna då och då när dom ville ha frisk luft.
hela sommaren låg dom där ute på golvet i skuggan eller i mina blomlådor.
nu är katten som envisades med att sitta på räcket borta, han blev nitton år och nätet också. dom jag har nu klättrar inte så då behövs det inte.
när mina katter går bort, vet jag varför och hur.
jag behöver aldrig leta eller inte få hem en katt. det skulle vara det värsta, att inte veta vad som har hänt med den.