Certifierad Trygg e-handel

Sökresultat för

Produkter

    Kategorier

      Visa alla resultat

      Sökresultat för

      Produkter

        Kategorier

          Visa alla resultat
           

          Välkommen som gäst ( Logga in | Registrera )


          2 sidor V  < 1 2  
          Skriv svarNytt inlägg
          > Knasig mor, Varför är det så?
          råse-marie
          Inlägg 19-12-2005, 08:11
          Länk hit: #21


          Medlem
          Antal inlägg: 1 182
          Medlem sedan:
          10-04-2004
          Medlem nr: 3 210



          CITAT (Evgeni @ 18-12-2005, 22:38)
          "En förälder bör gå tillbaka och säga förlåt och diskutera alla svåra saker med sitt barn. En förälder ska vara fysisk och kramas mycket."

          Visst måste vi väl som förälder kunna säga förlåt till våra barn?
          Herre min skapare, de är ju de viktigaste vi har

          /Gillan

          Håller med Gillan .
          Det är den vuxna som har erfarenheten och ska föregå med ett gott exempel .
          Tyvärr är det många som är riktiga översittare men en riktigt dålig attityd till sina barn och som aldrig skulle användas mot en kollega eller kompis.

          Barnen lär ju av dom vuxna eller ????


          Visst kan man tappa tålamod bli förbannad men det vikiga är att man kan kramas och be om förlåtelse och förklara varför man blev arg eller ledsen.

          Självklart hör ju ett provocerande och tålamodsprövande sätt till barndomen men vi som vuxna måste ju kanske fundera lite innan saker händer HUR man ska möta och resonera med sina barn och kanske
          göra upp om VAD som är tillåtet att göra och säga.
          Det gärna tillsammans med barnen.


          wub.gif
           
          Citera
          amaira
          Inlägg 19-12-2005, 08:42
          Länk hit: #22


          Medlem
          Antal inlägg: 6 105
          Medlem sedan:
          25-04-2004
          Medlem nr: 3 398



          CITAT (Snöflinga @ 18-12-2005, 21:21)
          Hej Ejje, först måste jag säga att det är roligt att du hittat till vårt forum (gudvetvarförochhur)

           Du ställer en viktig fråga och jag kan inte besvara den annat än genom att citera Linda Skugge i hennes bok "Lilla ångestboken" som följer:

           "Det är skitsvårt att vara förälder. Det blir konflikter flera gänger per dag och så har man några sekunder på sig att tänka och säga det rätta. Ofta är man trött, Det är kämpigt att ha familj: lite sömn, mycket jobb och hushållsarbete.

          Klart man säger fel saker. Man fräser till man säger något ogenomtänkt som barnet sen kanske minns som en kränkning resten av livet.

          En förälder bör gå tillbaka och säga förlåt och diskutera alla svåra saker med sitt barn. En förälder ska vara fysisk och kramas mycket."

          Slut på citatet..... Till dej och dina vänner vill jag bara säga, läs boken... där finns svaret på många frågor och goda råd, inga hurtfriskkäcka utan bara lite tips om hur du klarar dej ur de värsta fällorna..     Kram...  smile.gif

          Hej! Jag instämmer helt och fullt med Snöflinga.
          Vartenda ord.


          Någon skrev:
          CITAT
          Om dottern vill ha respekt, visa respekt. Vill dottern bli behandlad som en vuxen - bete dig som en. Vill dottern bli hörd måste hon också kunna lyssna.


          Det ÄR verkligen inte lätt att vara förälder, instämmer.
          Och det HÄNDER att föräldrar "tappar humröet" - och till och med SKA tappa humöret! (Eftersom vissa handlingar ger en viss respons här i livet, och var ska man lära sig det om inte "i hemmets trygghet".)

          MEN ... vill dottern ha "respekt" ... vill dottern bli behandlad som vuxen, vill dottern bli hörd ...

          Vem är det som är barn här, och vem är det som är förälder???
          VEM är det som ska "lära" VEM, hur det går till att respektera, behandla, lyssna?
          Eller ... lära ut vad MAKT är?????
          (eg. `vanmakt´)


          (och barn lär sig av handlingen, inte av orden!)


          Ejje, jag har ingen aning om "vem" eller vad du pratar om egentligen. Du ger "en stillbild" av något som är en helhet. Stillbilden säger "ingenting" om helheten i det här fallet.

          Därför säger jag som Snöflinga:
          Läs boken!
          Kanske finns den att låna på biblioteket.

          Var rädd om dig, och er!
          Kram! wub.gif


          --------------------
          Zon 3, Mälaröarna utanför Stockholm. Fotoblog
           
          Citera
          pejori
          Inlägg 19-12-2005, 11:22
          Länk hit: #23


          Medlem
          Antal inlägg: 19 528
          Medlem sedan:
          12-01-2004
          Medlem nr: 2 682



          CITAT (Ewa L @ 19-12-2005, 07:21)
          En gång i stridens hetta sade jag något mycket, mycket förbjudet!!

          Jag kallade min tonårsdotter för "ungdjävel"!!

          Det kom mitt i stridens hetta och jag mådde fruktansvärt efteråt, men förmådde ändå inte ta upp det igen och be om förlåt.

          Ett tag efteråt när vi bråkade igen kallade hon mig för "klimakteriekärring". Visst, jag blev arg men också på något sätt lättad — vi var kvitt. Vi tog diskussionen där och då vad man får kalla varandra för. Vi hade bägge gått över gränsen, vi kunde be varandra om förlåt.

          Idag är hon 24 och vi är sedan länge igenom, men inte vid något av våra senare bråk använde vi fula namn och tillmälen. wub.gif

          laugh.gif laugh.gif
          i ett uppgivet ögonblick, med två tonåringar som bråkade sa jag "vad har jag gjort för att förkänna detta?"
          dotter tittar upp från talriken och säger under lugg.." kn....at kanske?"
          vad svarar man på sånt, annat än med ett leende wub.gif


          --------------------
          Den grövsta form av mobbning är, att kalla sina meningsmotståndare mobbare.
          Bor i zon 2
           
          Citera
          LadyG
          Inlägg 19-12-2005, 12:59
          Länk hit: #24


          Medlem
          Antal inlägg: 8 260
          Medlem sedan:
          23-07-2005
          Medlem nr: 6 231



          CITAT (amaira @ 19-12-2005, 08:42)
          Någon skrev:
          CITAT
          Om dottern vill ha respekt, visa respekt. Vill dottern bli behandlad som en vuxen - bete dig som en. Vill dottern bli hörd måste hon också kunna lyssna.


          Det ÄR verkligen inte lätt att vara förälder, instämmer.
          Och det HÄNDER att föräldrar "tappar humröet" - och till och med SKA tappa humöret! (Eftersom vissa handlingar ger en viss respons här i livet, och var ska man lära sig det om inte "i hemmets trygghet".)

          MEN ... vill dottern ha "respekt" ... vill dottern bli behandlad som vuxen, vill dottern bli hörd ...

          Vem är det som är barn här, och vem är det som är förälder???
          VEM är det som ska "lära" VEM, hur det går till att respektera, behandla, lyssna?
          Eller ... lära ut vad MAKT är?????
          (eg. `vanmakt´)


          (och barn lär sig av handlingen, inte av orden!)


          Någonstans kommer mammas frustration och ilska ifrån, den börjar ju inte bara finnas av sig själv. Visst kan det finnas fler faktorer, och det gör det väl oftast. Det är väldigt sällsynt att mamma börjar provocera för att visa sitt oberoende, börjar sätta upp regler för att djävlas eller vägrar svara på tilltal "bara för att". Eller hur?

          Om dottern verkligen vill bli sedd och behandlad som en vuxen kan det vara läge att dumpa det där barnsliga beteendet, fast det är det få tonåringar som kan ta till sig.

          Oavsett vem som började ett specifikt gräl så måste man erkänna att det är påfrestande att leva med en tonåring, som inte kan svara ordentligt på tilltal, smäller i dörrar, himlar med ögonen som om man vore helt bakom och beter sig allmänt illa.

          Alla tonåringar har olika sätt att provocera på, beroende på personlighet men alla provokationer har till syfte att den snart vuxna personen försöker visa sitt oberoende. Oberoende är bra, men inte på bekostnad av respekten för andra.

          Så när "ungen" (förmodligen det snällaste av tillmälen som far genom skallen i en del situationer) börjar provocera, ska man bara hålla god min då? Vad lär man ut med det? Att hålla inne med sina känslor och bara ta skit när den kommer. Att det är okej att vara respektlös mot folk, det kommer inget straff för det.

          Jag skulle aldrig tillåta det. Min ungdom är nu en väldigt snäll tjej, som därmed också får mer frihet eftersom hon så att säga förtjänat det. Hon är mycket medveten om att det är frihet under ansvar, och att de regler som finns är absoluta. Har vi sagt hemma klockan nio vill jag se henne i hallen nio. Hennes valuta är frihet, i andra hand mobiltelefonen. Hon vill ha något av mig och jag vill ha något av henne: Hon vill ha sin frihet att göra en massa saker, jag vill att hon håller tiderna.

          Det fungerar faktiskt mycket bra, men som med allt här i livet måste man vara beredd. Man kan inte börja när barnet är 13 och försöka sätta upp regler, börja diskutera och vara kramig hux flux. Det är naturligtvis inte kört, om man bommat att sätta upp vettiga regler tidigt, men ungen kommer att vara ett litet monster redan som 9-åring i så fall. Som alltid här i livet fungerar saker bäst om man hunnit tänka frammåt och planera, men de flesta ryggar undan för sanningen: deras lille pojk/flicka ska bli tonåring så småningom.

          Men är man beredd och har en liten insikt i hur en tonårshjärna fungerar kan man komma undan det värsta. Här kommer det du citerade in för övrigt.
          CITAT
          Om dottern vill ha respekt, visa respekt. Vill dottern bli behandlad som en vuxen - bete dig som en. Vill dottern bli hörd måste hon också kunna lyssna.

          Man börjar inte med att ge barnet en massa frihet och säger: Sköt om dig lille vän, jag tittar till dig om en vecka." lika lite som man håller ungen instängd för att skydda den mot världens faror. Man balanserar på mitten. Men vill barnet ha den där extra friheten (eller vad det nu kan vara) måste han/hon prestera något för att få det. Om man bara får allt till skänks är det inget värt.


          --------------------
          "Start by doing the necessary, then the possible and suddenly you are doing the impossible." - St. Francis of Assisi
           
          Citera
          Annlo
          Inlägg 19-12-2005, 13:03
          Länk hit: #25


          Medlem
          Antal inlägg: 1 244
          Medlem sedan:
          02-08-2003
          Medlem nr: 2 003



          CITAT (pejori @ 19-12-2005, 11:22)
          i ett uppgivet ögonblick, med två tonåringar som bråkade sa jag "vad har jag gjort för att förkänna detta?"
          dotter tittar upp från talriken och säger under lugg.." kn....at kanske?"
          vad svarar man på sånt, annat än med ett leende wub.gif

          Oopps.... ohmy.gif laugh.gif
           
          Citera
          Hannele
          Inlägg 19-12-2005, 18:34
          Länk hit: #26


          Medlem
          Antal inlägg: 9 732
          Medlem sedan:
          01-11-2002
          Medlem nr: 22



          CITAT (Ejje @ 18-12-2005, 18:15)
          Och så  när dom måste straffa barnen med t.ex utegångsförbud, men varför? Vad lär dom sig på det? Att inte göra om det?

          Jag har alltid varit dålig på att "straffa", det har gått bra ändå för våra barn,
          dom är faktiskt väldigt ansvarsfulla. Det bästa mina barn har, är en slarvig mor. tongue.gif

          Ok, ibland tappar man tålamodet och skriker, men om det är enda sättet att kommunicera, jämnt,
          är det fel. Från bådas sida. Då kanske man ska söka hjälp.
          Båda ska lyssna, både föräldrar och barn.

          Föräldrar är oroliga, bästa sättet att få dem lugna, är att prata med dem. smile.gif


          --------------------
          Carpe Diem. Fånga dagen.

          Ta ingen skit, tjejer! Grynet
           
          Citera
          *Felix matte*
          Inlägg 19-12-2005, 22:22
          Länk hit: #27


          Medlem
          Antal inlägg: 14 005
          Medlem sedan:
          27-11-2002
          Medlem nr: 429



          CITAT (LadyG @ 19-12-2005, 12:59)
          Någonstans kommer mammas frustration och ilska ifrån, den börjar ju inte bara finnas av sig själv. Visst kan det finnas fler faktorer, och det gör det väl oftast. Det är väldigt sällsynt att mamma börjar provocera för att visa sitt oberoende, börjar sätta upp regler för att djävlas eller vägrar svara på tilltal "bara för att". Eller hur?

          Om dottern verkligen vill bli sedd och behandlad som en vuxen kan det vara läge att dumpa det där barnsliga beteendet, fast det är det få tonåringar som kan ta till sig.

          Oavsett vem som började ett specifikt gräl så måste man erkänna att det är påfrestande att leva med en tonåring, som inte kan svara ordentligt på tilltal, smäller i dörrar, himlar med ögonen som om man vore helt bakom och beter sig allmänt illa.  

          Alla tonåringar har olika sätt att provocera på, beroende på personlighet men alla provokationer har till syfte att den snart vuxna personen försöker visa sitt oberoende. Oberoende är bra, men inte på bekostnad av respekten för andra.

          Så när "ungen" (förmodligen det snällaste av tillmälen som far genom skallen i en del situationer) börjar provocera, ska man bara hålla god min då? Vad lär man ut med det? Att hålla inne med sina känslor och bara ta skit när den kommer. Att det är okej att vara respektlös mot folk, det kommer inget straff för det.

          Jag skulle aldrig tillåta det. Min ungdom är nu en väldigt snäll tjej, som därmed också får mer frihet eftersom hon så att säga förtjänat det. Hon är mycket medveten om att det är frihet under ansvar, och att de regler som finns är absoluta. Har vi sagt hemma klockan nio vill jag se henne i hallen nio. Hennes valuta är frihet, i andra hand mobiltelefonen. Hon vill ha något av mig och jag vill ha något av henne: Hon vill ha sin frihet att göra en massa saker, jag vill att hon håller tiderna.

          Det fungerar faktiskt mycket bra, men som med allt här i livet måste man vara beredd. Man kan inte börja när barnet är 13 och försöka sätta upp regler, börja diskutera och vara kramig hux flux. Det är naturligtvis inte kört, om man bommat att sätta upp vettiga regler tidigt, men ungen kommer att vara ett litet monster redan som 9-åring i så fall. Som alltid här i livet fungerar saker bäst om man hunnit tänka frammåt och planera, men de flesta ryggar undan för sanningen: deras lille pojk/flicka ska bli tonåring så småningom.

          Men är man beredd och har en liten insikt i hur en tonårshjärna fungerar kan man komma undan det värsta. Här kommer det du citerade in för övrigt.
          CITAT
          Om dottern vill ha respekt, visa respekt. Vill dottern bli behandlad som en vuxen - bete dig som en. Vill dottern bli hörd måste hon också kunna lyssna.

          Man börjar inte med att ge barnet en massa frihet och säger: Sköt om dig lille vän, jag tittar till dig om en vecka." lika lite som man håller ungen instängd för att skydda den mot världens faror. Man balanserar på mitten. Men vill barnet ha den där extra friheten (eller vad det nu kan vara) måste han/hon prestera något för att få det. Om man bara får allt till skänks är det inget värt.

          Så klokt sagt wub.gif
          och efter att ha fostrat fyra barn så kan jag intyga att inte ett barn är lika det andra. Alla är egna individer och likaså har de eget temperament.
          Straff... Ja om indragna förmåner är straff då har vi tillämpat det.
           
          Citera
          Tesa
          Inlägg 21-12-2005, 09:00
          Länk hit: #28


          Medlem
          Antal inlägg: 3 397
          Medlem sedan:
          29-10-2003
          Medlem nr: 2 483



          Att skrika och vara förbaskad även som mamma är väl bara mänskligt, inte 17 kan man stå där som nån behärskad isstod...

          Och man kan nog säga både det ena och det andra i ilskan och oftast skulle jag tro...rädslan.. unsure.gif
          Och jag ger kanske mina barn "utegångsförbud"...dvs de får stanna där jag kan ha koll på vad de pysslar med om de har gjort nåt galet...

          Men viktigast, viktigast av allt är att prata, prata och tala om VARFÖR..att man blev skiträdd...eller inte orkar ens behöva fundera på var de håller hus..
          Och att man blir ju arg för att man älskar dem....och att det är för att man är rädd om dem..och "förlåt, förlåt....men ni får inte göra så här...buuuhuuuuäää....jäkla skitungar...ojdå...f´låt"


          --------------------
          Tesa
          zon 3-4
          Här finns min blogg: Uti vår hage...
           
          Citera
          silos
          Inlägg 21-12-2005, 12:22
          Länk hit: #29


          Medlem
          Antal inlägg: 9 297
          Medlem sedan:
          02-08-2005
          Medlem nr: 6 292



          Det sägs jo:sådan mor sådan dotter.

          När jag irriterar mig på mina döttrar så efter en stund kan jag så gott som alltid ser hur jag i själva verket är irriterad på mig själv!

          Mina söner blir jag aldrig så irriterad på ohmy.gif

          Att be mina barn om förlåtelse har jag alltid kunnat och likadant har de kunnat be om förlåtelse.

          Var annanstas kan man visa alla sina kännslor än i hemmet i tryggt vetenskap om att:jag får vara den jag för tillfället är och det utan att jag slängs ut ifrån hemmet,när kännslorna stormar.
           
          Citera
          Latmask
          Inlägg 21-12-2005, 16:45
          Länk hit: #30


          Medlem
          Antal inlägg: 572
          Medlem sedan:
          31-03-2005
          Medlem nr: 5 267



          På tal om:

          http://aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/...,750436,00.html


          --------------------
          Murphys lag:
          Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle.

          Murphys femte lag:
          Om någonting absolut inte kan gå snett, gör det det ändå.
           
          Citera
          Maistab
          Inlägg 21-12-2005, 19:49
          Länk hit: #31


          Medlem
          Antal inlägg: 2
          Medlem sedan:
          21-12-2005
          Medlem nr: 6 857



          men
           
          Citera
          LadyG
          Inlägg 22-12-2005, 00:02
          Länk hit: #32


          Medlem
          Antal inlägg: 8 260
          Medlem sedan:
          23-07-2005
          Medlem nr: 6 231



          CITAT (Latmask @ 21-12-2005, 16:45)

          Exakt. Så himla bra skrivet!

          "Kärlek och respekt. Ska det vara så jävla svårt?"


          --------------------
          "Start by doing the necessary, then the possible and suddenly you are doing the impossible." - St. Francis of Assisi
           
          Citera

          2 sidor V  < 1 2
          Skriv svarNytt inlägg
          1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
          0 medlem(mar):



           

          Enkel version Datum och tid: 04-09-2025, 16:19
                 
                    
          Startsida    Frågor & svar    Bloggar    Kalender    Köp & sälj    Forum    Kontakt & Info    Länkar    Vykort
           
          Inne   Ute   Balkong och uterum   Växthus   Växtlexikon