CITAT (netaave @ 28-02-2006, 22:19)
CITAT (Evgeni @ 28-02-2006, 17:55)
Har du lust att beskriva elles problem med morfinet för oss
som inte är så väl insatta. Jag tror att jag begriper till viss
del, men absolut inte till fullo, .....förlåt en trögmåns.
Fortsätt ge henne en massa krya-på-dig- kramar
/Gillan
Förstår inte riktigt hur du menar.
Elles hela problem är ju att hon inte producerar några egna hormoner, två av kroppens hormoner är livsuppehållande vassopresin och cortisol.
Cortisonbristen gör att vi hela tiden måste leva ett steg före och premedicinera om det ska hända något speciellt som är jobbigt för henne.
I en frisk kropp regleras det här flera tusen ggr om dagen utan att vi ens märker det, hos henne har vi en grunddos som vi ställer in efter att regelbundet göra s.k. cortisolkurvor över ett dygn som funkar om hon är utvilad och det inte händer ett endaste dugg som gör att adrennalinet pumpar.
Smärta är en sådan sak som gör att det går åt mer cortison, likaså sjukdom med feber och skelettskador, så det vi gör nu är att försöka hålla henne så smärtfri det bara går samtidigt som hon går på 3-dubbel dos för skadan, väntar på att foten svällt av så dom kan operera.
Under operationen kommer hon att behöva skyhög dos cortison för att kroppen ska klara det. Likaså dygnen efter op.
Smärtan regleras då med en s.k. morfinpump där hon automatiskt får en grunddos men kan trycka på mer vid behov dock upp till en viss gräns/dygn. Ibland funkar det ibland inte då får man trycka i mer. Morfinet går direkt på smärtan och kan inte bli att hon blir beroende men sätts senare ut succesivt. Min man hade det när han skadat handen och det funkade ganska bra på honom.
Vassopresinet reglerar vätskenivån, törst och kiss helt enkelt men nog så viktigt. Där har man nu vid cortisonökningen i stället minskat den medicinen för atthon inte ska samla på sig vätska.
Det såg lovande ut för op i morgon ända till 16-tiden idag då foten svällde upp igen, nu ligger hon med den i nästan 90 gr i natt.
Håll nu tummarna för att det hjälper så vi kan få ett slut på det här nån gång. Du förstod inte riktigt vad jag menade, men jag kan inte
hennes historia, och därför måste jag ju fråga
Jag menar, om jag bryter en fot, blir det ju inte samma
kalabalik som när elleve gör det. Och om jag inte vet,
kan jag ju av naturliga skäl inte förstå vad som händer
Men jag fortsätter ändå att ge henne massor av
krya-på-dig-kramar/Gisela
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4
De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!