Tvätt-tips, Sak vi byta? Alternativ

[kerstin z5-6]

Nej , man ställer ju in torktiden innan man tvättar -och det är oberoende av tvättprogrammet - garderobstorrt tar längst tid , tror det är 120 min

Ariston heter min modell

[askar]

Att få tvätten till tvättstugan och därifrån är det knepigaste. Bästa sättet är att alla i hushållet tar del i tvättarbetet - inte det alldeles enklaste att få till. Bra att lära barn tidigt att sköta maskin och sortera tvätten är min erfarenhet av en bonusson nu 12 år. Värre med vuxna män som haft en mamma som varit hemmafru!!?!
Jag har den postiva erfarenheten att vara dotter till en far som varit en förebild när det gäller att dela och utföra hemarbete. Så det går, det sitter inte i generna. "Det är ju arbetsuppgifter precis som allt annat" säger han fortfarande han som lärde mig sortera tvätt, handtvätta yllesockor, städa, bädda och att laga en punka.

Då har du inte träffat vår son
Han har, precis som döttrarna, fått lära sig
att sortera tvätt och sköta tvättmaskin.
Han har också fått lära sig att städa, laga mat och baka
använda spik och hammare och borrmaskin
och montera sladdar och brytare i elgrejer...
precis som döttrarna också fått.

Och kan du tänka dig att jag.. mamma... har varit
hemarbetande.

[myskmadra]

Tydligen en bra sådan!

[askar]

Tydligen en bra sådan!

Glömde säga att våra barn nog också har en far som din

Maken har aldrig tyckt att han "hjälper till hemma"..
Hemmet har alltid varit vårt gemensamma.

[Bettson]

Tydligen en bra sådan!

Glömde säga att våra barn nog också har en far som din

Maken har aldrig tyckt att han "hjälper till hemma"..
Hemmet har alltid varit vårt gemensamma.

Tänk va bra förspänt du haft det med en make som inte "hjälper till" utan hjälps åt, det är inte alla förunnat hur de än kämpat för att få det

[askar]

Tänk va bra förspänt du haft det med en make som inte "hjälper till" utan hjälps åt, det är inte alla förunnat hur de än kämpat för att få det

Jag räknar det inte som "tur"... utan något helt självklart.
Lika självklart som det är att han numera sköter hela hushållet
För mina och makens bröder är det också lika självklart
att ta hand om hem och barn tillsammans med sambo/fru


Häromdagen läste jag i NSD om en man som fyllde 80år.
Herreminje vad han prisades och beundrades för sitt
uppoffrande arbete som han lade ned för att glädja
och vårda sin hjälplösa hustru (hon hade drabbats av stroke)

Jag höll på att krevera... glädja och vårda.
Aldrig läser man om kvinnor som glädjat och vårdat sina
sjukdomsdrabbade... och för den delen också helt friska män.
Så har säkert han också blivit uppassad av hustrun fram till hon blev sjuk
för så var det oftast i den generationen.

[Hannele]

Ja, ungdomarna sköter tvätten bra hos oss.
Färgblinda maken startar ogärna en maskin, resten sköter han.

[Gillan]

Tänk va bra förspänt du haft det med en make som inte "hjälper till" utan hjälps åt, det är inte alla förunnat hur de än kämpat för att få det

Jag räknar det inte som "tur"... utan något helt självklart.
Lika självklart som det är att han numera sköter hela hushållet
För mina och makens bröder är det också lika självklart
att ta hand om hem och barn tillsammans med sambo/fru

Här har det också varit en helt självklar sak att alla hjälpts åt.
Det har aldrig ens varit uppe till diskussion. Så har vi också båda växt upp med fädrer som haft samma inställning.

När barnen flyttat hemifrån, har de kunnat allt som man behöver kunna för att klara sig själv. Kan du inte tvätta, städa, laga mat osv, är du heller inte mogen att flytta hemifrån.

Så, jag vill inte heller kalla det för tur

[fruberglund]

Vilken skillnad det blev
Ni har en fin tvättstuga tycker jag

Vi tänkte ha "pelare"... men då skulle vi inte fått
någon arbetsyta eftersom vi har "tvättstuga" i badrummet.
Maskinerna ger bra yta att vika tvätten på.

Utfällbar strykbräda har äldsta syrran, men den används inte
Hon har för mååånga år sedan införskaffat vanlig
eftersom den utfällbara var alldeles för skranglig.

Tack! Vi är jättenöjda nu men önskar en större tvättstuga där man också kunde hänga tvätten. Men så är det ju alltid, man vill ju alltid ha mer saker eller det man inte har Till och med maken blev nöjd som gnällde över hur dyrt det blev (ca 5000:-, tyckte inte jag var så dyrt) men han är så snål så han gnäller över allt men blir ändå nöjd när det är klart sen

Min smartaste grej just nu: stumpklämmor. Superbra, har inte tappat bort en enda strumpa sen jag köpte dem. Finns att köpa på t.ex. Onetex där jag köpt dem, men varning, ett paket räcker inte långt, jag har precis skickat efter två paket till

Men 75 spänn + 55 för frakten för 20 små plastbitar som förmodligen bara kostar några öre att tillverka, näe jag fortsätter nog sortera.

Men det är de helt klart värda, lovar Fast jag köpte såklart andra saker till Isak när jag ändå beställde så frakten räknar jag inte just till dem. Sparar ju en del på att slippa köpa nya strumpor när en av dem försvinner också

[Bettson]

Tänk va bra förspänt du haft det med en make som inte "hjälper till" utan hjälps åt, det är inte alla förunnat hur de än kämpat för att få det

Jag räknar det inte som "tur"... utan något helt självklart.
Lika självklart som det är att han numera sköter hela hushållet
För mina och makens bröder är det också lika självklart
att ta hand om hem och barn tillsammans med sambo/fru


Häromdagen läste jag i NSD om en man som fyllde 80år.
Herreminje vad han prisades och beundrades för sitt
uppoffrande arbete som han lade ned för att glädja
och vårda sin hjälplösa hustru (hon hade drabbats av stroke)

Jag höll på att krevera... glädja och vårda.
Aldrig läser man om kvinnor som glädjat och vårdat sina
sjukdomsdrabbade... och för den delen också helt friska män.
Så har säkert han också blivit uppassad av hustrun fram till hon blev sjuk
för så var det oftast i den generationen.

Om man inte har en sådan jämställd partner då? Vad är man då?

Är det ens eget fel ? Om man råkat välja en sådan make med en motsatt svärmor till vad du har fått. Vad gör man då, då? Ifall du har en svärmor som kväver och manipulerar sina söner genom att dra in sin sk kärlek ifall de inte går hennes vägar.

Och hennes vägar är att så snart barnbarnen är födda se till att svärdottern har ett helvete. Se till att jobba mot att en skilsmässa kommer till stånd och att hennes söner skall stå som ensamma vårdnashavare trots att de inte kan ta vara på sig själv en gång varken med matlagning, tvätt eller städning, än mindre några barn

Och ifall du fick välja mellan att kräva en jämställd make eller aldrig se dina barn igen, vad skulle du göra då?

Nej så enkelt är det inte som att tro att det är självklart. Det är inte alls säkert att det bara är att fixa till.

Som sagt, var tacksam för att du har en svärmor som fostrat sina söner till jämställda partners, det är inte alls något självklart även om det borde vara det. Det är en stor gåva. Var tacksam för den.

[Bettson]

Tänk va bra förspänt du haft det med en make som inte "hjälper till" utan hjälps åt, det är inte alla förunnat hur de än kämpat för att få det

Jag räknar det inte som "tur"... utan något helt självklart.
Lika självklart som det är att han numera sköter hela hushållet
För mina och makens bröder är det också lika självklart
att ta hand om hem och barn tillsammans med sambo/fru

Här har det också varit en helt självklar sak att alla hjälpts åt.
Det har aldrig ens varit uppe till diskussion. Så har vi också båda växt upp med fädrer som haft samma inställning.

När barnen flyttat hemifrån, har de kunnat allt som man behöver kunna för att klara sig själv. Kan du inte tvätta, städa, laga mat osv, är du heller inte mogen att flytta hemifrån.

Så, jag vill inte heller kalla det för tur

Men OK då det är väl bristande skicklighet från min sida då. Jag har inte valt en man med rätt svärmor, dumt gjort av mig. Men falsk markandföring kan vi alla råka ut för då och då. Fast för en del av oss blir konsekvenserna livslånga.

Fast om du har slagits med väderkvarnar i orkan så skulle du förstå vilken arbetsinsats jag gjort för att förändra det. Men tyvärr har jag inte varit tillräckligt smart eller haft värdefulla personliga egenskaper för att köpslå mig fram till en förändring.

Jag blir faktistk ledsen när både Agnetha och du som är personer som jag gillar skarpt säger att det inte är tur utan skicklighet, sjävlklarheter och något ni antingen jobbat för eller fått som självklarheter.

[Magdis]

Om man inte har en sådan jämställd partner då? Vad är man då?

Är det ens eget fel ?

Jag nickar förstående när jag läser ditt inlägg trots att jag långt ifrån har en sådan svärmor som du beskriver. Många gånger har man hört från andra kvinnor vars män "hjälper till" väldigt mycket hemma och är jämställda, att det är kvinnans fel om mannen inte tar sitt ansvar hemma. Det är ju kvinnan som låter honom komma undan, menar de.

Det är väldigt enkelt att säga det när man inte är i den situationen själv. Är det så kul att alltid behöva tjata och dela ut order om vad som ska göras? Jag tycker inte det.
Samma sak när vi fick barn, en omtumlande upplevelse. Jag fick väldigt starka moderskänslor, han gjorde i stort sett ingenting åt sin papparoll. Jag gjorde allting och han skyllde på att han ju inte kunde amma. Till råga på allt fick jag höra kommentarer från mina närmaste att jag borde se till att hjälpa honom att ta på sig papparollen!

Hallå! JAG är faktiskt också en helt nybliven mamma som aldrig gjort det här förr....jag har nog med att axla min mammaroll! Varför ska det komma an på mig att tvinga honom att ta sitt ansvar som pappa också? Finns det någon som kan svara på det?

[Gillan]

Tänk va bra förspänt du haft det med en make som inte "hjälper till" utan hjälps åt, det är inte alla förunnat hur de än kämpat för att få det

Jag räknar det inte som "tur"... utan något helt självklart.
Lika självklart som det är att han numera sköter hela hushållet
För mina och makens bröder är det också lika självklart
att ta hand om hem och barn tillsammans med sambo/fru

Här har det också varit en helt självklar sak att alla hjälpts åt.
Det har aldrig ens varit uppe till diskussion. Så har vi också båda växt upp med fädrer som haft samma inställning.

När barnen flyttat hemifrån, har de kunnat allt som man behöver kunna för att klara sig själv. Kan du inte tvätta, städa, laga mat osv, är du heller inte mogen att flytta hemifrån.

Så, jag vill inte heller kalla det för tur

Men OK då det är väl bristande skicklighet från min sida då. Jag har inte valt en man med rätt svärmor, dumt gjort av mig. Men falsk markandföring kan vi alla råka ut för då och då. Fast för en del av oss blir konsekvenserna livslånga.

Fast om du har slagits med väderkvarnar i orkan så skulle du förstå vilken arbetsinsats jag gjort för att förändra det. Men tyvärr har jag inte varit tillräckligt smart eller haft värdefulla personliga egenskaper för att köpslå mig fram till en förändring.

Jag blir faktistk ledsen när både Agnetha och du som är personer som jag gillar skarpt säger att det inte är tur utan skicklighet, sjävlklarheter och något ni antingen jobbat för eller fått som självklarheter.

Då måste jag be så hemskt mycket om förlåt Betson, för inte menade jag att det skulle vara fel på er som inte haft det lika bra förspännt.
Men som du kanske såg, så skrev jag att både jag och min man har växt upp med fädrer som också tyckt att detta har varit självklart. Och självklart uppfostrar man då sina barn i samma anda.

Det har inte ett dugg med skicklighet att göra. Och jag har inte en aning om hur jag skulle ha gjort om jag träffat en man med helt andra värderingar. Så på det viset har du ju rätt när du säger att vi haft tur . Har bara aldrig tänkt på det på det viset riktigt. Samtidigt är min personlighet sådan att jag har lite svårt att tro att jag skulle ha accepterat nåt annat. Men det har jag ju aldrig behövt testa

[Leia]

Skulle också vilja ha svar på det Magdis!

För oss blev det en stor förändring i hur min sambo är när han själv åkte på en blodpropp för 2-3 år sedan. Han fick en otrolig dödsångest och en ordentlig tankeställare, vilket gjorde att han har engagerat sig på ett helt annat sätt i sonen nu mot tidigare. Tycker även att han är "snällare" mot mig. Låter som om han var elak tidigare, men det är inte det jag menar, mer omtänksam kanske jag ska säga istället.
Vissa behöver tydligen skakas om ordentligt....

Men fortfarande ska jag väll erkänna att jag drar det tyngsta lasset när det gäller hemmet. Nu jobbar jag bara halv tid och han jobbar heltid så visst kan jag tycka att det är ok. Men vissa dagar får jag faktiskt spel över det, iallafall över matlagningen som vi båda tycker är såååå tråkig, men oftast jag ändå som sköter.

[kristerh]

Jag måste få skryta om min tvättmaskin som jag köpte förra året, den känner av hur mycket tvätt det är i maskinen och hur skitig den är och anpassar vattenmängd o tvätt tid efter det.
Givetsvis kan jag välja med en knapp om jag fyllt hela eller halva maskinen.
Dessutom centrifugerar den 1400 varv så tvätten är nästan torr när man tar ut den. (LG Intellowasher... heter den superbra)

[Bettson]

. Många gånger har man hört från andra kvinnor vars män "hjälper till" väldigt mycket hemma och är jämställda, att det är kvinnans fel om mannen inte tar sitt ansvar hemma. Det är ju kvinnan som låter honom komma undan, menar de.

Det är inte ett dugg svårt att fostra barnen att delta i hushållsarbetet ifall BÅDA föräldrarna gör det. Faktist ingen konst alls. Ifall man inte klarar det då, så lär man aldrig göra det. FÖr barnen har två förebilder.

Och det är inte ett enda dugg svårt att hålla välstädat hemma ifall båda hjälper till. För den som städar skitar inte ner i onödan

Och det är inte ett dugg svårt att hålla tvätt-.tunnan tom ifall man är flera som tvättar och gör det på ett riktigt sätt.

Och det är inte alls svårt att få tid äver till att vårda den äktenskapliga relationen ifall båda hjälper till, för då är ju allt som måste göras är gjort på halva tiden.

Och allt jädrans nattvak med småbarn är bara halva jobbet ifall båda hjälps åt.

Och trädgården kan se hur fin ut som helst ifall båda hjälp åt.

Och det är faktistk ingen konst alls eftersom man är två att dela på jobbet.

Och jag känner precis som du Magdis att man känner sig kritiserad för att man valt fel make, eller att man inte uppfostrat honom rätt ( vilket mammorna skulle ha gjort) eller att man som kompensation för att ha misslyckats med detta i stället klarat alla dessa syssor man borde ha gjort gemensamt på egen hand och det utan att klaga. Förutom att man skall jobba som vilken karl som helst.

För självklart ska huset vara städat, tvätt-tunnan tom, trädgården skött och ungarna väluppfostrade. Och har du inte lyckats med det antingen genom att välja " rätt man" eller gjort hela skiten själv då är man dålig.

Visst är det så att det är kvinnan som anses vara misslyckad om hon inte klarar det. För om det inte är tur att man lyckat bli kär i en jämställd väluppfostrad man så måste det vara skicklighet, vad annars.

[Leia]

Samtidigt är min personlighet sådan att jag har lite svårt att tro att jag skulle ha accepterat nåt annat. Men det har jag ju aldrig behövt testa

Jag har också alltid trott att jag har en sådan personlighet, men ack vad man kan bedra sig!

Vi bodde ihop i 5 år innan vi skaffade barn. Båda jobbade heltid och vardagen flöt förbi smärtfritt. Jag gjorde nog mer än honom hemma men inte i så stor omfattning att det störde mig.

Det var när det kom barn med i bilden som det på något sätt förändrades, han blev nog bortskämd med att jag var hemma och fixade allt och sådana mönster är tydligen svåra att bryta...

[netaave]

Det går ju åt så himla mycket negativ energi om man måste "slåss" för att få sin partner att göra saker hemma, om han inte själv är av den åsikten. Jag kan förstå den som resignerar och till slut gör allt själv. Men i längden håller inte det heller.

[Magdis]

Jag har också alltid trott att jag har en sådan personlighet, men ack vad man kan bedra sig!

Samma här, men en sån personlighet finns antagligen inte. Om inte ens ett rivjärn som jag kan ändra på nån annans inrotade vanor så vet jag inte vem som skulle det. Samtidigt hör det ju till hans personlighet att vara lat och bekväm av sig och hur ska jag med all vilja i världen kunna ändra på nåns personlighet?

[Hannele]

Om man inte har en sådan jämställd partner då? Vad är man då?

Är det ens eget fel ? Om man råkat välja en sådan make med en motsatt svärmor till vad du har fått.

Och ifall du fick välja mellan att kräva en jämställd make eller aldrig se dina barn igen, vad skulle du göra då?

Låta svärmödrar bestämma, det begriper jag inte.
Om maken låter det fortgå, då har man valt fel make